Tid, vad är tid?

I vanliga fall när livet rullar på så delar vi upp våra dagar, veckor och månader,
i olika tidsintervaller, då vi förväntas göra olika saker som att jobba, handla, städa,
tvätta, umgås, träna, ha olika nöjen, resa, plugga...osv....

I vanliga fall är tiden konstant, alltså att tiden går relativt fort.
Men när något traumatiskt händer i ens liv så stannar tiden,
den finns inte på samma sätt längre. Hur ska jag förklara...hmmm.
Tiden är tom på något sätt.

Försöker förstå att det gått 4 månader sedan Madeleine flög iväg. Vad är det i tid?
Jag kan inte längre relatera i tid som jag gjorde förr.
Det känns som 4 år sedan, men samtidigt känns det som 4 sekunder sedan,
att jag ännu har henne framför mig...i min näthinna rullas filmen....den hemska filmen....
de sista timmarna och minuterna, då hon inte ville dö.

Då hon ville leva till varje pris...skulle bara inte och jag försöker minnas,
vad jag sa till henne de sista timmarna...men jag kommer inte ihåg,
jag ser bara bilderna, hennes vädjande blick och
hennes hand som kramade min strax innan hon somnade in.

Här är Madde mörkhårig, lycklig och glad hos Jennie som varit hennes mycket
 goda vän sedan de var 3 år.....trädgårdsfest  för tre år sedan kanske.

Maddes blogg http://jagefrisk.blogg.se

Alla år jag fick förmånen att vara hennes mamma är oerhört glädjande,
men sjukdomen och sorgen måste få sin plats ändå, tills jag ser den friska glada Madde igen.
Tiden den berömda....får ge mig den friska Madde tillbaks i mitt minne.

Jag och David har pratat en del om att lägga ut hennes låtar på Youtube och det ska vi nog
göra när tiden är mogen. Hon skrev mycket egen musik och sjöng och spelade gittar till.
När hon gick Estetisk musik på MÅG i stan så filmade vi tack och lov många av hennes konserter.
Så det finns material som vi måste bearbeta först.

Davids blogg (Maddes pojkvän) http://therealcolombo.blogg.se

Tid är det enda vi har och vi använder alla tiden på högst varierande sätt.
Många säger....jag har så mycket att göra så jag hinner ingenting....
men de allra flesta människor  hinner göra mer än dom tror, för nästan alla
hinner titta på TV flera timmar per kväll, så då hinner man egentligen annat också.

Jag hinner göra massor, för jag tittar inte på TV....Ok jag glömde att jag inte har några barn
hemma längre.....lite skillnad kan man säga...tomt, tyst och ingen att prata med, så jag får
umgås med folk istället på olika sätt.

Läser just nu boken När livet stannar av Malin Sävstam. Är nog inne i en sorgvältringsperiod
igen. Man har sina olika knep för att förstå att man inte är ensam om sorg. Boken handlar om
en kvinna som förlorade sin man och två av tre barn i Tsunamin och den handlar verkligen om
att överleva!

I boken läste jag något som var förtröstande på något sätt som har just med tid att göra....
Lena berättar om hur indianerna ser på livet och döden;

"Oavsett om vår tid här på jorden blir 5, 10, 20, 40 eller 80 år så är det allra viktigaste att vi varit här.
Tidsmässigt så är det egentligen ingen skillnad. Mats blev 47 år, Elsa 9 och Harald blev 12 år.
I det stora tidsperpektivet  är det nästan ingen skillnad.
Våra själar har varit här och finns fortsatt kvar även efter det  att vi slutat andas"



Jag har en väninna som ligger döende i cancer och hon träffade Madeleine.
Vi hade ett prat igår och jag bad henne om hon ville att ta hand om Madde i himlen,
att hon blir hennes himlamamma.
Och det ville hon och vi grät och jag var både arg och ledsen över den "jävla idioten" som
tycks drabba fler och fler och alla känslor jag har kom upp.
(Hon har en blogg men jag vet inte om jag får lämna ut den....)

På lunchen pratade jag med Mikael som förlorat Christoffer i cancer,
och han och Madde ligger bara några meter från varandra.
Vi pratade och grät och kände igen oss i varandras historier,
pratade om vissa knäppa läkare på palliativa och hur vi fått strida för
att våra barn skulle få en bra vård i livets slutskede.

Ja allt detta handlar om tid.... att ta sig tid att vara, andas göra roliga saker,
men även stanna upp och låta sorgen får ältas igenom på många olika sätt.

Nu ska jag ta mig tid att ta en kall vinterpromenad sedan ikväll,
ska jag gå på middag hos vänner. Men först en liten sak till Christine min älskade dotter,
jag har inte glömt bort dig, du bor i mitt hjärta du också hela tiden och
Jag älskar dig mest av allt i hela värlen, och det vet du, vi pratar ju varje dag.

Här en bild från nyår på Christine till vänster, Vera i mitten o. Åsa till höger.
Bra gumman att du har roligt mellan varven, det är ockå läkande!

Puss o Kram!

Kommentarer :

#1: Helen

Kära Anne

Ja, sorgen har många ansikten och det finns inga rätt eller fel och varje människa har RÄTT till sin sorg hur den än ser ut.

Att falla tillbaka och älta det är väl precis så det ska vara, att få bearbeta på olika vis varje gång den kommer. Men att därimellan få resa sig och ta ett steg fram och träffa vänner som har betydelse för en och just veta vem som är riktiga vänner, men det ger väl sig.

För att sedan falla tillbaka två steg och sörja, att det ska finnas en viss tid man har rätt att sörja känns ju helt vansinne, jag tror att man kan sörja hela livet men kanske med tiden är sorgen lättare att bära, inte vet jag det är bara som jag tror kanske har jag rätt kanske fel?

kram till dig

från Helen i Skåne

skriven
#2: Elin

Du verkar vara en sådan fin människa och god människa. Och lilla Madde, vilken underbart fin tjej, som fick alldeles för kort tid här på jorden. Det ni har gått igenom är förfärligt, men så mkt visdom som fötts in i ditt och Maddes hjärta under den här tiden.

Jag vet inte vad jag ska säga, bara kände att jag ville skriva något. Mitt hjärta knöt sig när du skrev att Madde inte ville dö, stunden innan hon gick vidare. Å lilla gumman, jag förstår dig. Att få finnas till på jorden är underbart!

Ta hand om dig KRAM

skriven
#3: Siw

Underbart snygga tjejer! :-)



I morgon är det 4 år sedan jag satt hos min kompis och tröck på hennes morfinpump så att hon skulle få somna, hennes liv va inte värdigt längre. Det känns som igår och som en evighet sen, jag vet vad du menar och saknaden finns ALLTID där.

Kram

skriven
#4: Anna

Enda sedan jag snubblade in på Maddes blogg för ett antal månader sedan så måste jag säga att jag skänker er familj en tanke minst 1 ggn om dagen. Anne du är inte ensam! Mitt hjärta blöder <3

skriven
#5: angelica

ska följa ditt exempel och samla glada människor och poäng!

fastnade i din dotters blogg och i hennes pojkvänns.. vilken underbar person hon verkade vara!

tänder ett ljus för henne ikväll



hoppas så att ni beslutar er för att lägga ut maddes låtar!



massa kramar

skriven
#6: Marie Börjesson

god kväll, eller natt kanske jag ska säga.Har läst ditt inlägg och vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig så det inte blir fel. Kan inte säga att jag känner det du måste känna eftersom det är ditt barn som gått bort,men vet ju ändå att det måste kännas fruktansvärt, du vet vad jag menar, men på något sätt så tror JAG i alla fall och syster med mig, att det fanns något hos madde som hon förmedlade under hela hennes bloggande som så jätte många människor tog åt sig, och stannade upp i livet och tänkte efter, men herre gud jag är frisk och solen skiner idag, en sådan liten sak som ofta människor bara tar för givet. Även jag har gjort detta, men efter både mamma och bror dog i denna sjukdom, och nu även syster är sjuk i den jävla idioten så ska man vara tacksam för varje dag man vaknar upp, oavsett om det är regn, mulet, snö storm, ta dagen som den är och va tacksam för livet, menar detta till oss alla som tar allt för givet. Och du Anne detta fixar du, du är på god väg, Jätte kramar från grannen/Kaggetorpsmarie

skriven
#7: vindensmelodi

Åh Vilket inlägg!!!

Tårarna rullar nerför kinderna än en gång, och det svider i bröstet!

Samtidigt som jag läser och hulkar, så finner jag hopp i dina ord, du skriver så vackert och det är så sant vartenda ord,,,stunden vi har här på jorden har ingen betydelse,,,huvudsaken att vi varit här!!

Precis så brukar jag också tänka,,, att en del får 3år,,,en del 20 och andra 45,,,, eller till och med 95,,, men det är ganska lika länge i den tidsaxel som vi har i universum, och i alltet,,,

precis min tanke.



Underbar bild på Madde, och underbar bild på Christine. Och du är underbar!!!



Kramar i miljoner.

skriven
#8: Carina

Underbara vännen, visst får du lämna ut min adress. Kan mina rader förmedla något till någon så är allt jättebra. Du skriver så himla fint och det är så mycket som får hjärnan att arbeta och själen att ta till sig. Att få ett sådant hedersuppdrag som att bli himlamamma. Tack älskade vännen. Den j-a idioten jobbar vi alla att bli kvitt och någon gång skall undret ske. Vi hörs snart igen och ses snart. Pussokram

skriven
#9: Mia

den boken har jag också, och har även läst den. vet inte hur l¨ngt du kommit? men i slutet så är det en präst tror jag det var som skrev många fina ord om att gå vidare i livet...och jag fastnade mycket för en mening, som är så sann.

Att tiden är vår bästa vän, för det är ju så...dessto längre tiden går desto "lättare" blir vardagen...

hur man än gör måste man genomgå sorgen, men tiden rullar på ändå.



står bättre beskrivet i boken!

skriven
#10: Martina

Den boken är jättebra!

skriven
#11: peter pc carlsson

När jag skrev mitt inlägg Enbart sår hade jag främst fem personer i tankarna, dig, Madde, Christine, David och Sabina (som nu är i ett jobbigt stadium av sin cancer). Den är ingen tröst för det finns ingen.



Som du vet är du nominerad till Enbart månadens blogg. Röstningen har nu börjat. Du kan nu rösta på dig själv som Enbart månadens blogg. Det kan du göra en gång per dag månaden ut. Kanske vill du se till att du får dina vänner och läsare att rösta också.



Anledningen till din nominering är just sådana inlägg som detta ovan. Livet är värt att ta på allvar.

skriven
#12: Anielle

Lilla du. Det är inte lätt och slitna uttryck som att "tiden läker alla sår" känns jobbiga i nuet men sant i längden. Du har så mycket roligt att se fram mot att jag VET att du kommer att komma igen med full kraft och ork och vilja och ditt härliga "jävlar-i-mamma" som du har.... visst är det också bra ibland att få vara liten och sårbar. Det behöver vi alla. Madde är med dig i alla dina dagar. Det är onödigt för mig att säga till dig men kanske, kanske som en liten påminnelse.....

Ring mig gärna och så hoppas jag att vi ses på onsdag. Behöver du miljöombyte så kommer du hit och ser hur jag bor. Annars kommer jag till dig.

Puss och kram hela dan'. Ring mig...........

Anielle

skriven
#13: lilla ja

Jag bara läser och håller med och känner med er... Jag läste också boken, grät mig igenom varenda sida, den visar verkligen hur fruktansvärt ont det gör i sorgen, och hur hopplöst orättvist det känns. Det är orättvist många som tyvärr måste leva med den sorg som vi gör. Kramar i massor, ni alla i maddes närhet, är precis som madde var, underbara!

skriven
#14: johanna

vill tipsa om bloggen singelpappa.blogg.se .. inspirerande blogg, tror du skulle gilla den. läs den från början. :)

skriven
#15: peter pc carlsson

Jag har inte riktigt bestämt mig än vad som skall bli vinsten. Men håller på att undersöker en sak som jag själv kan känna mig stolt över...

skriven
#16: cristina

Hej..Genom en annan vän som har din logga på sin sida har jag varit inne hos dig o hälsat på.

det finns inga ord att säga till det som ni går igenom.kram.

I fredags hände en olycka som inte får hända , en kollegas lilla son dog efter en olycka på hans skola. Mamman är nu i chock.Ja hela familjen så klart.

Jag har sett så mycket fint på din sida ..vad du säger o var du hämtat din kraft , när det har gått en tid ska hon få se din sida och den kommer säkert att ge henne ett hopp om en framtid..även om det är svårt.

kram igen Cristina

skriven
#17: Lotta

Hej Anne! Tack för att du skrev tillbaka till mig. Vill tipsa dig om en sluten mailing-lista som jag är med i där vi är ca:125 mammor som mist våra barn på olika sätt. ung-i-minne heter den. Där skriver vi likasinnade i vår sorg och det känns så skönt att veta att man inte är ensam som man ibland tror. Vill linda in dig i en varm go filt och sända massor av styrka och kramar om jag kan. Kram Lotta

skriven
#18: Mamma Melissa

Gud, vad du beskrev "tiden" bra! Tid som begrepp är helt virrigt. Så skönt att läsa om! Det är ju inte bara jag som är tidsförvirrad;.)

skriven
#19: Linna Linköping

men å. ja satt här på jobbet å grät när jag läste det du skrev om madde. jag är så glad att jag har läst hennes blogg å sättet hon fått mig att tänka på kommer jag aldrig ändra.

förlåt om ja river upp massa jobbigt genom att kommentera gamla inlägg. <3 varma kramar Linna

skriven

Kommentera inlägget här :