Levaidag

Livet är ingen motorväg där man alltid ska köra på för att ta sig från
A till B. Innehållet på en motorväg är föga intressant eller utvecklande.
Alla måste vi åka den men ibland behöver vi stanna upp, kanske ta en vackrare
sidoväg för att uppleva under tiden man ändå åker på...

Tänkte tanken när jag åkte den tråkiga 45.an mellan Thn-Gbg som tar 1,5 h
pga av vägarbetet. Vad kan man göra då? Lyssna på musik, låten Fragile med Sting
på radio som fick mig att gråta i bilen, bara för att den är så vacker, ljudbok
eller ringa vänner (har förståss hörsnäcka), och tiden har fått en liten mening.

När jag ändå åker fram o åter vill jag även göra något trevligt när jag nu
ändå åker så långt. Inte bara stressa dit och hem i ren rutin.
Idag var jag på ett möte ang. min upptrappning för att den ska bli så bra som möjligt.

Efter mötet drog bilen mig till Haga där jag åt en sen lunch, hade bok med mig och
kamera. Två saker jag alltid har med mig vart jag än åker. Mobilen lämnar jag hemma
emellanåt, men bara på fritiden. Man måste inte vara nåbar 24/7!


Mitt favvofik Le Petite Café på Haga.









Kom precis i rättan tid för att kunna ta bilder, för strax efter kom massor
med folk för att fika efter jobb och skola. Supermuysgt ställe där man kan
sitta länge och bara vara, känns som ett vardagsrum.

Försöker göra något varje dag som ger mig mening. Utan stress,
bara njuta av stunden. Det kan alla, bara man tillåter sig att njuta.
Vi är här på jorden just för att njuta av tillvaron!