Levaidag

Det gick ju riktigt bra idag, utan varken letande efter porten eller
annat som kan struka till det. OK, det kom ingen backflöde, men
det har varit så de 3 senaste gångerna.
Röntgen visade att det var bara att tuta och köra och det har funkat bra.

Kunde inte sova en blund inatt, så jag var "pigg" kl. 04 på morgonen,
gick upp läste tidningen, kaffe, prata med katterna, allt för att tiden ska gå.
Men nu känner jag mig som en urvriden trasa, så inatt blir det nog god sömn.


Emlaplåstret har suttit 2 timmar så jag kände inget stick. Vill inte se den,
för den är tjock och lång och går rakt ner i porten.


Några påsar idag med Taxotere och Herceptin och en massa koksalt.
En delseger...Taxotere är nu borta ur leken, precis om FEC-behandlingen
varade 3 ggr. Sköterkan är klädd som om hon jobbade på ett kärnkraftverk.
Farliga grejer...


Christine följde med och jobbade från sjukhuset....tröööött,
pga av missat kaffe på morgonen till förmån för lite sömn till...
...hade gärna sovit själv om jag kunnat..hehe...

Ääääntligen...snart börjar håret växa igen!....och jag kan börja
träna bort mina cortisonkilon som är en STOR biverkning...
Herceptin är en antikropp, så den ger inga biverkningar...


En annan biverkning är fula naglar, så jag fick ett kit med cremer
lack och nagelbandsolja för att skydda naglarna...


Medan Kicki sprang upp efter Neulastasprutan som jag glömt,
som jag ska ta imorgon....så startade motorn ....och bara stendog.
Jag fick ringa Gösta, och hans sons kompis Tintin blåste ner och
räddade mig med kablar och sin bil. Han är dagens ängel!

Ingen ro och ingen vila...jag tror att Piip har rymt! Coco åmar sig
och vill ha min attention, och Piip har jag inte sett till sedan Kicki
åkte till Skåne för ett par timmar sedan.
Katterna är dessutom pilska som vildkaniner på Gotland, och är det någon
som är ute och jagar en snygging så är det Piip.

Christine o. Jonas...kastrera dom...om det inte redan är för sent för Piip..
hehe..kattungar snart kanske...nädå... ut och ropa...