Levaidag

Hur ska man någonsin kunna förklara
att jag aldrig blir som jag egentligen vill vara
På ytan ser jag ut som alla andra
Vem är jag att de ovetande klandra
De som inte vet fullt ut
tror kanske att jag var som förut
De vill inte veta, skönare att blunda
Det verkar vara det enda sunda.....




Jag sörjer på mitt sätt och söker anledning att få gråta utanför jobb och vardagliga händelser.
På fritiden får jag sörja...så ser verkligheten ut...

Tack Erica för att du gav mig knappen att få gråta igen!
Heaven is a place nearby...I ask you not to cry....vill min Madde för hon är i en värld inte alls
långt bort...hon är här och sprider sina vingar....men jag vill att DU KOMMER TILLBAKA!!! NU!!!
Vi ses...för dig bara ett ögonblick, men för mig ett helt liv. Saknar dig mitt änglabarn!

Det är tomt och tyst här hemma...varenda pinal är på millimeterplats...
Ingen Madde som stökar ner med kläder och prylar.
Ingen Madde att gå på konserter och lyssna på hennes ljuvliga röst.
Ingen Madde som bakar, ingen Madde som sjunger och spelar.
Ingen Madde som har fest,.
Ingen Madde som ringer mig för att be mig handla godsaker.
Ingen Madde som bor i telefonen och datorn med sina vänner.
Ingen Madde som myser med mig när tisdagens heliga stund är inne nämligen
"Desperat houswifes", eller "Scrubs" eller "Greys anatomy".
Ingen Madde som vill ha mitt OK "Är jag snygg nu när jag skå ut?".
Ingen Madde som planerar en resa.
Ingen Madde som har shoppat loss helt överlycklig över sina fynd.
Ingen Madde som är överlycklig när hon ska ha mys med David och jag blir ivägskickad.
Ingen Madde som ville leva sitt liv som nybörjarvuxen!
Ingen Madde alls....bara tomt...och väldigt...tyst....och alldeles för välstädat....
Tack gode skapare att jag har Christine som kommer hem och gör allt detta!
Utan henne hade jag inte velat leva längre!
Tack min älskade Christine för att du är just min dotter varje minut, timma, och dygn!
Älskar er båda mest av allt i hela universum!
All kärlek från Maddes änglamamma och Christines jordmamma!