Levaidag

Det är så intressant när man levt snart i 50! år, att se tidernas trender
och svängningar åt olika håll. Retro och Vintage är supertrendigt idag.

När jag var liten på 70-talet så sydde mammorna kläder till sina barn i
allehanda färgglada tyger och mönster. Då när man var mellan 10-12 år,
så ville man inget hellre än att få modekläder från en riktig klädaffär!

Det fick vi förståss, men dyra modekläder gick inte an, för det var alldeles för dyrt.
Som litet barn tänkte man inte på det, för vi hade ALLTID jättefina klänningar som
mamma sytt, flätor och "ryska rosetter"  i håret när vi skulle på kalas.
Hittar ingen nedladdad bild på mig i rosetterna...

Av hänsyn till mina syskon visar jag inga bilder.....

Så moren sydde och sydde nätterna igenom till oss barn, stickade mössor och vantar,
ulltröjor och you name it! Mest för att ekonomin skulle gå ihop och att ALLA mammor sydde.

När jag väl börjar minnas, så har jag sytt sedan jag var liten. På sommarloven
sydde jag och kusinerna kläder till småsyskonen, för det gick ju så fort.
Vi sydde klänningar och blusar med puffärm, shit, det fanns inga begränsningar.
Fattar inte idag att vi kunde, mönster är svåra, men det finns en logik, och det är
ganska tekniskt. kan man tekniken så är det inte svårt, men vet inte var jag lärde mig det.
antagligen via idogt prövande och envishet och skolan förståss.

Tradera kryllar av grejjer från den tid då jag växte upp.
Jag har också sytt oerhört mycket till mina barn när de var små, men även när de
blev stora. När de var små på 80-talet så var det Madicken-och klassiska klänningar.
Jag gick kurser i Quiltningsteknik och gjorde överkast och Quiltade på maskin, mycket
tyg blev det. Sydde gardiner på löpande band, för man skulle ju byta varannan månad,
..hmmmmm..Idag har jag knappt gardiner. Sydde nog allt man kan tänkas sy.


Just den här klänningen sydde jag till Christine på en "syjunta" med väninnorna.
Vi fick låna en syaffär med massor av symaskiner och vi sydde av bare den, babblade
och fikade kaffe med dopp...numera skulle det nog bli vin och tapas i pausen...
Alla kläder som jag sytt ligger i lådor i förrådet, men just den här har alltid hängt i
klädkammaren...vet inte varför...


En tjej som jag känner frågade mig i ett annat liv sedan, tror jag var 25 år, om jag
ville sy hennes balklänning till studenten, och det gjorde jag. Min glada Madde
var så imponerad över denna vackra student som skulle gå på bal som
prinsessorna i sagorna! (har beskurit bort hennes ansikte efter önskemål)

Min syslöjdslärare på högstadiet lät mig gå in på rasterna för att sy, knyppla och väva,
för jag var så intresserad....snacka om nördfaktor...killar fanns inte på kartan!

Sydde även min egen studentklänning ett antal år tidigare och
då var inte balen uppfunnen i Sverige. Kanske i Stockholm då.

Jag i min egensydda klänning...och JA, det skulle vara rosetter och ryschpysch!
Dessutom hade killarna kommit in i bilden....nördfaktorn var gömd i garderoben.

"Mamma, vill du sy min studentklänning?", sa Madde år 2007. Den ser ut så här,
och så visade hon en snygg vit drömklänning med lite tyll under på nätet som kostade multum,
men jag kan ju sy, så det var bara att sy på. trodde jag tagit vatten över huvudet, för man syr ju
2 likadana klänningar, en underklänning+ den vanliga.


Och Madde var supernöjd efter ett antal provningar, och jag
sydde även en väska till i smyg av samma tyg...

Numera köper man några designerplagg, snygga väskor, smycken och skor. Därtill lägger
man häftiga Vintagekläder från...ja 50-60-70-talen....allt i en salig blandning.

Nåväl....vart vill jag komma med detta?

Jo, för nu har pendeln svängt igen till att vilja ha design men på sitt eget vis.
Det behöver inte vara ett synligt märke, utan det viktigaste är KÄNSLAN i kombinatin
med gammalt och nytt och sytt. Man kan ju KOPIERA!

Fick förfrågan av min äldsta dotter, Christine om jag kan sy en klänning till henne,
som finns på Net-a-porters hemsida. Designerkläder som är dyrare än jag kan förstå,
för en del är t om så fula så man undrar ju ibland....

Men den klänning hon visade var klockren...tänker inte visa vilken det är av hänsyn till dotters
integritet. Jag föll direkt....Klart jag syr en sån, den är inte ens särskilt svår att sy,
bara väldigt mycket tyg så det blir exklusivt och böljande vackert.

Nu gäller det bara att hitta ett liknande tyg, i den rätta kulörten,
sommarlätt som flyger i vinden.
Man får ju vara glad att döttrarna VELAT ha hemmasydda kläder.
Jag för min del önskade inget annat än att få köpta märkeskläder!


Dags att uppgradera sig liksom...... Christine vill säkert ha denna från Lanvin,
men det blir en annan hon beställt....nu återstår bara att hitta tyget...Tjohooo!

Pysslet har formligen EXPLODERAT..unga tjejer som är oerhört kreativa i allehanda
bloggar, och även vi som var pyssliga på 80-talet har fått vår revansch... :-)
Vi har börjat igen, men med erfarenhet och kunskap som aldrig försvinner...