Konstruktivt sörjande
Idag firar du din 9-månaders-ängla-dag!
Grattis till ditt underbara himla-liv.
Jag är med dig och du är med mig!
Du fick mig att hitta tillbaka till min kreativa sida,
du skriker förmodligen åt mig....
"Men mamma GÖR NÅT, KOM IGEN, DU KAN JU!
JAG VILL SE DIG AGERA!
Ja, gumman jag lyssnade och gjorde en present till dig.
I lördags var jag på Erikshjälpen och köpte detta lessna bord
för 95 spänn.
Hade lite grundfärg hemma, penslar och annat som bor hos
en kreativ person. (Hon visar sig sällan dock..)
Bordet före behandling...
Lite färg och slippapper gör susen....
Detta bord bor numera i ditt och Christines rum och det var hjärtans kul,
trots att jag stängde in mig, pratade inte men någon på hela helgen,
just för att jag ville få tillbaka lusten...och det fick jag..tack vare dig!
I går shoppade jag en hel hög med nya vackra kläder, och nya gardiner till köket,
bytte även gardiner i sovrum och arbetsrum, köpte blommor, ramar på Indiska,
(lyckades dra ner ett helt bord med thekoppar ...en gick sönder...pinsamt.)..och idag efter
jobbet svängde jag in på IKEA i Bäckebol och köpte lite detaljer....Hmmm
What the häck....man ska leva idag!...det kommer nya pengar.
Jag är en REA-prinsessa....he..he...!
Nästa projekt blir att måla om i vardagsrummmet...tiden är mogen...
att gör mitt som jag vill...ett rum i taget...
Hoppas du har det bra där alldeles intill där vi bor.
Vi kan inte ringa till varandra, men du ger mig kraft i de svåraste stunder.
Du och Christine är hos mig alltid...om än på olika sätt.
Älskar er båda mest av allt i hela världen!
Tack Annika, för din inspiration som har Gräddelin i Trollhättan.
Boken gav mig skaparlust! Köp boken...det ska jag göra!
Tack för lånet Annika!
Jag går in på din blogg varje dag för att få läsa om ditt liv.. Jag blir så ledsen i hjärtat när jag känner din sorg. Livet är orättvist ibland, men jag beundrar verkligen din styrka. Din dotter ser ut att vara världens goaste tjej, det gör ont i mitt hjärta när jag vet att du inte får ha henne hos dig. Men som sagt så beundrar jag dig verklign för att du fortsätter leva, Man glömmer aldrig men såret blir nog mindre med tiden.. Hoppas du får det bra i framtiden. Kram Johanna
skriven