Enligt väderrapporterna stannar den ett par dagar och sedan är den som bortblåst igen.
Har verkligen njutit av dagen. Mestadels på balkongen där jag grejjat med lite
ditt och datt.
Tog fram fårfällen och lade den på den övervintrade trädghårdsstolen som aldrig
hamnade i förrådet, vintern kom ju så fort får jag skylla på då.
Solens strålar värmde gott i hela mig där jag njöt och läste bok. En bok som jag
lånade igår på bibblan och den läste jag ut i ett nafs.
Jag har förmågan att vara lite rastlös när det blir varmare, så jag lade ifrån mig
boken till och från. Fick för mig att pelargonerna behöver en makeover med ny
riktig jord avsedd för just mina mårbackor som tydligen klarat vintern bakom en gardin.
Har behandlat dom oerhört styvmoderligt, lite vatten ngn gång då och då i vinter och se
de hade inget emot det. Tog några sticklingar för att plantera nya också.
Inte mina mårbackor, men fina är dom...
Det går ju inte i rasande takt direkt när jag pysslar med blommor för det är en slags
terapi att få vara i varandet tillsammans med blommorna. Emellanåt satte jag mig ner,
betraktande våren runtomkring mig. Grannar som påtade i sina trädgårdar, ett gäng
motorcyklister på väg ut mot första åkturen, barnen som hoppar barfota i studsmattan
lite längre bort i en villa. Ljudet av fågelkvitter och ungdomarnas stereo som spelar högt
någonstans i närheten. Även jag barfota på trägolvet som värmde mina fotsulor.
Läser vidare och stänger av intrycken därute, bara solen som värmer och boken i hand.
Plötsligt ser jag något fladdra till i ögonvrån. En vacker nykläckt påfågelfjäril sitter med
utbredda vingar på mitt täcke som jag vädrar på balkonräcket. Den tittar på mig och jag
ser varenda mönster och åder i denna vackra prakt. Den vill liksom säga att den finns till;
Titta på mig vad vacker jag är! Jag solar mina vackra vingar. Jag ser dig tänker jag och går
riktigt nära och känner att livet börjar om igen, lite försiktigt och trevande som varje vår.
Fjärilen fladdrar glatt iväg när den konstaterat att jag kommit för nära och jag ler.
Fortsätter mitt läsande och avbryts av olika ljud från alla håll. Utemöbler som bärs ut i
trädgårdarna, alla tycks vara ute, sittande med ansiktet mot solen. Hör en nyfödd bebis som
skriker i en vagn och mamman rättar till. Nyfödda har ett speciellt skrik, så där ynkligt som
gör att varenda mamma får modersinstinkten att vilja gå dit och trösta.
Går in emellanåt för att äta och plocka lite. Inser att våren även har en slagsida.
Obarmhärtighetens sida när solen avslöjar varenda litet dammkorn som flyger i luften,
fönstren som sett sina bättre dagar för väldigt länge sedan. Minns inte när jag tvättade dom
senast. Allt ser genast smutsigt och tråkigt ut inomhus och jag flyr ut till friheten några timmar
till med vetskapen att det som är inne kan jag spara till regniga dagar, och fönstren tar jag
när jag målat om vilket är planen. När det blir vet jag inte, men skönt att ha en plan i alla fall.
När väl blommorna var omplanterade och vattnade blev jag sittande med min bok tills den
tog slut och en bris av svalare luft blåste mig i nacken. Dags att gå in, göra kväll, duscha länge,
ta på myskläder, blogga en stund, för att nöjt krypa upp i soffan och se filmen om Kennedyklanen.
Tänka vad våren ger oss nya känslor, nya ögon och lite av pånyttfödelse varje gång.
Att man från en balkong kan betrakta och känna så mycket i en skön harmonisk tillvaro.
Ha en fortsatt skön kväll allihop!
