Levaidag

Har ni väntat på mina nya inlägg...har inte haft lust.
Har inte haft lust att varken blogga eller göra så mycket annat heller som
har med kreativt skapande att göra senaste veckan. Nada!
Föll ner i ett hål som jag nu tagit mig upp ur. Thats life...ups and downs.

Förra veckan blev inte mycket gjort men man måste tanka ibland. Ett väldigt bra       
uttryck som Jörgen Oom hade på vår kick-off var;
"Livet är som IKEA, man får delarna med sig men måste sätta ihop dom själv"



Och om man då ska fortsätta att relatera till temat IKEA så vet vi ju att det fattas
bitar ibland, lite skruvar o. annat smått o gott. Man kan ju ha skruvat ihop en hel
möbel och att det funkar ett tag, men emellanåt sitter en skruv lös...hehe.
Då får man skruva åt lite och justera här och var...så fungerar det med oss
människor också...lite justeringar i kropp och själ.
Har tankat energi med familj och syskonbarn och igår kändes allt så mycket bättre.


Min 2 åriga systerdotter älskar att leka med mina kylskåpsmagneter.
Tänk så enkelt  livet kan vara, bara man har ett gäng kylskåpsmagneter.
Dyra leksaker..neeee.

Jobbade på förmiddagen och det kändes bra att vara på benen igen.
Promenerade till stan och tillbaka ca 4 km, inte mycket men det kändes skönt att kunna
promenera igen utan att vara livrädd för att trilla omkull.
Gick till bibblan för att leta efter böcker om hur man tecknar i olika tekniker.

Hittade flera bra som jag studerade när jag fikade efteråt.
Skönt att sitta på ett fik och höra suset från andra människor.
Tränar på att ha lite mer ljud omkring mig, vilket också är väldigt tröttande när man
varit hemma länge. Ja, man lär sig så länge man lever.

På kontoret hemma i stan är det lite lugnare, men jag trivs bäst i Göteborg där jag
har min arbetsplats och arbetskamrater. Imorgon blir det Gbg med möte och lunch
seminarium...ska bli kul! Så är det...jag trivs som allra bäst när jag är på jobbet,
och nedslås av att jag inte orkar ens ta mig till jobbet ibland.

Ovanstående skrev jag igår och sparade, men tänkte att det får stå kvar även om det var igår.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Idag var jag i Göteborg och kände hopp och tillförsikt. Det händer saker och det går framåt. Sakta men säkert. Planerade min närmaste framtid med min chef och min teamaleader.  Framtid för mig är några veckor, en månad eller max två...ja så är det. Här och nu liksom! Vi kom fram till att jag jobbar tisdagar och torsdagar i Göteborg, 2X 5 timmar+resor. Det är gott nog. Och jag blev så glad och taggad av att få nya arbetsuppgifter som känns meningsfulla. Har tröttnat på att "arbetsträna", vara på jobbet utan att utföra något verkligt, men nu blir det riktiga saker som jag ser så mycket fram emot att få göra, även om det bara är 25% än så länge...men på riktigt! WOW!

Har ni sett MAD MEN..om inte så se den...grymt bra serie!

Vid lunch samlades 150 pers. som kunde komma i matsalen för att äta god thaimat och lyssna på en föreläsning med Göran Adlén som handlade om framtiden och personliga varumärken. Roligt, peppande och igenkännande.

Det var inte just detta inspirationsseminarium ...men ett liknande med Göran Adlén.

Är så glad att få vara med i ett sammanhang igen. Och i detta vill jag säga att min personliga utveckling det senaste året är av en helt annan resa. Har längs resan, den personliga, insett att jobbet inte är allt.  Men den betyder ändå väldigt mycket. Att få ha alla delar i livet, med privatliv med personliga intressen, jobbet ,barn, familj, vänner.....alla dessa vävs in i varandra. Alla ska få finnas med, för utan alla dessa bitar är man inte en del av det totala samhället. Det som vi alla vill vara en del av. Många av oss har fått smaka på sjukdom, sorg, depression eller arbetslöshet som ätit på vår självkänsla och självförtoende.

De som inte varit där kanske fnyser och säger att...det där drabbar inte mig, jag är stark och klara mig, det handlar bara om vilja och målmedvetenhet, fokus på det viktiga...framåt! Man har inte roligare än man gör sig!

Jag har tänkt så hela mitt liv, don´t worry, be happy, kör på, visa framfötterna och vifta med tårna. Men shit happens och utifrån shit får man ta sig framåt även om det är gegga och kvicksand man får trampa sig upp ur.

Omständigheter var inte med i min livsplan....men jag fortsätter utan att gegga in mig alltför mycket i backspegeln, för jag måste framåt, precis som alla andra. Livet har inga undantag, möjligen pauser, men inga längre pauser utan konsekvenser, just därför måste man blicka framåt.

JAG FINNS OCH JUST DÄRFÖR BEHÖVS JAG!

Och sist men inte minst vår käre Nalle Puh som jag älskar!

Han gör nya försök varje dag och i varje mening han säger, för han tror på sig själv.

"Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre"