känslan i att göra sin inre resa som det så fint heter.
Den resan är jag inne i just nu och jag kan säga att "I am blessed".
Just i detta nu känner jag mig lycklig för att just jag får förmånen att
stanna upp i mitt liv och reflektera över mina egna tankar och känslor.
Ja, jag saknar mitt jobb oerhört mycket och framförallt mina kollegor.
Men den inre resan har tagit ett grepp om mig som är nödvändig
för min personliga utveckling!
Har pendlat 2,5 tim/dag utöver 8 tim. i 7 år med en oerhörd stress för
att räcka till som ett gummiband för jobbet, mina barn, och ni vet...hela paketet.
Jag har varit superdunderwoman som klarat allt själv...t om renovera, måla etc...
I vårt oerhört stressade samhälle tillåts inte reflektion och eftertanke.
Jag har en andlig tro och under den tid jag varit mycket med mig själv
har jag funnit lyckan som kommer inifrån, och det är magiskt!
Alla förväntar sig att lyckan ska komma utifrån, men den kan vi bara skapa själva.
Jag har varit inne i ett "FLOW" under några intensiva dagar efter min första cellgiftsbehandling.
När illamåendet, missmodet och tröttheten var över, så kände jag en enorm energi
som kom från jag vet inte vad!
Har mer eller mindre isolerat mig för att inte störas av yttre influenser.
Ungefär som en munk som går in i sitt eget mediterande.
Yoga och meditation har hjälpt mig mycket!
Jag kan förstå författare och konstnärer som isolerar sig i veckor och månader,
när de går in i sitt skapande. Jag känner likadant...stör mig inte, ring inte..
...jag är upptagen..kan t om verka lite kort och avhuggen i telefon...
...inget illa ment när jag är sån...nu vet ni varför ni som ringer...
Tittar inte ens på TV, men lyssnar på jazzmusik på Spotify som ger mig
superdunderkraft och kreativitetens glädje!
Varifrån kommer då kreativiteten och lyckokänslan?
Jo...den kommer just nu ifrån mitt projekt Feng-Shui!
Under ett antal dagar har jag rensat i mitt liv i varenda detalj.
Mitt hem är just nu 10 olika projekt som ligger på olika nivåer.
Gick grundligt tillväga till att börja med i arbetsrummet där jag sitter nu,
där jag har böcker, pysselsaker, Christines o Maddes skolsaker och allt administrativt.
Gav mig den på att varje sak jag rör vid ska sorteras på olika sätt.
Det har resulterat i mängder med släng, spara och strukturera i ett
fungerande logiskt system.
Förvaringslådor har jag köpt i mängder och hämtat vita skokartonger
i Skobutiker som är snyggt och prydligt sorterade med innehållstext utanpå.
Pysselverkstan har fått sina etiketter (många lådor blir det, men jag har koll)
Köksprojektet är avslutat och varje skåp är i ordning.
Skor och kläder ska få sina berättigade platser...osv..ja ni förstår..
Till påsk är mitt hem rent från dålig energi och dåliga samveten!
Det som hände när jag började rensa i yttre ting, var att jag kände en lättnad över
att ha koll på min tillvaro och på köpet fick jag inre känslor som blev större
än jag hade kunnat ana.
Jag är en mästare på att fly och att göra tusen saker utanför hemmet med
vänner, organisationer jag är involverad i och att vara social.
Men något i mig har länge pockat, rösten har ropat så högt, och jag har inte velat
lyssna...men nu kom det...den underbara känslan av att rensa i mitt liv.
Att äntligen rensa bland Maddes kläder och andra saker.
Ringde Kvinnojouren idag för att skänka bort kläder och saker som de så väl behöver.
Fick höra av en väninna, något som berörde mig djupt.
En mamma kom in akut med sin son på Kvinnojouren, och det enda de hade att erbjuda
i klädväg för sonen...var en klänning! De hade inga kläder för killar.
Shit vad det gjorde ont i mig.
Så nu ska jag skänka allt jag bara kan och vad de vill ha, för jag behöver inte allt som ligger
i skåp och lådor. Tänk inte bara på Röda Korset och Cancerfonden etc....
Kvinnojourer är ideella föreningar som inte får några större anslag från Kommunerna.
När jag väl rensade så blev jag så innerligt lycklig, för jag hittade teckningar som Madde
gjort i skolan. De låg ovanpå ett skåp som jag glömt bort.
Belöningen kom som en sjänk från ovan, och bilderna ska jag rama in och hänga upp.
För Madde kommer alltid att leva med mig, precis på samma sätt som Christine.
Skillnaden är att Christine kan jag prata med varje dag. Madde har jag bara genom minnen,
teckningar, texter hon skrev, och låtar hon sjöng som tack och lov är inspelade på film,
och allt annat vi gjorde tillsammans i livet.
Hon kommer alltid att vara 20 år för mig...men Christine blir äldre och jag har förmånen
att få vara med på hennes resa framåt. Det är en ynnest!
Får en känsla av att jag är inne i skedet att gå vidare och framåt, för jag ser
inte längre sjuka Madde, utan hennes sprudlande friska jag som hon levde i 19 år.
(Ok jag spelar filmen på nätterna när jag inte kan sova, den hemska smärtsamma filmen
som jag får lära mig att leva med, för sorgen är en del av mitt liv numera)
Jag vill dela med mig av det jag hittade idag, för det gjorde mig så lycklig, att det finns så
mycket kvar efter Madde. Några få bilder av allt hon gjorde, denna konstnärliga och
musikaliska tjej som gjort avtryck på så många människor.
Någon gång ska jag ta tag i att publicera hennes musikaliska bit..men det kommer en dag...
Madeleines hand som hon tecknade när hon var 17 år första
året på Musiklinjen på MÅG.
(Händer är bland det svåraste man kan teckna, man ser inte det här,
men teckningen är 60X40cm!!)
En skiss på ett självportätt Madde 17 år gjorde ...hon färgade
håret mörkt en period vilket hon passade bra i, men var i grunden blond.
Här ett självporträtt Madde gjorde på högstadiet...tror jag...
det står inget år på bilden..
Jag ska inte missgynna Christine, för hon är också oerhört begåvad,
både musikaliskt, socialt, yrkesmässigt och konstnärligt.
Om ni vill höra Christines musik som är väldigt speciell och annorlunda ,
så gå in på;
www.myspace.com/karmabackf
iremusic
Christine släpper loss bland trummorna i studion...ME LIKE!!
Puss på er...inlägget blev långt...hoppas ni orkade läsa hela vägen ner...PUST!
Att ta sig tid är numera en lyx..men om man stänger av Tv:n några kvällar i veckan
så får man riktig kvalitetstid.
Och glöm inte att tänka så här om dig själv...
"I am free to be myself
I am magnifience in human form
I am the perfection of life
I am so grateful
to be
ME"
Skönt för dig Anne! :) Låter som du är on the roll, massa kram!
skriven