Våravslutning på Vänersborgs Dockmuseum

Våravslutningen med BCF Johanna avslutades igår med start på
Vänersborgs Dockmuseum. http://www.vanersborgsdockmuseum.se/
Gå in på hennes hemsida och titta på det fantastiska jobb hon gör med
att laga gamla dockor och tillverka egna.
Det är ägarinnans livsverk och hobby som hon gjort till sitt jobb på halvtid,
men som knappt går ihop ekonomiskt.
Intäkterna kommer enbart av försäljningen och entreavgifterna.
Birgitta säljer fantastiskt vackra dockor som hon tillverkar själv.
Dockorna är från 1840-talet och fram till Barbiens tillkomst.


Vi besökte Birgitta Peterson som berättade om alla de fantastiska mängder av
dockor hon samlat på sig genom åren. Hon besitter en enorm kunskap om varenda
docka och historien kring var de kommer ifrån, vilken fabrik som tillverkat dom
och vilka hem dom kommer ifrån.



En liten glimt av entren med kassan och en underbar gammal byggnad som
man bara måste  se och känna in med egna ögon. Huset byggdes på 1770-talet.



Birgitta hyr huset av kommunen och har renoverat det från grunden,
tagit fram gamla tapeter från tiden osv. Dessa två "äldreparet" har hon
tillverkat själv, gjutit och sytt kläder till, allt har hon gjort med egna händer.


Även dessa söta små dockor har hon gjort och sytt dessa bedårande klänningar till.


Museet är väl värt att besöka. man kunde inte titta sig mätt
på alla fantastiska leksaker.



Dockor i hundratals och detaljer man inte kan se genom en kameralins.


Vi fick en rundvandring och Birgitta berättade en spännande historia kring dockorna
Hur barn lekte förr med sina dockor och vilka som ägde dessa.
Så fina dockor hon har bevarat fanns bara i högreståndsfamiljer för de var
dyra att tillverka och lyxiga att äga.



Här ser vi första Barbien med sin Ken


Många har skänkt sina dockor med kläder till detta museum.


Denna bedårande lilla bebis som sitter på golvet var helt fantastisk!


Och många fler som stod i sina montrar och vagnar...


Tyska dockor och andra leksaker som är väl bevarade.

Hon har hundratals dockor och massor med detaljer som jag inte kan återge här.
Bara ett litet axplock av alla olika dockor som bor i detta gamla hus.
Bilderna är tyvärr ganska dåliga pga av att jag inte kunde använda blixt för
att det fanns en glasvägg mellan. Dockorna stod i montrar.

Är själv intresserad av gamla dockor, har en sköldpaddsdocka och mina
barndomsdockor som sitter i en dockvagn från 1930-talet.

Gamla leksaker får en verkligen att minnas de små detaljer som man trodde att
de hade fallit i glömska. Leksaker är oerhört nostalgitriggande.

Ett bra besök och verkligen värt att besöka.
Birgitta lagar även gamla dockor och hon kan trolla med knäna.
Bläddra på hennes sida så förstår du vilket gediget hantverk hon gör.

Om du har en gammal docka som gått sönder, så kontakta henne.
Beundrar människor för att de lever sin passion, vad än det är!
Efter besöket var vi hungriga så det blev världens godaste räkmacka och
prat samt info om höstens aktiviteter.

Till helgen skulle jag egentligen på utbildning fre-sön för Bröstcancerorg.
räkning, men inser att orken är begränsad...

Var i Uddevalla idag för att få min näst sista dos av Herceptin och väl där fick
jag flimmerseende, och såg inte delar av sköterskans ansikte. Blev rädd
förståss och akutremitterades till ögon. 30 min senare var jag på ögon.
WOW säger jag bara, det händer ju inte att man får komma in så fort, men
de kanske trodde att jag fått hjärnblödning eller nåt....

Fick droppar som fick mina pupiller att bli stora som tefat och ögonläkaren
undersökte varenda vrå inuti ögonen, blodkärl, gula kroppen osv...
Fick en bonus på köpet...han var skitsnygg! Inte var dag en snygging
ser en djupt i ögonen..hihi...


Nåväl, inget fel på mina ögon i alla fall, men läkaren sa att det med allra högsta
sannorlikhet var "ögonmigrän". Men jag har inte ont i huvudet, påtalade jag.
Just vid ögonmigrän behöver man inte ha ont, men synen försvinner fläckvis.
Är det någon av er som varit med om det? Helt nytt för mig.

I mitt stilla sinne tänkte jag en mikrosekund...har jag fått hjärntumör nu?
Oerhört otäckt att bara se fläckvis, ett flimrande ljus i ögonvrån med
färgglada prismor som dansar framför ögonen och ett sicksackmönster som
"rinner som en bäck" väl markerad i vänster synfält.

Men neeee, det är bara stress. Jaha....kanske ska sakta ner lite...
Tur att jag hade sällskap till Udv, för köra hem kunde jag inte. Tog på mig
solglasögonen, blundade och kraschade i sängen efter 4 timmar på sjukhuset.

Så det blir inget Stockholm till helgen! Pronto!
Ska inte ha en enda inbokad aktivitet fom imorgon och fyra dar framåt!
Har strukit allt från vill/borde/ska listan.

Natti, dags att sova!


Kommentarer :

#1: Lena

Hej!

Jag har vid tre tillfällen haft ögonmigrän. Nu är det flera år sedan. Blev jätterädd och trodde mina ögon höll på att lägga av. Ungefär som ett kaleidoskop och inte försvann det av att blunda heller. Jag hade heller ingen huvudvärk, möjligtvis något litet obehag över ögonbrynen.

Vill samtidigt passa på att tacka dig för en underbar blogg som rymmer det mesta. Allvar, humor, sorg och glädje och dessutom väldigt vackra bilder.

Varm hälsning från en annan Änglamamma

skriven
#2: Ankanna

Har ögonmigrän flera ggr/år. Blev jätterädd första gången och har pratat med en neurolog om fenomenet.Tror att det , i mitt fall, är utlöst av stress...Neurologen hade en teori om att det kunde utlösas av choklad eller rödvin. Vet inte vad jag skall tro...Har aldrig ont i huvudet i samband med detta, men har ett obehagligt zick-zackmönster och fläckvis synbortfall varje gång. "Anfallet" är alltid borta på ca en halvtimma.

Tror inte du behöver vara orolig!

Ha det gott!

Hälsningar från mej som alltid följer din välskrivna blogg.

skriven
#3: Pappa-Alpo

Kära Anne!

Jag känner igen detta. Första gången hände det mig på julafton då vi bodde hos Jaakola på Pietiläntie. Jag använde en tusenvattslampa när jag filmade julfirandet. Mitt i julmiddagen kände jag att halva synfältet blev suddigt. jag gick på toa och tittade mig i spegeln. Jag såg bara halva ansiktet. Jag blev skitskraj och trodde att jag höll på att bli blind. Lade mig i det andra rummet och släckte ljuset. Jag såg alla regnbågens färger i ögonen. Anfallet varade i kanske en kvart, varefter jag kunde se klart igen, varpå jag fortsatte att filma när jultomten kom till oss. Gick aldrig till läkaren, ens efteråt. Sedan dess har jag haft denna "ögonmigrän". Ibland kan det ta fera år emellan, men ibland kan det hända till och med med några dagars mellanrum. Numera tar jag det hela med ro. Jag vet att lägger jag mig i mörker eller halvdunkel försvinner det om c. en kvart, en halvtimme. Det är inget att oroa sig över. Det finns i släkten. Tiina har haft det, mamma har haft det, så det är fullt "normalt" och framförallt - helt ofarligt. Ibland kan man efteråt få lite huvudvärk på ena sidan av skallen.

Jag har märkt att när jag får det, har jag fått starkt ljus i ögonen som utlöser detr hela. En gång fick jag stanna bilen då jag körde hem från Sundsvall. Kvällssolen låg på rakt på ansiktet. Jag fick köra åt sidan och invänta tills det gick över.

En annan gång fick jag det då jag var på Ellos i Borås, på ett tjänsteärende, på lampavdelningen. Min dåvarande sekreterare på Finn Sanomat fick leda mig ut och köra bilen i några mil mot Göteborg, tills jag fick synen åter.

Men visst kan man bli ordentligt skraj första gången det händer. Numera drabbas jag av det - kanske två, tre gånger per år. Men jag vet alltid vad det handlar om, så jag undviger under anfallet alltför starkt ljus.

Således Anne, det är absolut helt OFARLIGT, dock möjligen obehagligt då det händer. Märk väl, att ibland kan bara ena ögat drabbas.

Kram på dig kära Anne, och räds inte mer om du drabbas igen. Visst - kan även stress vara en bidragande orsak, men själv har jag upplevt att utlösande faktorn har alltid varit - yttre påverkan, typ ett skarpt ljus.

Kram på dig och mamma hälsar också!

skriven
#4: Pappa Alpo - ett P.S.

Läste vidare och såg att du har ställt in vissa aktiviteter. Helt i onödan, säger jag. Jag garanterar: Du lider varken av en hjärntumör eller något annat farligt. Du har bara råkat ut för en vanlig "ögonmigrän", som det heter. Den kan vara borta i åratal, men den kan komma tillbaka i prinsip i morgon. Ingen vet - men ETT är säkert. Det brukar gå över på - ja, sådär en halvtimme till en timme. Absolut inget att vara RÄDD för. Själv har jag drabbats av detta, minst 40-50 gånger under mitt liv.

Förvisso har jag aldrig besökt läkare för detta, men - hade det handlat om något allvarligt, borde jag ha varit död för länge sedan. Och som bekant, lever jag fortfarande.

Kram på dig Anne!

skriven
#5: Anne

Haha, skönt att höra pappa. Det var ju på sjukhuset jag fick detta och i rummet där jag skulle få min behandling var lamporna väldigt många och starka...kan ju ha ett samband nu när du säger det. Vi släckte lamporna för jag blev bländad,blundade och det gick över efter ca 45 min.

Har lärt mig att många har haft detta men har aldrig tidigare hört talas om det.

Kan andas ut och vara som vanligt igen...

Kram!

skriven
#6: Maria

Hej min vän!



Fyyy..... förstår att tusen tanakr flög genom ditt huvud!BRA sjukhuset var snabba så du fick ett svar.

BRA också att du tagit bort bör göra-planerings listan. Men du..........."the eye" doctor..var han mörk? Min dröm du vet........varm stor kram från mig och ett regnigt Skellefteå.



skriven
#7: Maria

Hej min vän!



Fyyy..... förstår att tusen tanakr flög genom ditt huvud!BRA sjukhuset var snabba så du fick ett svar.

BRA också att du tagit bort bör göra-planerings listan. Men du..........."the eye" doctor..var han mörk? Min dröm du vet........varm stor kram från mig och ett regnigt Skellefteå.



skriven
#8: Anne

Hej Maria, vet inte om han var mörk, för han var flint, såg ut som han rakat av håret...men snygg var han! ;-)

skriven

Kommentera inlägget här :