Tror inte att jag har visat det som blev av min pastell på Vidarkliniken.
Pastell har jag aldrig jobbat med, så det var en utmaning. Satt på kvällarna
"utanför arbetstid" om man får kalla det så.....och kladdade. Min terapi var ju
modelleringsterapin som jag fortsatt med även hemma. Skulpturen får ni se
när den är klar. Skulpturen framkallar så många tårar och känslor...den som inte
gått en sådan terapi kan inte förstå. Även när jag sitter hemma med den så är det
i allra högsta grad själslig terapi. Att lera kan ge en läkning i själen är makalöst!
Nåväl....pastellkladden som inte var menad mer än en kladd började så här....
Man måste ju kladda lite...som när man var ett litet barn...
Och kladdet blev en tavla som Christine & Jonas fick i julklapp.
Döpte den till "KRAFT"... blev en sned bild för det speglade sig i glaset...
Har lärt mig en sak....att jag aldrig mer ska säga att jag inte kan...om jag inte först
har försökt, testat, misslyckats, försökt igen, lärt mig av misstagen, lyssnat på de
som kan, har erfarenhet. Har lärt mig tålamod, inte ställa krav på mig själv utan bara
skapa utan att det ska bli något....precis som vi gjorde när vi var barn.
Bryr mig inte längre om andras bedömningar, utan skapar bara för att det är glädjande,
och jag känner en MENING med mitt eget liv. Jag har ett uttryck som kommer inifrån,
och det ska inte glädja andra i första hand utan mig själv under tiden jag skapar.
Det ger mig ro och en själslig lycka.
Vackra färger och fint tecknad kropp (förra inlägget).
skriven