Några dagar i Lysekil

Jag och dotter Christine har myst med min syster och underbara prinsessan
Lovisa under VM i damseglingen i Lysekil.

Ostindienfararen låg i hamn ännu, för det hade stormat så den kunde inte segla förrän igår...vacker skuta!

Lovisa är verkligen en medicin mot sorg. Hon gör min dag, varje sekund jag få r
vara med henne! Jag känner mig utvald! Attt hon vill vara hos mig och
 somna i min famn, Det är lycka utan dess like!



Vi har bara måttt gott och skrattat åt Kick och Lovisas tokigheter. 23 års ålderskillnad!
Äldsta o yngta kusinen tillsammans är bara sååååååååå underbart! 

Innan hemfärden åkte vi till Fiskebäckskil idag som är en idyll i väskustens
pärlband.


Nu är vi hemma igen och Christine som är en kreativ person syr en snygg kreation från
 något gammalt jag hade i skåpet...LIV och PRTAT i huset är läkande!
Det är inte tomt och tyst utan livfullt och glatt!
Får se vad Kicki sytt om en stund.
Mår prima!

Kommentarer :

#1: Therésa

Hääärligt! :D Då ska jag också ta in din inspiration och försöka omvända min morgondag till något bra! :)

skriven
#2: Annie

Hej Anne!



Jag har läst din blogg ett tag och var precis inne och kikade på lite gamla inlägg på Maddes blogg. Såg att det stod skrivet där att Maddes blogg skulle bli en bok, hur gick det med det projektet? :)

Mvh Annie

skriven
#3: Amanda

Hej Anne.



Vilka underbara bilder, ser ut som om ni haft en fantastisk helg. Många kramar Amanda

skriven
#4: Annie

Tack för ditt svar! :) Och tack så mycket, är så glad för att ha en milstolpe i livet avklarad, nu är det studier i Malmö som gäller för min del! Blir spännande! Självklart är det jobbigt att ta tag i det, det är ju stort på ett sätt, men massa känslor inblandat också. Men det blir jättefint när den är klar! Det är jag säker på! :-) Jag hoppas att resten av er sommar blir fin, om nu solen vill titta fram lite. Kramar!

skriven
#5: Mikaela

Vilka fantastiskt jättehärliga bilder!! Gah, vad gör jag på östkusten ;) Barn, liksom djur är verkligen bra för ens själ när man mår dåligt. Så länge jag kan minnas har jag gärna umgåtts med både barn och djur. Nu måste jag ut och jobba, men ville bara skicka en liten hälsning först. underbart att höra att du haft det så bra!



kram på dig!

skriven
#6: Anonym

Hej Anne!

Läste just reportaget i SVD om dig och din dotter. Min mamma gick bort på påskafton mkt hastigt och oväntat i en stor hjärnblödning, endast 65 år gammal. Fullt frisk var hon på morgonen när jag pratade med henne, på kvällen ringer pappa från sjukhuset och hela livet rasade...

Jag är 44 år och har fem barn, så ont som detta gjorde och gör så kan jag bara ana mig till hur det vore att förlora ett av mina barn...

Jag tycker det var bra att väcka frågan om nätlivet, min mamma var mkt aktiv på Facebook, vi hann egentligen inte fundera så mkt på hur vi skulle göra med det utan jag fick några dagar efter hennes bortgång se att en "väninna" och dessutom högt uppsatt politiker hade kommenterat på sin facebook att min mamma hade dött, detta resulterade i att HON fick en massa kondoleanser till sig!

Dessutom hade vi bekymmer med att försöka skynda oss att meddela alla mammas vänner innan de fick läsa det i tidningen och så blir det så här!

Att på detta sätt få ut det "officiellt! var inget vi hade kunnat drömma om att bli utsatta för!

Vi hade tillgång till mammas lösen och stängde därför ner Facebook omgående. Dock kan jag idag önska att den fanns kvar, hade varit så oerhört skönt att kunna gå in där ibland och titta på vad hon hade skrivit. Kommentarer hon gjorde till mig på min facebook fanns kvar en tid men försvann sen och det gjorde ont!



Hoppas att man kan komma fram till nåt bra vad vi ska göra med detta, att åtminstone kunna gå in och spärra för kommentarer vore bra så kan man själv få bestämma sen när och om man vill ta bort det!



Sen håller jag med dig, att få höra att man måste gå vidare i livet är nåt av det värsta jag vet! Ingen vet hur länge min sorg varar och vad den tar för uttryck, vill jag ha min sorg så har jag det, hjälper inte att nån tjatar om att gå vidare, det var MIN mamma som gick bort, jag vill ha henne kvar här omkring mig, jag kan inte få det men det är min smärta som jag måste leva med.



Ha ett så bra liv du kan och tack för att jag fick läsa artikeln!

skriven
#7: Ulrika

Ville bara säga att jag skrev faktiskt mitt namn när jag skickade men det verkade inte komma med...

Brukar inte hålla mig anonym...



Hälsningar Ulrika

skriven
#8: David

Hej Anne!

Hur står det till, har inte varit jättefliig på att höra av mig elelr skriva på bloggen. Men jobbet har hägrat och viss mån skolgrejer! Sen så har jag i ärlighetens namn mått sådär ibland å haft fullt upp med mig själv! Men ska bli lite mer bloggande nu när jag har SEMSTER! så otroligt skönt. Hur är det själv? Kramar David

skriven
#9: Johanna ♥ Personliga Namnsmycken på http://item.blogg.se

Vackra smycken för vackra själar,

http://item.blogg.se



Handgraverade silversmycken, skyddsänglar, budskapsringar, silverringar med valfri gravering mm.



Lite personligare, lite vackrare

http://item.blogg.se

skriven

Kommentera inlägget här :