Levaidag

Dagen började så himla bra!
Åkte till Götet på morgonen för att hinna till en föreläsning
jag höll i  på morgonfikat i all enkelhet om Bröstcancer.

Hade med mig attiraljer och broschyrer samt ett silikon-lösbröst
med "cancer i" som kollegorna fick känna på. Vi använder den i
utbilningssyfte på Bröstcancerföreningen Johanna.

Det var kul att prata om ett angeläget ämne och jag berättade lite
om min egen resa och många ställde bra och viktiga frågor.
Cancer är ju ett ämne som tyvärr de flesta kommer att bekanta sig
med antingen som drabbad, anhörig eller vän. Våga fråga!
Det är inte farligt, och ni var bra på att ställa frågor, like that!


Stadium III (av IV) Tumören är mycket stor (mer än 5 centimeter) eller växer
fast i omgivande vävnad. Kallas även lokalt avancerad bröstcancer
Den bröstcancer jag hade..var .i stadium III...har börjat ta in det nu!
Min var 7 cm och 13 lymfkörtlar angripna och HER-2 positiv.

Nåväl, dagen var bra och jag hälsade på kollegor som flyttat till en annan
byggnad vi har och jobbade därifrån på em.
Körde hem via Uddevalla för att kunna babbla med goa kollegan Louise
som bor där...trampade gasen i bott, för E6an är toppen!

Vi babblade på och skrattade hela vägen hem, men lampan blinkade rött;
Jag behöver bensin säger lilla bilen! Tänkte att;
Jag hinner nog till stan, känner ju dig lilla pärlan, det fins 10 liter kvar!
Måste ju på vattengympan som börjar 16,45.
Raka vägen till badhuset alltså...trodde jag ja!

Några hundra meter framför badhuset börjar bilen hacka..unk..unk...unk!
Måste styra in bilen nära en vägkant i alla fall och hann precis passera en
korsning för att höra bilen stendö mitt i ett övergångsställe.
Jaha, vad göra?
Ringde pappsen som kom med bensin och vi hällde i tanken och tänkte...nu så!
Bilen; unk..unk...unk...vill inte! Shit något fel är det, har hört miljoner gånger
att bilen inte mår bra av noll bensin...något med insprutning eller katalysator,
kan inte tekniken, men död var den i alla fall. Besserwissrar kan hålla sig undan!
Detta har aldrig hänt mig i mitt snart 46-åriga liv! Hade lite bråttom bara!

Ringde verkstan...Nä vi har stängt, killarna går hem kl 16. Vem slutar kl 16???
Well, well..verkstadsfolk gör det för de är duktiga och går till jobbet mitt i natten
när ingen normal människa är vaken! Service åtminstonde till kl 17? Que??

Ringde broren, väninnans man, mfl och alla jag ringde var antingen upptagna,
utan bil, på träning eller bråttom någonstans, så även min far som var på väg till
ett viktigt möte. Snällt dock att han kom med bensin även om det inte hjälpte.
Där satt jag...haha...har ingen lust att betala 1000 spänn för att bogsera hem bilen.
Nej, jag har ingen assistansförsäkring som just ikväll var min högsta önskan på jorden.


Nääää...bärgningsbilar är till för mesar som inte klarar sig själva!

Nåväl...efter lite ringande för att meddela att jag inte kommer på vattengympan som är
en bokad rehabtid bara några meter bort och jag skulle inte heller hinna till mötet
på Bröstcancerföreningen. Min svåger Kristian kunde men bor lite för långt bort,
men kunde ställa upp. Tack för att du ville ställa upp ändå.
Men jag tänkte att det kändes lite långsökt så jag ringde superklippan Lena.

Jag; Hej Lena, jag har hamnat i en liten knipa, kan du hjälpa mig? Var är du?
Lena; Glad och go som alltid...jag shoppar lite kläder till barnen....
Jag; OK...kan du avvara lite tid och komma till min undsättning, bilen är död?
Lena; Inga problem, var är du? Kommer på stört. Har ingen lina men köper en på vägen.
Jag; Tack vännen, du är en klippa!
Lena; Men det kan ta 10 minuter eller så..
Jag; Nemasproblemas, har redan suttit här 1,5 tim för att ringa runt så 10 min är ju inget.
Blev så överlycklig att någon kunde slänga sig iväg på stört!

Nåväl...när vi båda kryper under bilarna för att hitta haken att fästa linan i kommer en äldre
man fram. Vad gör ni...två tjejer? Ska ni bogsera en bil...nä, det går aldrig!
Killar är myyycket bättre på det där...det är killgöra!

Nädå, detta fixar vi, inga problem!
Nä...det går aldrig, säger bara det..killar är mycket bättre på allt.
Vi inser att alla hästar har rymt i hans stenåldershjärna, så vi säger, ja så är det nog.
Allt för att få honom nöjd.

Sen säger vi...Vi har en superbra, superny lina så det här kommer att gå susen serdu!
Då, hör och häpna säger han...haha...en sån lina...den kommer att gå av,
Alla såna linor går av, visste ni inte det? Haha...
Stickåbrinn gubbe...säger vi inte förståss!



Najdå, detta är fina grejjer serru, bästa sorten till våra pärlor!
Vi blåser iväg väldigt sakta dock och den gamle mannen tittar efter oss med en
fågelholksblick. Bilarna rullar på i sakta mak och det går finfint hela vägen hem.
...bara några meter till parkeringen, en liten sväng till...och det säger pang!

Hmmm, linan går av!...Vi skrattade så vi tjöt jag och Lena!
Envisa och handlingskraftiga som vi är båda  tog det med ro, knöt en råbandsknop
på linan och baxade in bilen i en ficka där den får stå till imorgon. Och Lena reklamerar linan!
En himlans tur att det hände några meter från parkeringen och inte i en uppförsbacke.
Det sista fick vi justera in bilen på så sätt att vi drog in min bil bakifrån då hon körde sin bil
framåt, om ni förstår vad jag menar.
Pust, vilka vardagsäventyr man kan ha. Bilen på plats, YES!

Av tråkiga saker kan man göra något positivt, alltid! Men de finns dom som ser allt
i svart. Ni kan inte, det går aldrig, skyll dig själv etc...vad är det med vissa människor?
Shit happens och gör något bra av det istället för att gnälla!

Saker händer varje dag i människors liv som är lite prekära och då är hjälpen så oerhört
tacksam att få här och nu, pronto! Och Lena min vän var här och nu, släppte allt för
att  stå där snabbt som ögat. Det kallar jag en sann vän!

Missade både rehabbadet och mötet på kvällen, men det gör inget, för vi fick härliga skratt,
jag och Lena och en rolig historia att berätta. Det gäller bara att se de små sakerna som
händer runtomkring, de vardagliga roliga händelserna mitt i problemet som ska lösas.

Den gamle mannen visste inte att vi hade roligt åt situationen för när han lommade vidare,
tänkte han säkert; Fruntimmer, dom klarar ingenting, killar kan allt...hehe...
...och vart var killarna???

Jo,jo...snacka går ju!

Kontentan av detta är;
Att både jag och Lena fick ett roligt minne och är många skratt rikare!
"Det handlar inte om hur man har det..utan hur man tar det!"



Tack Lena, du är fantastisk, inte bara idag utan alltid!

Har aldrig någonsin hört dig gnälla eller att något är jobbigt!
Du är sprudlande glad, ställer alltid upp, ser inga problem, bara möjligheter i allt.
Alla som känner dig kan skriva under på det!
Du har en skön inställning till livet och det beundrar jag dig för.
"Luta dig tillbaka, gör det som ska göras och njut av tillvaron", sån är du vännen!

Hyllar människor som betyder mycket för mig och du är en av dom.
Det kommer fler hyllningar till vänner när tillfälle ges...hehe...

Den som gnäller förlorar bara på det själv!

Natti och krama den som står dig nära här och nu!