Levaidag

Stod i ICA-kön en dag och såg denna bok. Läste baksidan och tänkte,
ännu en bok om Förintelsens tid och Judeutrotningarna hmmm.
Är uppvuxen med filmer och böcker om denna fasansfulla tid så jag trodde
mig vara ganska upplyst om vad som hände även under ockupationen i Paris 1942.

Men där trodde jag fel när jag börjat läsa Sarahs nyckel. Kunde inte släppa den
ifrån mig vart jag än varit under de senaste dagarna.

PARIS 1942, Sarah, en 10-årig judisk flicka gömmer sin yngre bror i garderoben strax
innan familjen brutalt arresteras av den franska polisen i den beryktade hopsamlingen
av judiska familjer i Vel´d`Hiv. hon låser garderobsdörren och stoppar nyckeln i fickan,
övertygad om att hon ska komma tillbaka om några timmar. men timmarna blir till dygn
och Sarahs desperation växer.

PARIS 2002, Inför 60-årsdagen av Vel´d`Hiv, ombeds Julia Jarmond att skriva en artikel
om denna svarta dag i Frankrikes historia. Under sitt sökande efter uppgifter snubblar hon
över Sarahs nedtystade familjehistoria och känner sig manad att skriva om flickans öde.
Under sina efterforskningar av det förflutna örjar hon ifrågasätta sitt eget liv.

SARAHS NYCKEL lyfter fram de tabun och den tystnad som omger en skamfläckad händelse
i Frankrikes historia, samtidigt som den skildrar en modern kvinnas liv i dagens Frankrike och
USA.

Boken är en varm och inkännande som handlar om utanförskap, skam, skuld, hemlängtan,
familjeband, och människans fantastiska inre  styrka. Den påminner oss även om att
aldrig glömma vår historia, såväl vår egna personliga som den globala.

Jag rekommenderar boken å det varmaste, för man lever verkligen med i den stackars
10-åriga flickans öde. Och boken fick mig även att googla på Vel´d`Hiv.


Velodromen utanför Paris dit över 5000 franska judar fördes innan de
transporterades  vidare mot sin död raka vägen till Auschwitz.

Nedanstående text har jag lånat av http://joedresch.wordpress.com
More than 12,800 (3031 men, 5802 women and 4051 children aged between
2 and 12) were transferred to the Velodrome d’Hiver. The children were kept there
for 5 miserable days without any food or medical care and then they were
transferred to Drancy, Beaune-la-Rolande or Pithiviers.

The children were separated from their parents by the French police immediately
after their arrival in Drancy. The parents were transported to Auschwitz and gassed.
The children stayed in Drancy,sometimes for weeks, without and proper care or
adequate food. Several babies and very young children died in Drancy due to
the lack of care and the brutality of the French guards.
Finally, they were all transported to Auschwitz and gassedupon their arrival.
More than 6,000 Jewish children from all the regions of France were arrested
and transported to their deaths between July 17 and September 30, 1942.


Betyg; 4 kaffekoppar.
Den hade fått 5 om inte sista delen varit lite väl förutsägbar.

Nu återstår bara frågan om jag ska se filmen också. Vill gärna det...kanske..