Flyg, flyg med dina allra vackraste vingar till himmelen så fri.
Flyg till platser utan smärta utan ångest och oro.
Flyg till landet där det allra vackraste av allt har samlats
Flyg dit där kärleken flödar utan begräsningar
Flyg till alla dom som tar emot dig med öppna armar
Flyg till platsen där cancer inte finns, där är den utrotad
Flyg till Madde....hon väntar på dig....
Min vän Carina orkade inte kämpa emot sin cancer längre.
Hon flög iväg i fredags. Jag tänker på dig Tommy och Carinas barn och familj
i denna svåra stund. Det gör så ont, har gråtit hela dagen....de tar inte slut.....
Även Carina bloggade om sin cancer och sidan heter www.carinaahlin.blogg.se
om någon vill skicka henne en sista hälsning.....
Ikväll brinner ljuset för dig Carina!
Kommentarer :
#2:
Mikaela
Lilla du... Vad det gör ont i mig att läsa detta. Att du får gå igenom nåt liknande igen. Finns det ingen hejd på alla sorger som drabbar dig?! Varför ska livet jämt va så orättvist?! Jag lider vrkligen med dig och önskar jag kunde krama om dig-hårt! Orka kämpa!! Du klarar det, hur mörkt det än ser ut, det är jag övertygad om! Idag berättade jag för min nya arbetsgivare om mitt helvete som jag gått igenom och jobbar med (för det mesta tror jag). Det var jobbigt, men hon hjälpte till på traven när hon frågade vad det var för tabletter jag åt. Hade faktiskt tänkt (tror jag) berätta efter helgen ändå, då vi bott tillsammans i lastbilen. årsdebut på tävlingssäsongen & min debut som tävlingshästskötare :)Men är såklart livrädd för vad hon tänker nu. Jag har ju ändå vart här en månad och jag tänker verklgien föröska att inte förstöra min skånevistelse, som med paris, jag vill va kvar här! (som det känns nu iaf) äsch, jag svamlar som vanligt. All styrka till dig! Tuuuuusen kramar och lite sol hem till Trollhättan imorrn som kan lysa upp ditt mörker lite! (Det lilla kan göra mkt...) Ta hand om dig! Varma kramar, Mikaela
#3:
Amanda
Anne jag vet inte vad jag ska säga. Livet är orättvist. Varför ska just du behöva gå igenom ännu en sorg efter en älskad människa som också var drabbad av cancer. Jag önskar jag kunde ta bort denna jävulska sjukdom så alla dom som just nu är sjuk i sjukdomen blir friska och inte några fler slapp få den. Önskar jag kunde göra något så jag kunde hjälpa dig men tyvärr är jag för långt ifrån dig för det. Men jag sänder mina varmaste och mest kärleksfullaste kramar till både dig och carinas familj o vänner i en stund som denna.
all kärlek..://Amanda
#4:
Amanda
Anne jag vet inte vad jag ska säga. Livet är orättvist. Varför ska just du behöva gå igenom ännu en sorg efter en älskad människa som också var drabbad av cancer. Jag önskar jag kunde ta bort denna jävulska sjukdom så alla dom som just nu är sjuk i sjukdomen blir friska och inte några fler slapp få den. Önskar jag kunde göra något så jag kunde hjälpa dig men tyvärr är jag för långt ifrån dig för det. Men jag sänder mina varmaste och mest kärleksfullaste kramar till både dig och carinas familj o vänner i en stund som denna.
all kärlek..://Amanda
#5:
Anita Larsson
Det är synd om oss människor som blir lämnade kvar att sörja och sakna. Man sörjer och saknar någon oändligt älskad, sörjer och saknar en förlorad glädje..
En liten, men ändock en tröst kan du finna i dikten nedan av Harry Martinsson ...
Varje djup sorg har en förlorad glädje till föremål.
Tappa inte bort denna riktning.
Låt inte sorgen glömma sitt ärende.
Sorgen är den djupaste ära som glädjen kan få.
Kram vännen min
Anita "Ler"
#6:
julia
Det gör så ont i mig att du behöver genomlida samma skit igen på nåt sätt...
Många styrkekramar till dig!
#7:
Tina
Livet är orättvist, det tycker jag. Att behöva drabbas av detta besked, när man kanske precis "kommit upp ur sin lergrop" från tidigare dödsfall.
Ville bara lämna mina varmaste hälsningar till dig med orden:
"Någonstans inom oss är vi alltid tillsammans"
#8:
Elisabet Roslund
Jag tänker på Carina....på hennes familj....på alla som känner henne.....jag vet hur saknaden känns.....jag vet hur ont det gör.........
#10:
Titti Ahlin
Tack för att du känner/minns/och pratar om Carina.Idag är det en vecka sen hon lämnade oss och fortfarande bär jag med mig känslan av total overklighet.Fattar man nånsin?!Det känns som om det rymmer en evighet mellan dag 1 o dag 7,men ändå som allt skett igår.Kanske blir man mer medveten om varje dag o timmar på dygnet när nån man älskar försvinner?Undrar när man fattar och fasar för hur mycket mer ont det kommer att göra.Känner att jag just nu skulle behöva min storasyster så jag klarar mig igenom detta! Hon är nämligen den klokaste o största människa jag känner!Jag vet ju genom Carina och Maddes blogg vad du går igenom,fast jag aldrig nånsin kan riktigt förstå din sorg, men jag förstår att även du tillhör den mängden människor som vandrar omkring på denna jorden som en stor o klok o fin liten människa.Tack för dina fina tankar o ord om min älskade storasyster Carina.Det blir så varmt i hjärtat när jag ser att det finns andra som som bryr sig och tänker på oss! Tänder ett ljus för er alla!Kramar till dom som behöver!/Titti-lillasyster till Carina
jag var nyss inne på din dotters blogg, som nu finns i mina böner. blev väldigt rörd. har precis haft cancer och skaffade en blogg idag där jag också kommer skriva endel om min camcer och vardag. din dotter verkade vara en stark tjej, må hon vila i frid.
skrivenmvh
/Chatila