...Tror du på änglar och deras kraft?
Något kallade på mig mitt i natten och jag kunde inte sova,
så jag gick in på Youtube på måfå och kände ett lugn.
Sökte inte de vanliga låtarna som jag gillar utan sökte på änglar.
Jag sover bra om natten, men just inatt vill jag vara vaken,
vet inte varför. Har haft tusen järn i elden idag, så jag borde vara trött,
men något säger mig att ta tillvara just denna natt.
Satt ute på balkongen och kände in den sköna tysta natten, inga ljud,
inga fåglar som sjunger än, men ljuset från himlen och molnens
skiftningar i rött och guld. Att lyssna på tystnaden är ljuvlig.
Jag tackar mina änglar varje kväll när jag läst min bok, och jag tackar
mina guider för att de hjälper mig att hitta rätt.
Är helt och fullt tillitsfull till att änglar finns.
Hur skulle jag annars ha en tro till att de hjälper mig.
I vanliga livet är jag ganska pragmatisk, men när det gäller själen,
så tror jag på att livet är mer komplext än vi kan förstå.
Varför kan vi skicka frekevenser runt jorden och rymden med radiovågor?
Dom tror vi på!
Men det finns så många andra frekvenser som vi inte har förmågan att ställa in,
och då finns dom inte enligt de flesta.
Men det finns människor som kan höra de osynliga vågorna som leder till
änglar och Andra sidan.
Jag har inte den mediala förmågan, men jag tror på änglar som beskyddar oss.
Vi har släktingar och andra som agerar som guider i våra liv.
Jag har fått bevis för det flera gånger om genom ett medium jag besökt häromdagen.
De tröstar oss utan att vi vet om det och de visar oss vägen.
Men vi har svårt för att höra vad de säger och vad de vill förmedla.
Ja, jag ber på ett andligt sätt, inte till gud, men till alla de änglar som finns,
och våra nära och kära som dött är inte borta.
De ser oss och är med oss, det gäller bara tt ha tillit och tron på att de vakar
över oss.
De är lyckliga i sin nya tillvaro, men de vet också att vi sörjer.
De vill att vi ska vara glada och leva fullt ut. de vill inte att vi gråter.
Det försöker jag att göra, för en dag är vi tillsammans igen.
För dom som gått över till Andra sidan är det bara ett ögonblick tills vi möts
igen, men vi måste leva våra liv först, hur kort eller långt det än blir.
Vad tror du?
Tror du att vi blir stoft och aska och inget mer?
Eller tror du på livet efter detta livet?
Har du haft en änglaupplevelse?
Eller har du fått kontakt med en släkting som övertygat dig?
Berätta gärna, för jag är så nyfiken på din historia.
Om du inte tror får du gärna delge din åsikt.
Ingen vet, just därför är alla åsikter fria att berättas!
Kommentarer :
#2:
trogen bloggläsare
När jag går till min väninnas grav så är det nästan alltid en koltrast som håller till där. Det känns nästan som det är min kompis som försöker säga något till mig.
Jag har aldrig trott på sådana saker egentligen,
men den där fågeln ger mig en sådan konstig känsla.
Man kanske är mer mottaglig och sårbar just när man är på kyrkogården också, det blir så nära...
Hon gick bort i cancer för ca 2,5 år sedan.
Hamnade av en slump på Maddes blogg, kunde inte sluta läsa. Det var så mycket jag kände igen, inte minst kämpaglöden. Hon trodde in i det sista att hon skulle komma hem och att vi skulle fira det med en stor fest. Det skär i hjärtat när ens bästa vän säger så, när man ser att hon är döende.
Snälla, sluta aldrig blogga...
#3:
Emelie
Jag är helt övertygad om att vi inte bara blir till aska och stoft när vi dör. Sedan jag var liten har jag upplevt en massa saker som inte kan förklaras. Natten min farmor dog vaknade jag av att någon/något gick runt i mitt sovrum. Jag försökte ignorera det som försigick och somnade till sist om. Nästa morgon kom mamma in och berättade att farmor hade gått bort "i natt". Är helt övertygad om att hon kom och sa farväl till mig.
Har även fått tröst/svar genom drömmar. Det var ett tag som jag var väldigt nere och bitter över att min farfar (som stod mig väldigt nära) aldrig fick se mig som vuxen. En natt drömde jag att vi var på ett släktkalas och att han var där. Det var "nutid" och ingen annan i släkten än jag visste om att han var död och de betedde sig precis som vanligt. Jag minns att han tog mig åt sidan och sa: Du ska inte vara ledsen Emelie. Jag är helt övertygad om att detta var en hälsning från honom. Jag vaknade av att tårarna rann och det kändes verkligen som att jag just kommit ifrån det där kalaset i drömmen.
Det finns inga som helst tvivel om att vi alla en dag kommer att mötas igen.
Ha en fin dag i sommarsolen! :)
#4:
Anonym
Hej kära Anne! Jag VEEET,eller i alla fall tror mig veta. Har varit hos medium flera gånger och flera av mina nära och kära från andra sidan har kontaktat mig. Kram från Marita
#5:
Tina
Kära Anne. Inte är det meningen med livet att sen bara bli till aska o inget mera.
Jag är fullständigt övertygad om att livet fortsätter fast i annan form, mera slöjlik och varmare.
Just nu är jag inne i en vansinnig period av att längta efter min älskade pappa (som gick bort oktober 2008). Det är återigen en djup svacka och min längtan känns som den gör mig galen.
Men så kan jag bara sitta och säga det rakt ut: Pappa jag saknar dig och det är så tomt utan dig och dina kloka råd.
Kort efter att jag uttalat orden, kan jag känna ett "konstigt" lugn, och jag kan känna mig nöjd för en stund.
Har varit på väg till ett medium ett antal gånger, men stannat upp för jag är inte mogen ännu känner jag.
Därför är jag glad att min mor har kvar fars mobiltelefon, för den ringer jag då o då o lyssnar på min fars hälsningsmeddelande.
Kram kära Anne och fortsätt skriva om dig o dina tankar och ditt mående.
Kram från ett härligt Falun
#6:
Marie
Jag tror att vi har levt liv tidigare och kommer att fortsätta att göra det, och att vi ej kommer tillbaka som växter eller djur utan som människor, jag tror inte att vi bara blir till ingenting, vi kommer att möta alla våra nära och kära som vi har haft i våra liv här på jorden och de kommer alla att känna igen oss, jag tror på skydsänglar och att mina närmaste som har lämnat denna jord , beskyddar mig och finns nära mig hela tiden, när min morfar dog, samma natt så vaknade jag av att jag såg någon sitta på morfars favorit fåtölj, när stolen vände sig om så såg jag morfar och han log, han menade nog att allt var bra och att han hade det bra där han var, för 4 år sedan, så dog min sambos kusins pojkvän, endast 21 år gammal i en trafikolycka, en vecka senare så kom han i mina drömmar och sa att jag ej skulle vara orolig att allt var bra,det var så tydligt så det kändes som om det var på riktigt, när min bästa vän dog, i en trafikolycka, endast 14 år gammal, så kände jag att hon alltid var nära och kunde höra hennes ord tydligt, hon hade kommit till sin mammas dröm och mamman hade frågat är det något du saknar, min vän svarade min tandborste...Jag samlar på änglar också de ger mig lugn och harmoni och styrka...Kramar och tack för en underbar blogg
#7:
Kajsa
Hej Anne!
Jag tror absolut på att livet går vidare efter döden. Jag har upplevt saker ända sedan jag var liten. Men en sak fick mig att tänka lite extra.
För några år sedan var jag med i en olycka, och slog i huvudet rejält. Jag var inte vid medvetande under en stund. Jag vet inte om det är en inbillning huvudet skapat eller om det faktiskt hände just då.
Men jag minns hela tiden ett starkt ljus och en slags dröm. Jag har i efterhand sett mig själv när jag ramlar och står då bredvid min vän, som var med mig när jag föll. Det var som att själen förberädde sig på att dö?
Jag tror absolut på änglar! och livet efter döden!
Tack du underbara Anne! Du gör minda dagar underbara, tack vare dina kloka ord!
(Tänker ofta på ängla Madde!hon var en vän till mig)<3
Med vänliga hälsningar Kajsa
#8:
Åsa
Kroppen är ett skal och själen lever vidare. Änglar finns och beskyddar oss.
Umgås mycket med en medial vän som har änglakontakt. Alltid när man är i hennes närhet så händer det saker och det är så fantastiskt. Hon har hjälpt mig väldigt mycket under perioder när jag har mått väldigt dåligt.
Förlorade min son när han låg i min mage och hans själ kommer ofta till min vän när vi ses för att hälsa till mig.
Jag ser meningen nu, 1 år och 5 mån senare varför han inte överlevde, men hans själ lever vidare och väntar in tills det är dax att gå ner i rätt kropp.
Kram
#9:
Carina
Läser din fina blogg ibland och kände att på just detta vill jag svara. Jag är en som är helt övertygad att änglar finns, både våra anhöriga som lämnat jordelivet men jag tror att det finns änglar i mänsklig form runt omkring oss.
Sedan min pappa dog har jag vid några svåra stunder bett om hjälp av honom. Han har inte uppenbarat sig för mig men hjälpen har på något vis alltid kommit och jag har en känsla av hans närvaro.
Strax efter att han dött läste jag några böcker om människors nära döden upplevelser. Alla personer som berättade sin historia hade slutat andas och hjärtat hade slutat slå, de hade dött av olika anledningar, vissa under operationer, vissa i olyckor osv. Det gemensamma för alla var att de blivit återupplivade och lever idag. De som jag fann väldigt lugnande var att alla upplevt nästan identiska händelser efter att döden inträffat. De susade fram genom en tunnel mot ljuset i tunnelns slut, där möttes de av ljus, lugn, vackra omgivningar och sina avlidna anhöriga. Gemensamt för alla var att de ville stanna där, där fanns lycka, harmoni och paradis. De var dock inte deras tur utan de skickas tillbaks till livet igen mot sin vilja. Gemensamt för de "återupplivade" var också att all rädsla för döden var borta, vetskapen om vad som väntar ger ett lugn inför slutet av jordelivet.
För mig personligen kändes så fint att få ta del av dessa människors berättelser, det gav ett lugn. Jag trodde på detta redan innan men det blev bekräftat ännu mer. Våra anhöriga som lämnat har det så bra på andra sidan och en dag träffas vi igen.
Däremot tror jag också på änglar mitt ibland oss, plötsligt finns de bara där, de underbara gulliga hjälpsamma människorna. Vissa dagar hjälper de oss och vi känner att det måste vara änglar vi kan bara inte se deras vingar...............
Tack för fin blogg och hoppas du får en fin sommar!
Kram Carina
#10:
N
Jag tror på änglar eller vad själen blir till när personen dör. Har haft kontakt med min bror och har det fortfarande nu 8 år efter hans död och det är en märklig känsla det där att veta att han finns närvarande fast på ett annat sätt. Vi kommunicerar utan att uttala orden, det är som om han kan läsa mina tankar.
Råkade träffa en kvinna som jag inte kände en gång på ett möte som såg på mig som om hon kollade någonstans förbi mig i rummet. Hon sa att en ung kille stod bakom mig och att han gick vart jag än gick och vakade över mig..
Jag vet inte om det finns "en andra sida" men jag misstänker att om någon tar sig till den andra sidan så förlorar de helt kontakt med en medan det finns de som väljer att vara kvar i någon slags parallell dimension och det är de vi känner finns omkring oss ibland.
ha en fin sommar anne!
#11:
fia
Hej ! En mycket intresant frågeställning du tar upp ...Änglar eller va det nu är det vet jag inte men helt klart så finns det nåt som är där och hjälper oss igenom olika kriser som vissa här i livet är tvungen att gå igenom .
Iallafall har dte varit så för oss när vi fick vår lilleman och vägen fram till i dag och kommnade dagar med . Det finns nån med oss hela tiden det känner jag .
Mycket fin blogg du har .
#12:
Kia
Hej Anne,vi är nu på Almers hus denna veckan tillsammans med tre andra familjer som förlorat barn i cancer.Jag har haft kontakt med ett medium tidigare och vi har fått indikationer om "änglabesök" här denna veckan.Vill du så ring mej gärna nästa vecka när vi är hemma igen så har jag en del att berätta för dej. Kram Kia
#14:
Emma
Jag har precis hittat hit och jag tycker verkligen om hur du skriver. Jag hittade hit via "Jagefrisk" och jag blev så tagen av din dotter, vilken fantastisk tjej! Vilken röst! Jag beklagar djupt att "den jävla idioten" ryckte bort henne allt för tidigt.
Liksom du tror jag inte man försvinner. Jag har ofta träffat min mormor och morfar i drömmen. Farfar hälsar på som en hasselmus och farmor som en ekorre, morfar i form av en fågel och mormor som en katt. Jag tror aldrig vi är helt ensamma. Alla i min familj har haft hjälp av skyddsänglar.
Kram!
#15:
Nicka
Hej Sötnos !
Har massor av händelser.. medial till viss gräns..
Skriv gärna, så kan Vi prata på tfn.
Tror Du behöver det..Kramar../Nicka
Hej! Första gången jag hamnar in på din blogg, först vill jag säga att du skriver så fint och att jag hört om din dotter, har tänkt mkt på det och jag vill säga att jag tänker på er! Hoppas din dotter har det bra i himlen.
skrivenDet är intressant att du skriver just om det här, för jag har haft mkt funderingar kring det den senaste tiden. Jag tror inte att vi blir till aska, vi kan ju inte bara försvinna. Det kan inte vara så, mitt och andras förstånd kan inte bara försvinna.
Jag tror på änglar, skyddsänglar och guider.
Det var hänt mycket grejer för mig just på ett datum och fick veta att det var min fars fasters födelsedag. Alla säger att jag är så lik henne, och jag såg verkligen upp till denna underbara människa. Nu har jag börjat få tankar om att grejer händer den dagen för att hon vägleder mig? Jag vill tro det iallafall!
Kram på dig!
Det
Ser