Parallella världar...

Det känns aningen surrealistiskt att vara så här påkopplad igen.
Hade förträngt att jobbet har en såååå stor inverkan på våra liv....

Hur ska man hinna med allt på 8 timmar?
Kalkyler som ska göras, projekt som ska följas upp, kunder som ska vara nöjda,
leverantörer som vil ha betalt i tid, anställda som ska ha sitt, möten, möten och
tusen saker som regnar in i inkorgen i raketfart.....allt ska vara klart gärna nu med en gång....

Men kollen på ekonomin  är förutsättningen för att vi har ett jobb att gå till.
En svår ekvation, men jag ska gör mitt bästa och det är gott nog!

Det känns ändå bra att vara påkopplad igen för jag behöver UTMANINGAR!

Jobbet på...jobbet av!
Körde bil idag (brukar åka tåg annars)...
När jag körde hem på kvällen hade jag sällskap av Lugna Favoriter då
känslorna får ha sitt utrymme.
Jag grät nog hela vägen hem och sjöng med i låtarna...söp in det vackra landskapet,
tänkte på Madde och tog in känslan av våren genom mina solglasögon.

Koncentration på vägen som är ett enda stort jättebygge-infrastruktur-projekt var ganska
meditativt kombinerat med känslor som svallade, som kom från etern i form av
låtar som var som beställda från ovan...med tusen tårar som följd!

Försöker lära mig att hantera sorg kombinerat med full uppkoppling till verkligheten.
Ingen lätt resa...men jobbet är en baggis i jämförelse......


Kommentarer :

#1: Pernilla

Jag læser varje dag... du skriver fint....KRAM.

skriven
#2: Tina

Hej!

Ja dina tankar om arbete och inverkan på våra liv, stämmer så bra med mina tankar.



Meningen med livet är inte att arbeta, det kan bara inte vara så. Tänk om man hade möjligheten att istället ha alla "8-timmar per dag" till att ta hand om varann o njuta av det runt omkring oss.



Oavsett hur vi förlorar eller vem vi förlorar, så kommer stinget av att hur ta vara på det vi har kvar på bästa sätt?



Och som du skriver oxå, hur kombinerar man sin sorg med "den verklighet" vi lever i/med?

Jag förlorade min far i början på oktober 2008, och än jobbar jag bara 50%, för orken finns inte kvar att plöja på. Mitt jobb kräver full koncentration och 100% närvaro med hjärnan, och då räcker 50% fortfarande. Men jag förstår fortfarande inte hur jag ska kunna leva "ordentligt" och samtidigt förstå att han inte finns längre.



Bamsekram till dig.

skriven
#3: Elisabet Roslund

Jo, Anne, jag vet hur vardagen känns......även om man kan vara stark och vilja så mycket...........

Kram

skriven
#4: Amanda

vardagen går jätte fort, och ibland hinner man verkligen inte med. man vill så mycket men allting hinner man inte :/ kramar

skriven
#5: Mikaela

Du har ingen brådska, ta det varligt och i din egen takt så kommer vardagsorken tids nog tillbaka så smått. Jag lovar att, efter jag förstått vilken underbar människa du är, så är dina arbetskamrater bara är överlyckliga över att ha dig med på skutan igen. Ja, den vägen är då sannerligen en hel byggarbetsplats, och jag har till min stora fasa märkt att det tyvärr finns sådana i skåne med:P jag som trodde att jag skulle slippa, men tji fick jag! Du får se til latt skaffa vindrutetorkare på ögonen så du inte råkar köra in i nåt bygge... Skämt åsido... Nej, jag förstår dig. Varje gång jag hör "kärleken är" på radion går mina tankar genast till Madde, den är ju hennes på nå't sätt.. Tack också till dig och Madde för den glada hälsningen som Madde skrivit genom dig. Hon ÄR stolt över dig och finns med dig hela hela tiden! Tvivla aldrig på det och tack för den vackra texten, jag både log och var ledsen på samma gång. Jag tror att den kan göra att det känns lite bättre för många som läser. Vi tackar dig allihop för att du delar med dig och för att du är du! Glöm aldrig det!! ta hand om dig kära anne! Nu vill hästarna ut i hagen... STOOOOR kram!!

skriven
#6: Ida

Fin blogg.

skriven
#7: Anielle

Hej stumpan - ja det är inte alltid lätt - har skrivit om kärlek idag i min blogg.... skulle vara roligt att ses snart igen - jag ska till Vänersborg på söndag för en utbildning mellan 10-13 - vill du vara med???????????? Skulle vara sååååååååååå roligt!!!!!!!!!!! kram kram Anielle

skriven
#8: Ingmar

Besökte din dotters grav 090515, Det tog en stund att hitta den, Men han tänka vad snygt det var på på helakyrkegården, samt att jag kände en inre frid när jag gick där själv och titta på alla stenar.

Nu har jag hållit mitt löfte att jag skulle söka upp hennes grav och det var otroligt vackert där hon nu vilar. Vill också passa på och säga tack vara ditt bloggande så har jag som MAN vaknat upp

och insett att man inte ska skjuta upp något tills imorgong, för i morgon kan det vara försent.

Din dotter Madde gick bort på tok för tidigt, hoppas du kan hitta din väg i framtiden och lycka.

Lycka till....



Ingmar

skriven
#9: vindensmelodi

Ja, du vännen,,,,hur ska man hinna med allt,,,känner igen det där,,jag jobbar för fullt nu och hinner ingenting tycker jag,,,på och av hela tiden, men det är då man måste försöka stanna upp och leva i nuet tror jag,,,men det är svårt. Och du har dessutom din sorg att bearbeta. Allt har sin tid.



Kramar i miljoner :)

skriven

Kommentera inlägget här :