Huset lever...
Jag är ju "mormor" numera....kattmormor till två
svarta små undebara Coco och Pip som aldrig verkar
bli större, de är späda, söta, men ack så egensinniga.
Att ha dom i famnen går inte...nej, vill inte...hjilp,hjilp släpp ner mig!
De gillar allt som händer ute, så balkongen är spännande.
De är innekatter, men ska vänja sig vid att vara ute nu när
Christine och Jonas hittat en lägenhet med terass på markplan.
Älskar de små missarna och jag och Christine har jättekul ihop!
Förmodligen Pip när hon var kattunge...de ser identiska ut...
Jag är så glad att jag fick barn tidigt, även om det har haft sina
snåriga vägar som ung mamma, med ekonomi som ska gå ihop
och allt som ska knytas ihop med jobb, plugg, intressen osv...
Ja, ni vet, alla som har barn att det är inte lätt, men allt går
med lite planering.
Men det är inte så stor skillnad att vara ung/äldre mamma för
man vet ju inget annat än den situation man befinner sig i just då.
Enda skillnaden är väl en bättre ekonomi när man blivit lite äldre...
Men det goda som det har medfört är att jag och mina döttrar haft
en väldigt nära relation och vi har med tiden blivit mor/dotter/bästa vänner.
Vi kan bli jättebarnsliga och busa och skratta ihop, humor fattas inte,
för Christine är den roligaste person jag känner!
Madde busade ofta och var ganska "pillimarisk", hon älskade nämligen
att skrämma mig och hon skrattade sådär hjärtligt så vi båda började
skratta hejdlöst efter att jag nästan fått hjärtattack!
Så nu lever huset, och imorgon får vi se vad vi hittar på.
Kanske vi ska sy något tillsammans vi kom på idag.
Det beror på vädret...morgondagen får utvisa...
En bild tagen på Kicki i maj 2009 när hon sjunger som en gudinna!
Och jag tackar på Indiskt vis för mina döttrar som har sångens gåva.
Madde hade vid det här laget varit i himlen 8 månader...
Så man kan glädjas trots det svåra...vi firade Maddes födelsedag
just denna dagen.
Ja, jag älskar verkligen den där videon/låten! :)
skriven