Levaidag

Länge sedan jag skrev nu...jag känner att mitt behov att skriva här inte är
så starkt just nu. Inte för att jag inte vill, utan för att jag har så många saker
igång, som ju hör våren till. Sitter inte vid datorn när det varit strålande solsken och
25 grader varmt. Har umgåtts med vänner och njutit av livet helt enkelt.



Men tankar har jag alltid, många och av olika karaktär.
Kom hem nyss från min käraste väninna, vi tittade på Eurovisionkvalet inför lördag.
Hennes stackars man tittade verkligen, men han hade svårt att höra låten, för vi
hade annat igång samtidigt...känns det igen?

Mitt i röstandet (ja vi skriver lista med röstning o hela klabbet), fick vi för oss att ta
fram en massa tyger för att samtidigt vara kreativa i vad vi ska sy härnäst!
Vi fixar ju det vi kvinnor..hmm...högar med tyger, spets, kommande projekt,
olika högar för olika syprojekt. Höstens agenda med sykvällar bestämdes och mitt i allt
röstade vi på, tyckte till om kläder, stilar, sångröster och annat roligt som hör till.


Var vill jag komma med detta...jo, att vi kvinnor har en förmåga att vara i flera spår
samtidigt. Vi pratar om djupa saker mitt i det glättiga och det är fullt naturligt.
Hela universum ryms i vår värld när vi är tillsammans och allt dryftas under några timmar.
Vi får aldrig nog av prat, för det är inte bara prat utan vi hjälper varandra att vandra genom
livet i glädje och sorg, allvar och glättighet, glamour och jordnära, andligt och pragmatiskt.
Allt ryms i vårt kvinnliga universum.
Det känns fantastiskt att ha vänner som inte bara är "vänner", det är så mycket mer,
själsliga förbund är ett bättre ord.

En kväll i goda vänners lag är en kväll då man är sig själv fullt ut, man behöver inte hävda
sig, bara vara sig själv, skruttig ibland och galet lycklig ibland, ledsen, arg, besviken, rolig,
tokig, knasig, ful, vacker, man är en enhet som håller i alla väder, vad som än händer.


Jag är glad och tacksam att ha den förmånen i livet, alla har inte det.
Mitt liv fick en annan innebörd när Madeleine dog. En ny resa började, den resan
som för de flesta innebär att barnen flyttar hemifrån, och en dag bildar familj efter ett antal år.
Jag har en dotter på jorden som är i den fasen att leva sitt liv fullt ut, och en dotter som
inte fick den möjligheten.

Har trots detta lärt mig att hitta glädjen i det som är bra som vi är här för. Livet som vi fått.
För mig finns ingen motsägelse i att mina döttrar är på två olika platser.
Jag är tacksam över att jag har ett andligt perspektiv som hjälpt mig i det svåra,
att kunna gå in till min kyrka, tala med prästen Yvonne som känner mig och mina barn,
mitt i vardagen när jag har behov att prata. Det handlar om att det finns något mer i det
stora universum som inte bara är här på jorden.


Andligheten har funnits, men i annan form när jag var yngre. Sjöng i kyrkokören med många
underbara människor och några har jag än idag kontakt med. Eva, Marika, Karin mfl.
har åter börjat sjunga i kör för den glädjen det för med sig.

Min lycka idag är att Christine är lycklig och så är det för alla föräldrar som har barn
på jorden, och ett i himlen. Man är så oerhört lycklig över den eller de barn man får har kvar.
Sorgen att Madde inte är här får vi leva med, men vi ska alltid fortsätta vår egna väg i livet,
för jag, Christine och alla som kände Madde är anvariga för att livet ska bli så bra som möjligt.

Vi lånar våra barn och när de flugit ut, ska vi bejaka våra egna liv fullt ut.
Förstå mig rätt, jag har haft mina egna intressen även när barnen var små,
men barnen gick alltid i första hand och det berömda livspusslet skulle gå ihop.
Jag börjar förstå det nu. Har man som jag varit mamma sedan 21 års ålder har det
tagit lite tid att förstå att jag är här på jorden för att leva för min egen skull...också.



Vill med detta säga att insikter tar tid att ta in.
Min kreativa sida har jag alltid haft, ända sedan barnsben. Lärde mig oerhört mycket
tack vare mina kreativa föräldrar. Redan som barn lärde jag mig att sticka, virka, sy,
knyppla, väva, snickra, måla, teckna tack vare en konstärlig familj och släkt.
Ingentig var omöjligt, testa det du vill och se hur det faller sig.
Mina tjejer blev kreativa i sin musik, kanske för att vi bejakde deras intressen.

Men nu tar jag "tillbaka" mitt eget liv i min egna personliga utveckling genom
att testa nya saker jag aldrig har gjort förut. Jag struntar fullkomligt i om andra tycker
att det är bra eller dåligt, för jag själv är stolt över att jag klarade av att pröva mig fram.


Det mesta jag skriver i min blogg är en del av min sorgbearbetning, jag trevar
mig fram i min nya personliga väg i livet. Sorg är något som inte tar slut efter ett eller två-tre år.
Sorg är en lång process som inte har ett bäst-före-datum! I den processen ska jag hitta mig själv
som den ursprungliga människa jag var innan mina barn kom till världen och följdaktligen den
jag är idag. Många av er har säker tröttnat för länge sedan, men jag skriver för min
egen skull, och kanske om jag kan hjälpa en enda människa som läser. Då är jag nöjd!

Det är ett oerhört energikrävande arbete att finna den Anne som är jag idag.
Med hjälp av vänner, dotter, familj och psykolog är jag på god väg.
Men läkning tar tid, det går inte att bestämma med hjärnan.
Hjärtat ska också få tid att ta in en ny kraft, och jag ska lyssna på mitt hjärta mer än
min hjärna, för det är mitt hjärta som ger mig ett fortsatt liv.


Den Anne jag är idag, är på god väg att krypa ur mitt skal med slickade sår.
Ärren finns kvar som en påminnelse, men jag börjar så smått,
med ett steg i taget acceptera och även glädjas åt mitt egna personliga liv.
Vad än som hänt mig med den oerhörda smärtan i de livssorger jag haft kan jag gå
starkare ur smärtan, lägga det bakom mig och känna tillförsikt, ödmjukhet och
tacksamhet att just jag får leva lite till för att uppleva allt det jag inte såg förut.

Varenda människa har sin unika livsresa, men det vi alla har gemensam är att vi är
är mer lika än olika. Solsidan finns inte...det är bar en fasad!

Jag hoppas innerligt att DU går ut idag, för att verkligen SE, LYSSNA, KÄNNA IN,
DOFTA, NJUTA av den planet vi lever på just här och nu. Allt det vackra på jorden är
förgäves om vi inte njuter av allt det GODA som vår planet ger oss.
Tänk goda tankar, då kommer det goda till dig!

Gör något bra för din egen skull idag och berätta gärna för mig vad det blev.
Gör gott för dig själv så du kan göra gott för andra.

Kramar från en Anne som ser livet från den ljusa sidan!