Levaidag

Tack alla ni för era underbara berättelser om änglar och
möten med nära som gott bort! Mycket läsvärt och trösterikt.


Lyssna stort och prata smått har blivit mitt ledord.

Vad menar jag med det...såklart ska alla få prata...MEN...
jag upplever ibland att vi ofta inte får prata klart när vi har
något att berätta. Kanske jag blivit känsligare för inflikande
kommentarer eller att man mitt i allt vill berätta hur det var för
den personen som lyssnar.

Jag tror att jag tänker mer "manligt"  i detta. När jag berättar
något angeläget för en man så lyssnar han ofta tyst och låter
mig berätta min historia eller fundering klart.

Han kommer sedan med råd och tips eller stödjande kommentarer.
Han abryter inte!

Jag är inte intresserad av att någon fortsätter på mitt berättande,
såsom...jaha...gjorde du så och så sedan eller åkte du hem...tex...
...eller det var ju tråkigt, jag var med om något liknande, och det
var så hemst bla bla bla...det kan du berätta när jag är klar...

Tjejer ska alltid fylla i och gärna fortsätta på sitt eget lilla exempel,
eller det värsta av allt avbryta och börja på något helt annat.

(vill inte kategorisera män/kvinnor men ni förstår andemeningen)

Jag vet att jag själv gjort det så jag är inte det bästa exemplet
alltid, men jag försöker verkligen lyssna klart innan jag börjar med mitt.

Att flika in med ett hmm, jaha, ojdå, som vi ofta gör är ok, men jag
ska inte behöva känna att den andra stressar mig i sitt inflikande.

Lyssna med två öron...bara lyssna är väldigt bra övning för oss alla.

Förmodligen har jag blivit överkänslig mot att folk pratar i mun på
varandra, är ändå van med en stor familj, men numera blir jag bara irriterad.
På jobbet har det aldrig varit några problem med den saken för där har man
oskrivna regler som är på sin plats att lyssna på andras åsikter i tur och ordning.

Jag har funderat på varför jag och min bästa väninna alltid kommit så bra
överens och kan prata dygnet runt om så är.
Jo, för vi lyssnar alltid på vad den andra vill säga och med åren har vi
lärt oss när det är dags att ta upp en annan tråd.
Så jag har blivit en ganska bra lyssnare jämfört med hur jag var förr.

Så dagens fundering blev;
Att tiga är inte guld, men att lyssna är guld!

Känner ni igen er, eller är jag bara överkänslig?

Nu måste jag stänga av datorn, för det börjar åska närsomhelst.

Puss på er!