Fields of gold har avslutat helgen...

Denna långhelg har varit helt underbar, varm, vänlig, rolig med många skratt,
god mat och dryck i goda vänners lag. Glädje tillsammans med underbara människor
till sena nätterna i detta fantastiska väder ger lycka och energi och man ser livets små
under förstorat till tusen.


Blomsterängar är bland det vackraste jag vet...

Fåglarnas kvitter i arla morgonstund, deras små ungar som precis börjat flyga
ur sina bon, naturens allra vackraste orkester med tusen fåglar som spelar för oss där
vi är åhörare i livets gratisföreställning. Vi har förmånen att återigen"höra" och begrunda
gräs och växter, blommorna som ivrigt vill spricka upp i en nyuppfödd blom,
i starka färger, ståtliga i sin alldeles egna skepnad.


Lärkan drillar högt i skyn, våren är ju evigt ny....

Jorden ger oss energi om vi låter det nyfödda komma till oss, att vi är
med under föreställningens gång i själ och hjärta.


Att följa ett sädesärlepar flyga tillsammans i solen för att jaga
en fluga till ungens outtömliga hunger..


Eller att se en liten vacker glimrande skalbagge i skogen..


Att höra regnet ösa ner och se åskans kraft för att återigen ge jorden ny näring.


Den lilla söta grodan som nyss sett sitt ljus och som man försiktigt
flyttar åt sidan för att inte bli trampad på.


Att se fölen som stapplande dia sina mammor..

Svalorna som dansar högt i himlen för att tala om för oss att morgondagen
blir lika vacker som idag, att verkligen ta in varenda liten händelse i naturen.
Det är livets smörgåsbord om vi bara stannar upp, inte har så bråttom
till målet,  utan njuter längs vägen.


Livet börjar om och om igen, det rullar inte bara på av ren rutin utan
livet skapas på nytt om vi låter det ske, om vi är närvarande under resan.
det gäller oss i allra högsta grad, inte bara naturen.

TACK till mina underbara vänner som på olika sätt förgyllt helgen!

Under några vackra lediga försommardagar har vi pratat mycket om livet,
det vi tar för givet och om våra barn och realtioner förståss. Jag pratade om
Madeleine och Christine, om den resan vi gjort tillsammans i livet.
Trots att de är på olika platser så är de båda lika mycket i mitt hjärta!

På vägen hem i bilen längs det oerhört vackra landskapet fick jag infallet att
slå på radion trots att jag inte behövde det, och den första låt som får min
harmoniska känsla besannad  är Fields of Gold med Eva Cassidy.

Madde skickade sin kärlek genom den låten just då, det var en av hennes
favoriter och Fields of Gold har vi lyssnat på många gånger.

Tack min ängel för att du på detta sätt visade att du är med oss!



Lyssna, se och njut, för Eva Cassidys röst gör mig lycklig, det vet Madeleine.
En bekräftelse från mitt barn att jag ska vara tillfreds med mitt liv och jag är
evigt tacksam för att jag får uppleva ännu en vår och sommar!


Kärlek till er och till livet som är fantastiskt just här och nu!

Kommentarer :

#1: Marika

Mycket finns det att vara glad och tacksm för. Men man måste nästan ha ett extra sinne för att hinna se det stora i det lilla i vardagen, för det rullar på i sån fart hela tiden. Tack för de fina bildera som påminner om allt det fina som finns. Min favoritblomma är Vallmo som du visar på den första bilden.

skriven
#2: Globen Gunilla

Underbara bilder, fantastisk sång. Den sjöngs på min dotters begravning, i denna versionen, kändes så rätt då de bägge drabbades av samma sjukdom.



Så skönt för dig att få känna hennes kärlek till dig i den stunden!

// Kram

skriven
#3: Anne

Hej Marika, vallmo är ävn en av mina favvoblommor, men lavendel är nog den som jag älskar mest.



Hej Gunilla,

Hoppas våra tjejer hittat varandra i himlen! De var båda unga och skulle ut i livet för att LEVA!



Hade jag orkat tänka lite till så borde nog denna låt även varit med på Maddes begravning, men det var så många andra låtar, vänner som sjöng och Jill som toppade med Kärleken Är...bättre kunde det nog inte bli.



Kram till er båda och till Jill också förståss!

skriven

Kommentera inlägget här :