Saknad och älskad!


Snodde bilden från Davids blogg http://therealcolombo.blogg.se

Vackra, fina, fina, underbara Madde!
Saknar dig, hela tiden, även när jag sover!
men....jag har gjort min egna hårda terapi.

Jag har sagt de magiska orden ;
"Hej då Madde, jag måste släppa dig för att orka gå vidare".
Hej då Madde, du finns inte mer, du är död.
Det gjorde så fruktansvärt ont att behöva uttala de orden.
Du är död och finns inte mer.

De orden har slitit mig i stycken många gånger om,
men jag var tvungen för att orka se mitt eget liv på nytt.
Jag skulle göra allt för att få träffa dig än en gång, men det går inte,
för du är på andra sidan dit man inte når.

Du ser mig, men jag ser inte dig, du är så långt borta.
Du gör din egen resa nu och jag hoppas att den är ljus och kärleksfull.
Du har själar omkring dig som älskar dig, både i himlen och på jorden.

Du finns med mig i allt jag gör, och just du mitt barn ger mig kraft att gå vidare.
Du talar till mitt inre; "Lev, mamma lev, hur svårt kan det va?"
Ser dig framför mig när du säger det med din spudlande glädje "LEV"!
Du säger det med ett stort leende!
Det är så enkelt för dig mitt barn och jag förstår att du däruppe
kärleksfullt talar om för oss här nere att LEVA.

Jag hade sagt likadant till dig "LEV"

Så jag ska lyda ditt råd...Jag LEVER FULLT UT för dig mig och Christine!

Älskar dig och Christine mest av allt i hela världen!


Lilla Lovisa älskar jag också mest av allt i hela världen!
Christine och Lovisa har morgonmys i pyjamas...gulligt!

Kommentarer :

#1: Diana, 25

Detta inlägg fick mig i tårar..

men Madde har rätt..Lev:)

Massa styrkekramar

skriven
#2: Diana, 26

Detta inlägg fick mig i tårar..

men Madde har rätt..Lev:)

Massa styrkekramar

skriven
#3: Irene

Fina ord...från en fin människa.



Ta hand om dej.

Kramar

Irene



skriven
#4: Marika

Det gör så ont att läsa det du skriver. Bara tanken på att förlora sina barn är outhärdlig. Och detta har du upplevt och lever med. Du kämpar på och kan inget annat egentligen för livet går vidare och livet ska vara härligt. Du är så bra Anne. Du har så många gåvor. Skriver fantastiskt, är kreativ, tar vackra bilder, har fina tankar... Carpe diem. Sköt om dig! Kram Marika

skriven
#5: Anonym

Hej Anne, är en mamma, kvinna (ja..det borde jag ju vara då jag är mamma..hm,,)som är 45 år och bor i Skellefteå-Läser din sida ofta. Är terapeut men framför allt människa-att du har orkat/vågat säga att "Madde du är död" är nog det svåraste orden att uttala då ord kan vara så ofantligt starka. `Men det är också en start. Ett slut och en start. Det gör så ont men jag tror det är helt nädvändigt för att gå vidare på livets stig. Eller jag vet då jag även är en som har upplevt döden nära nära. Det är tisdag och dags för lunch och just nu tänker jag på DIG. Kram // Maria

skriven
#6: Diana, 26

ahha, fyllde år dagen innan, därav ålder-förrvirringen..van o skriva 25 ju:)

skriven
#7: Amanda

så fint skrivet anne, får mina ögon att tåras. madde glöms aldrig bort. Kramar!

skriven
#8: Lotta

Underbart vacker din Madde!

skriven
#9: Maria

Jag tror på dig och det du gör. Jag kan inget om sådant här, men när jag läste ditt inlägg så kändes det mycket bra - att inte glömma, men att fortsätta leva.

skriven
#10: Helen



Anne!...hon finns alltid med dig...varje dag...

Namaste Helen i Skåne

skriven
#11: Madeleine

Hej,

Det var ett tag sedan jag besökte din, Maddes och Davids bloggar... Men jag kom att tänka på Madde ikväll... Så jag tänkte lämna ett litet avtryck med mina tankar. Tänker på er. Tänker på Madeleine.

Hon var verkligen otroligt vacker. Lika så hennes låt på spanska. Underbar!



Kramar

skriven
#12: Linna

stor kram. som alltid blir jag så känslosam av din blogg. <3 även om jag inte alltid skriver nåt kikar jag in för att titta lite, o ja tänker fortfarande dagligen på maddes blogg o hur hon hjälpt mig.



förstår att orden var tunga att säga. men lev nu å en dag får du träffa madde igen. långt dit men på vägen får du uppleva saker åt henne som du kan berätta om :)



kramar linna i linköping

skriven
#13: Paulina S

Vi är med dig Anne, kram Paulina

skriven
#14: vicky

Hej Maddes Mamma. Kände inte Madde men önskar att jag hade lärt känna henne! Underbar! Hon ger dej kraft! Önskar jag ngn gång i framtiden får en dotter som Madde! Så fin person hon var, ditt inlägg fick mej att bara grina hejdlöst! Kram vicky

skriven
#15: Ida

Är inte ensam om att gråta när jag läser detta inlägg. Kan inte förstå hur det måste kännas att förlora ett barn, jag har ännu inga egna.. Men häromdagen så var det 13 år sedan min mamma dog, och jag förlorade även min fästman för snart 9 år sedan. Jag tycker det är så orättvist att de man älskar ska dö, speciellt alldeles för tidigt... Ibland tror jag - eller nästan vet jag - att jag träffat min Dawid i drömmarna, för det känns så annorlunda mot en "vanlig" dröm, och jag berättar för honom allt som hänt mig, sen han lämnade oss.



Vad du och dina döttrar är lika! Och Madde har verkligen rätt.. lev. För det är ju ett faktum att ni kommer att ses igen, en dag, någongång. Passa på att göra allt det där som du vill göra - för man vet aldrig när livet tar slut!! (säger jag som om jag vore värsta levnadsgurun... ibland är det lättare att vara logisk mot andra än mot sig själv..)



Kram ♥ / Ida

skriven

Kommentera inlägget här :