Väntans tider är inte förbi...

Idag kl. 11 skulle jag vara hos läkaren i Uddevalla. Sov knappt på hela
natten men på småtimmarna somnade jag som ett barn och vaknade
...kl. 10,45....Jäklar vilken fart jag fick. Ringde och meddelade min
oerhört pinsamma försovning. Sköterkan sa: "Ingen fara vi har ändå så
mycket att göra....kan du komma kl. 14 i stället? Tack,tack,tack!

Hon hade lika gärna kunnat säga..Kan du komma om 14 dagar...
Ibland har man tur i oturen!

Gick över till Gösta på avdelningen där han jobbar. "Kan du följa med
mig och hålla mig i handen?" Självklart, jag slutar ju vid två så det blir bra.

Sagt och gjort, vi käkar en semla och kaffe medan vi väntar i den mest
omysiga kafeteria man kan tänka sig. Kommunistcafé liksom....
Fika på Uddevalla lasarett är som att sitta mitt på centralstation i rusningstrafik..

Så, så...lite gnäll är skönt!

Vad blev då domen? Hard fact!
Snälla rara dr. W meddelade att jag har;

Tumörtyp; Duktal (från mjölkgångsceller)
Storlek; 70mm
Spridning till lymfkörtlar; Ja
Antal uttagna lymfkörtlar; 15
Antal lymfkörtlar innehållande cancer; 13
Hormonkänslighet; Nej
Känslighet för Herceptin (trastuzmab) antikropp; Inte klart, eventuellt

Rekommenderad tilläggsbehandling;

Cellgiftsbehandling; Ja, i form av;
Möte med Onkologen på JK som har schemat.
Antal kurer och behandligstid; Får jag veta på JK i Göteborg.
Strålbehandling; Ja
Hormonell behandling; Nej
Herceptinbehandling; eventuellt

Rekommenderad uppföljning därefter; bröstkirurg efter 1 resp. 2 år

Underskrivet av dr. W 2010-02-16

Sedan ställlde jag en rad frågor;

Vad är min prognos?
dr. W;
Det är allvarligt men inte kört. Den är behandlingsbar.

Tittade på hennes minsta rörelser och ansiktsuttryck.
Oj, hon ser VÄLDIGT allvarlig ut. Shit....ljuger hon nu för att
hålla mig på gott humör....nej, nu är jag BARA nojjig..
Hon kan ju inte veta hur jag reagerar så hon måste vara lugn
och balanserad... (Hon var ändå bra kan jag tillägga!)

Varför har tumören blivit så stor så fort, 7 centimeter lång!!!?

dr. W; Du har Nog inte uppäckt detta pga att du haft små tumörer
på ett pärlband i mjölkgångarna (
det har jag ju alltid mer eller mindre,
en gång hade jag en stor som ett ägg, men det var inget, bara en cysta som försvann)

Tumörerna växte ihop och helt plötsligt hade du en lång och stor tumör som växt ihop
av flera små. det kan vara förklaringen. Tumören delade sig aggresivt och då märkte du
av den. Men aggressiva tumörer dör fortare av cellgifter, så det är positivt!

Tack för den i alla fall!
Ska tillägga att jag går på mammo 1gång per år....men det hjälpte inte!

Jag; OK, jag vet inte vad jag ska känna, men det känns inte bra att jag
får det det här beskedet. Vad kan jag göra? Jag äter antioxidanter, frukt och grönt,
blåbär, granatäpple, broccoli, hajleverolja (Ecomer) kan jag äta Ecomer?

Hon kunde inte svara på det där med Ecomer, så onkologen får svara på det.
Min Madde fick inte äta Ecomer med sin cancer men det finns många goda
exempel på att immunförsvaret varit bättre mellan behandlingarna om man
äter hajleverolja. Jag vet en som klarat sin cancer jättebra tack vare Ecomer.

Väldigt många lymfkörtlar är angripna, det skrämmer mig.
dr. W
svarar med att de faktiskt har fått bort de angripna partierna.

Kan vi göra en skiktröntgen och kolla upp lungor och annat?
dr. W
; Ja, jag ordnar en tid så fort som möjligt på röntgen om du är orolig.
Hoppas Gösta röntgar mig då... :)

Men kan du titta på ärret i bröstet och min arm som bråkar. Den känns stel.
Som om jag hade en järnpinne i armen som är kortare än armen.
Ändå har jag tränat 3 ggr per dag som jag fått ett schema på.
(Ok jag slarvade i Stockholm)

dr. W;
Det ser jättefint ut på ärren, även i port á carten, läkningen går fint.
Men jag bokar en tid för lymfmassage så får du hjälp med att få igång armen.
Det är lymfsystemet, inte en muskel som var stel som jag inbillade mig.
Inget farligt men obehagligt...kan inte vrida armen fullt ut...no big deal liksom...

Hur ska jag hålla igång, ska jag träna på ngt speciellt sätt?
dr.W;
Promenader är det viktigaste och att du äter mycket frukt och grönt.
promenera så mycket du orkar, det räcker gott!

Ok, då har jag inte så mycket mer och tackar för denna gång.
nu blir det väntan på möte på Jubileumskliniken och behandlingar inom en
månad. Ärret måste läka först.

Shitpommfritt! jag har cancer....det börjar sjunka in...men ändå inte!
Jag är inte ledsen, bara väldigt matt efter dagen. Ok, lite ledsen är jag nog.
varför ska vissa få så många höga trösklar att kliva över och andra väldigt låga
som man liksom kan skutta över....SILVERSKED I RÖVEN LIKSOM...

Jag vet...alla har sina bördor, men just idag tycker jag att detta ska jag inte behöva genomgå!
OCKSÅ...som om det inte var nog!

Var är lyckan, kärleken och livets efterrätt? Hallåååååååååååååååååå!!!

Bara just idag är det OK att jag tycker synd om mig själv. Sen tar jag cancernörden
i nacken och vrider om den så den dör, plågsamt och aggresivt, precis som den försöker
göra med mig....MEN JAG VINNER!!!

Väntan igen alltså...en månad eller så.
Men under tiden tänker jag ha så jävla kul helt enkelt, varenda dag!

OBS!!!!
Detta är en ORDER! Ingen i min familj, vänner, nära och kära, kollegor
och bloggläsare ska gräva ner sig för detta!
Gör mig en STOR TJÄNST! Lev era liv fullt ut varje dag!
Låt inte oron hamna i er mage, för jag mår ganska bra just nu...känner inte
ens av att jag har cancer.
OM NI MÅR BRA SÅ MÅR JAG BRA!

Till Christine min älskade dotter; Oroa dig inte, vi fixar detta!
Koncentrera dig på dina vänner, ditt jobb och roliga händelser.
Gå på bio, dansa, festa på helgen, var glad och sprallig som du alltid är,
fortsätt med ditt glädjespridande humör.
Du får mig alltid att skratta. DU GÖR MITT LIV VÄRT ATT LEVA!
Du kommer att ha kvar din mamma, JAG LOVAR!
Jag vill faktiskt bli mormor en dag, så det så!

"Livet är inte slut bara för att man fått en cancerdiagnos,
den kan även GE glädje och insikten i vad som är viktigast i livet,
nämligen umgänget och upplevelser tillsammans med andra människor.
Saker betyder ingenting!"


Alla hokuspokusmetoder har sina anhängare och kritiker;
Men jag äter ändå ECOMER som är hajleverolja.

Har någon erfarenheter av hajleverolja i samband med cancer så får ni gärna skriva en rad.

Jag är fullt medveten om att Ecomer varit på tapeten i en del studier.
En del är för och en del är emot.
det lustiga är att Ecomer tillverkas i Sverige men får inte säljas i vårt land, däremot i vära grannländer.
Varför kan man undra?


Ecomer is a result of over 50 years of scientific research and development work conducted by several scientists
around the world. Many studies have shown that Ecomer stimulates the immune system by increasing
the production of white blood cells (leucocytes) to the normal level and encouraging growth of antibodies.
A strong immune system helps the body to fight against various disorders.
Ecomer is particularly rich in alkylglycerols. Taking Ecomer capsules regularly helps ensure that the body has
a sufficient level of the immune enhancing alkylglycerols.

Ecomer´s natural stimulating effect on the immunesystem makes it particularly useful during the cold and flu season.
The same stimulating action is also effective against various bacterial and fungal infections.
People suffering from reduced white blood cell count and blood platelets will get an improved blood cell count and
a strengthened immune system after regular intake of Ecomer.

Effects of Alkylglycerols Strengthens immune defence system.
Increases the growth of antibodies
Healing of wounds
Protection against infections
marrow, tissues)
Radiation protection (blood cells, bone

Why do we need alkyglycerols?
Alkylglycerols are involved in the production of white blood cells and antibodies
which are an important part of a body’s defence system. They are believed to be
as important to white blood cells as iron is to red blood cells.

Källa; www.ecomer.co



Lilla söta hajen....nåt ska du väl vara bra för oss...inte bara äta upp oss..hehe..

En sista sak....
Jag är helt övertygad om att jag fått bröstcancer pga att sorgen efter Madde
satt sig som "frusna tårar". Att det var i bröstet är väldigt symboliskt.

Jag ammade henne i 9 månader varannan timma dygnet runt för hon hade inga
hungerkänslor...hon var liten som en sparv, men vi kämpade på. (redan på BB)
Sen när bröstmjölken tog slut drack hon "lölk i flaska" som hon sa.

Först när hon var 3 år började hon äta vanlig mat. Innan dess var det
nästan omöjligt att få i henne annat än mjölk.

Läkaren på BVC sa att ge henne mjölk och det hon tycker om och hennes
mjölktänder förstördes av allt mjölkdrickande. De permanenta blev fina tackolov!
Vi låg inne på sjukhuset 2 veckor för att försöka röna ut varför hon inte
år vanlig mat...vi försökte med allt. Jag blev tom ifrågasatt som mor.
Varje gång det var matdax, fick jag gå ut på en promenad för de skulle mata henne.
Men även sjukhuspersonalen förstod att det var "mission impossible"
Hon var ju alltid glad, men aldrig hungrig!
En himla tur att jag hade Christine som första barn som var livfull och välnärd!

Men hon blev en härlig knubbig unge vid 3 års ålder och jag var den lyckligaste
mamman i hela världen. HON ÅT!!!

Så just därför vill jag inte att ni ska få frusna tårar av oro!

"Inte bra för magen.......NEEEJ!

Puss på er!

Kommentarer :

#1: Cilla

Lycka till och "keep it up"!!!

Du fixar detta.

skriven
#2: Matilda S

Heja Anne! Du är bäst!

skriven
#3: J

Love You 2 babe! :)

Puss

skriven
#4: Anna

Du är hur cool som helst Anne! Imponerad! Ha en underbar dag och hoppas du kommer ut lite i snön och får dig en härlig promenad... KRAM

skriven
#5: Karin

Hej!

Kommer från Vänersborg precis som du men har inte bott där på 25 år. En dag för kanske ett år sedan när jag var hemma hos släkten läste jag i lokaltidningen om din vackra dotter Madde och den tragiska historian. Grät tårare och förbannade ert öde. Sedan dess har jag kanske en gång i kvartalet gått in på din blogg för att "titta till dig". När jag nu såg hur det var ställt kunde jag inte låta bli att skriva några rader till dig. Jag tycker livet är så orättvist. Jag tycker du har fått din beskärda del av elände (och mer därtill!!!). Varför också detta?!! Blir så arg men vet inte vem jag ska bli arg på. Lider med dig och sände många tankar om lycka och friskhet till dig!!! Kram

skriven
#6: Maria Löfgren Nicolai

Gå ut i snön och ta några fler vackra bilder. Jag ser alltid fram emot dina inlägg och bilder. Kan titta om och om igen och bara njuta.

Tack!

skriven
#7: linna

du är så bra! verkligen! o detta kommre du fixa. du ska bli mormor en dag. så det så. å det vet jag. O du ska göra massa roliga saker åt lilla Madde med.

if U can dream it U can do it - som madde säger ^^

stor kram o ut med dig i snön nu å promenera på! vädret är underbart med sol. ( hoppas hos dej med)

krams

skriven
#8: Martina

Får jag fråga: Är Gösta pappan till dina barn? Tänkte eftersom jag har för mig att han också för röntgenläkare?

Härligt att du är positivt inställd. Det måste man försöka vara. Det kommer gå prima. Jag tror på dig!



Varma kramar!

skriven
#9: Ulrika

Min första tanke är: Men hur i h-e kan det vara möjligt att 2 familjemedlemmar drabbas av sådan ondska. Man vågar snart inte tro på något. En tröst till dig är att min mamma genomgick detta för 2 år sedan. Så när som på pricken lik din diagnos. Cellgift 6 ggr + herceptin 1 år. Hon är i dag en glad frisk härlig mamma och mormor. Så ge inte upp. Tänker på dig.

skriven
#10: Anita T

Nu måste jag skriva av mej lite! Min magkänsla säjer att visst sjutton fixar du och läkarna detta tillsammans. Du har trots allt en underbar dotter att åldras tillsammans med. Dessutom så många fina kompisar och vänner som behöver dej! Kämpa på i din positiva anda så ordnar det sej. Kramar i massor!

Anita T

skriven
#11: Kia

Bästa Anne!! Sänder miljoner styrka och energikramar till dej!!Nu får ingen jäkla blixt slå ner mer.Positivitet gör det lite lättare och det är DU ett levande bevis på.Kram Kia

skriven
#12: Sarah

Hej Anne! Om det är någon i hela världen som förtjänar tur och lycka nu så är det du! Har följt din och Maddes blogg tidigare men nu inte varit här på ett tag...så kom jag på idag att jag ska kolla igen hur du har det och får då läsa om den här satans hemska sjukdomen igen!!! :( Tack för att du bloggar och delar med dig av ditt liv...jag tänker på dig och skickar en massa styrkekramar. Du är en sån människa jag vill vara, helt fantastisk! Ta hand om dig. Stor kram!

skriven
#13: Jessica i Malmö

Stor kram till dig! Önskar jag varit hälften så positiv och ändå kan mina trösklar inte jämföras med dina....jag borde skämas men din blogg hjälper mig att försöka tänka postitivt i mina just nu jobbig tillvaro.

skriven
#14: Elin

Anne! Jag blir så ledsen när jag läser vad som har hänt, kunde det åtminstone inte vänta bara ett år tänker jag, men så backar jag och är övertygad om att du är lika stark nu som du skulle vara då, cancer är en så hänsynslös sak att kämpa emot, den jävla idioten, men det du kämpar för är underbart, och du kommer klara det! Åt Madde också!



Varma hälsningar från en av Maddes läsare

skriven
#15: Siw

Har inte varit in hos dig på ett tag, får en chock! Men den lägger sig, klart att du fixar det här, absolut! Ha en fin dag. Kram!

skriven
#16: Sisela

Gapar stort av stor förundran, vilken kraft du besitter och ett så stort hjärta för alla runt omkring dig<3. Klart att allt kommer att gå vägen, kan inte gå på något annat sätt!

Skickar varma lyckönskningar på din resa genom detta!

KRAMAR

skriven
#17: Emelie

Bara så att Du vet Så är Du min förebild..... Du e min Idol..... Du finns i mina tankar dag som natt bara för att Du är en person med sån livskraft.... Jaag vill bli som Dig.... åh jag tror jag e på gid väg..... de e ofta när personer i min omgivning pratar om hur jobbigt dom har de osv (absolut ens egna bekymmer o problem känns ofta värre) men då brukar jag ofta berätta om Dig och vad Du råkat ut för..... Då brukar personen i fråga ofta vända och komma till insikt med vad den har...... <3 <3 <3



All kärlek till Dig Anne...... Kram Emelie

skriven
#18: Maria

Jag tror att du har helt rätt. Sorg och oro i massor sätter sig i kroppen. Man kan naturligtvis inte hjälpa att man har de känslorna, men därför är det viktigt att hjälpa varandra att vara glad och lycklig och se allt det fina i livet. Du gör det på ett jättebra sätt tycker jag! Jag är övertygad om att du kommer att klara detta och bli en glad och lycklig mormor i framtiden!

Styrkekramar till dig!

skriven
#19: Upplevarebrollan

Det är bättre att ta ett problem som en utmaning än att ta en utmaning som ett problem. Det vet du! Sen jobbar du med positiv attityd och det är också helrätt! Tänker på dig. /J

skriven
#20: Nicka

Oj, så duktig Du är att blogga !



Vet att Mn syster provade allt och hon var väldigt noga vad hon stoppade i sig.

Tror själv att Du ska leva & äta som vanligt.

Och endast promenader tills såret är riktigt läkt.

Min syster's dotter..har precis nu opererat bort bägge brösten..pga, att risken för henne var stor att få cancer. Hon fyller 35 i appril.

Så olika Vi Lever & Lär..



Anne var Rädd Om Dig !

Kramar Om Dig../Nicka

skriven
#21: S

Du är en stark person Anne! :)

Massor med kramar.

skriven

Kommentera inlägget här :