Levaidag

Människan har förmågan att just anpassa sig.
Hela jordens befolkning är anpassad till just den
situation de befinner sig i, och det är lika många
olika anpassningar som det finns människor.

I varje människa finns också möjligheten att göra medvetna val
hur livsssituationen än ser ut.

Det kan tyckas vara ett provocerande påstående, men vi har en långt
större förmåga att förändra våra liv än vi själva tror.

OK, många säger då att fattiga människor som svälter eller
de som far illa på olika sätt inte har något val.
Våld, förtryck i religionens namn osv är förståss förlamande,
men alla vi som har ett fritt liv då?

Varför är det så många som inte väljer nya vägar fast de
egentligen vill innerst inne?

Då kommer anpassning in....det är kanske bekvämt
att inte göra ett val alltid. Ett val kräver mer eller mindre
ett engagemang som tar av vår energi.
Och energi behöver man till vardagens alla måsten som
jobb, barn, vardag, aktiviteter mm som bara rullar på.
Och när allt rullar på slipper vi välja.....

Vart vill jag komma med det här?
Kanske bara en fundering över hur vi klarat anpassningen
till att hantera Maddes sjukdom.
Madde har inte valt att bli sjuk förståss, men vi har valt att
göra det bästa vi kan i rådande situation.

Det finns många val att göra även i svåra tider.
Val som är bra eller dåliga, jag väljer hur det ska bli.

Jag har valt bra saker som inte tar energi utan som GER energi.
Några exempel;

Förlänger livet på min vackra blomsteroas på frukostbalkongen
genom att rensa och plantera om.

Plockar blommor varje gång jag är ute med hunden så att
jag kan ta in sommaren till Madde en stund till.

Igår gick jag och gymmade och efteråt duschade jag länge
och därefter en lång bastu på Friskis.
(OK, jag trampade på trampmaskinen 15 minuter, men mitt mål
var att få basta :))

Cyklade därefter till en väninna och drack te och babblade en stund.
När det var dags att cykla hem ösregnade det, men även det
var lite kul...det känns att man lever!

Imorgon ska jag se till att plommonen i träden hamnar hos mig
och inte på marken....fattar inte varför folk inte plockar frukten.
den är ju helt gratis!!!
Bor i bostadsrätt, vem som helst får plocka men ingen gör det....

Det är precis som min svåger säger....folk har det alldeles för
bra i Sverige!

Ganska banala små val egentligen men just nu är det precis
detta "lilla" som gör att vi anpassar oss ganska bra.
Det man kan göra gör man!

Vi kan inte resa, eller jobba eller gå på krogen eller göra
särskilt mycket alls just nu och då får man öppna ögonen
för det som faktiskt finns att göra.

Madde kan dessvärre inte ens gå ut mer än på
balkongen i sin rullstol men hon är ju tvungen att
anpassa sig även till det.
Vi får ta in livet till henne helt enkelt och då vaknar
också kreativitet och skaparlust.

Jag orkar tack vare mitt ändrade tankesätt.
Det jag inte kan förändra släpper jag och det
jag kan förändra gör jag någonting åt.
Det försöker jag även förmedla till mina döttrar.

Varje dag tänker jag;
Jag är Anne som gör det bästa jag förmår.
Det räcker!