Levaidag

Vaknade ganska tidigt imorse, kl. 06,30 eftersom jag vilat hela gårdagen.
Läste tidningen länge och väl och kände en skön och behaglig förnöjsamhet.
Satte på kaffe och kröp ner i sängen igen för att fortsätta läsa en ny bok jag
påbörjade igår. Den är grymt bra, läste och kände att.....det här blir en bra vecka.

Strax efter 08-tiden var idyllen ivägsläppt som en gasballon..SSSSSSsssssssss.

En stor slagborr körde igång! De borrade länge och väl. Genom våra betongväggar
känns det som att någon borrar i nästa rum...


Och de borrade BBBBBBBBBBBRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRRR, BRRR, BRRRRRRR,
BRRRR; BRRRR; BRRRRR; BRRRRRRRR...ja ni vet, så höll det på i flera timmar.
Och jag trodde att jag skulle bli galen.

När väl borrandet var lite mindre frekvent så hörde jag ett plingande och pipande.
Någon tränade instrument vilket också sker så gott som dagligen, men det får man ta.


Flöjt och Xylofon omvartannat...så där nybörjar aktigt ni vet, då man tränar
på samma slinga tusen gånger för att det ska sitta.


Och så hundarna i området som skäller i kör.

Nåväl, jag förstår ju altt folk måste renovera emellanåt, så det är ingen fara med det.
Men min tanke var att dagen började så bra och det sprack, redan kl. 08.

Hela havet stormar liksom...BORR, flöjt, Xylofon, skällande hundar, och ja,
vad säger man? det blir aldrig som man tänkt sig...

Nu är det någorlunda lugnt...hör ett dovt slipande någonstans ifrån dock.
Ska nog gå ut och får lite sol, för den kom fram nu.


Kram på er!