Levaidag

Det har vi väl alla fått säga ett antal gånger i våra liv,
att be om Förlåtelse för saker vi sagt eller gjort som sårat en annan
människa på djupet eller bara av en groda som hoppat ur mun.

Det vardagliga förlåtandet är lätt att säga och lika lätt att förlåta.
Den som sagt eller gjord något plumpt för stunden eller i en helt vardaglig
klumpighet som att spilla på någon eller tappat något på golvet som går sönder.
Det är ju inget vi får några djupgående sår av utan hör till livets vardagligheter.
Våra barn tex som gör allehanda saker av ren "tillväxtklumpighet" och när de säger
"Förlåt mamma, det var inte meningen" och så skrattar vi gott åt situationen....

Det finns så många meningar i begreppet "Kan du förlåta mig  för att, bla, bla".
Att även kunna förlåta det andra gjort mot oss är lika svårt som att någon ber om
förlåtelse och processen kan vara lika långt som ett helt liv, eller utrett på en kvart.


Att ta det stora steget att be om Förlåtelse är stort..oerhört stort!

"To forgive is to set a prisoner free and discover that the prisoner was you"
Lewis B. Smedes

Det är just så det känns, när man fått en äkta förlåtelse av den man sårat, för den
största fången är den som sårat. Bördan lättar och man känner sig fri att gå vidare.

På vår lilla planet och i våra stolta små hjärtan har vi inte kommit så långt egentligen, för
vi sårar, krigar och har meningskiljaktigheter mellan vänner, släktingar, grannar, barn,
mobbare osv i all oändlighet. Vi vill ju så väl och vi vill ju ha RÄTT. Jag har rätt, du har fel.
I en konflikt finns bara förlorare och när prestigen gått för långt är det sedan oerhört
svårt att backa med ordet Förlåt, dumt av mig, kan vi resonera lite klokare....nä svårt va!


Har funderat mycket kring detta den senaste tiden, förlåtandets makt och mening.
Jag har fått den stora förmånen att gå igenom en process av förlåtande och förlåtelse
med en person jag känner från förr. Vi sårade varandra på olika sätt och det satte käppar
i hjulet för vår vänskap och satte spår i våra fortsatta relationer, en person som jag inte
haft kontakt med på många år av just den anledningen. Taggarna satt djup, så djupt att
vi båda burit på agg gentemot varandra. Vem det är vill jag hålla för mig själv och det är
ingen i varken min  familj eller bland mina nuvarande vänner, ej heller i detta fall någon i
mina barns blodsband. Så har jag klartgjort det.


Det jag vill belysa är att alla känner någon de "slängt bort" i sina liv pga av
avsaknaden av det lilla ordet Förlåt.

Den process som följer i spåren av att verkligen vilja reda ut gamla saker är så fantastisk
och ger så mycket ny kraft om man vågar öppna dörren för den fina människa som döljer sig
bakom de vassa taggarna. En gång i tiden såg man ju rosorna, men taggarna kom i vägen
och bildade en djungel av tjocka giftiga stammar med taggar stora som rakblad.



Det kan ta tid och det tar tid, får ta tid att gå igenom alla oförrätter, prata om dom,
sätta dom i sina perspektiv hur man uppfattade saker och ting då och vad vi lärt oss
med tidens erfarenhet. Med åren blir vi ju klokare (förhoppningsvis) och ser saker
som bagateller, som förr var stora som obestigbara berg. Pratet, resonerandet utan
prestige blir med ens intressant och givande. Jaha...gjorde jag så, sa jag så,
det hade jag förträngt, så skulle jag aldrig göra idag, etc. Så dum man var, oresonabel
åt båda håll, och så inser man att det hänt något positivt i ens egen själ under
försoningsprocessen. man ser en ny bättre sida av sig själv och vännen.



Med tiden får vi en ödmjukhet som inte tidigare fanns. TID till eftertanke.
Full fart framåt i 180 var slagordet och tid och förmågan att våga att prata igenom
svåra och obehagliga saker var för jobbigt, så då körde man med den då rätta stategin
jag-har-rätt-metoden..pronto..end of discussion!

Känns det igen? Tror det, för alla är vi envisa som oxar emellanåt.

"Forgiveness does not change the past, but it does enlarge the future"
Paul Boese

Att få det stora priviligiet att kunna förlåta och att bli förlåten är större än vi kan ana.
Det gör livet lättare att leva och såren kan läkas för att helt  försvinna.

Ouppklarade konflikter är som en cancertumör, den växer sig större och större tills
man klarar upp den med cellgift = Förlåt, eller så blir konflikten kvar tills man dör,
och då är det oåterkalleligt försent!


Vill någon ha ouppklarade konflikter när vi är döende...tror inte det, för det sista
vi tänker innan vi dör är nog alla de man ville säga förlåt till, eller att bli förlåten.
Inte för att jag ska dö här knall och fall, men börjar nu med mitt rensande i dålig karma
för att leva ett fantastiskt liv tills jag blir en gammal gumma och dör glad och nöjd med
mina goda relationer och kan sprida änglaglitter på alla jag älskar och
som älskar mig tillbaka.

"Man förlåter så länge man älskar"
Francois de la Rochefoucauld

Allt går inte att förlåta, för det är för svårt, gör för ont och har alltför
allvarliga händelser i botten, svåra traumatiska händelser som mord,
våldtäkt, kvinnomisshandel eller våld/övergrepp mot barn.

Jag talar nu om saker som är begripliga och någorlunda normala i våra liv.

 

Dessa väggord har många av oss i sina hem, just för att det är de finaste ord som finns.
Men det många inte känner till är att det är bibliska ord. Hallå, tänker du då, jag är inte
religiös! Man behöver inte vara religiös för att vara en kännade människa och tro på det goda.
Vi lever i ett civiliserat samhälle (vill vi tro i alla fall) och det är "good enough" att vilja vara
en så god människa som möjligt. Vårt samhälle vilar ju på en kristen grund som det heter.

Så våga ta steget för att säga förlåt, även om det sitter så djupt inne,
men det lättar bördan när du gjort det.

Tack min vän för att du vågade ta steget, det första steget till ett gemensamt FÖRLÅT!

Kraaaaaaaam från din vän Anne!

"Forgiveness is the oil of relationships"
Josh McDowell

Känner du igen det jag skrivit om? Finns det någon i ditt förflutna/nuvarande liv

som du vill förlåta? Eller någon som du vill be om förlåtelse?

Om du vågar göra det så skriv gärna hur det gått.

Om jag fått en enda person att säga förlåt till någon som bara längtar efter att

få förlåta en oförrätt så är mitt "mission completed!"

Natti och ha en underbar långhelg med nära och kära!