Luften har liksom gått ur,,,,
Sommaren har varit härlig med fullt av nya intryck.
Har börjat jobba igen idag....sömnigt!
Har tappat känseln i hjärtat,
Är inte glad
Är inte ledsen heller
Är bara ingenting just nu
Ska det vara så när man förlorat ett barn,
att man stundtals inte orkar känna någonting???
Försökte känna efter lite extra igår, inte för att jag skulle
börja jobba, Det var helt plötsligt skönt och OK.
Men jag kunde inte känna Madde.
Tittade på Maddes vackra ansikte på byrån och konstaterade,
att blir det inte mer än så här?
Ska jag bli en känslolös zoombie? Bara konstatera att livet blir så här?
Allt är helt plötslig OK, men ingenting har någon större mening.
Kan det vara aktivitetskarusellens lilla baksmälla jag känner???
Eller är det bara för smärtsamt att det snart gått ett år (15/9)
sedan Madde sa "Jag älskar dig" med sina ögon....och sedan somnade hon
...för alltid.....
Ryser och ögon som tåras, känner så med dig!!!
skriven