En process med frågetecken...???

Förra veckan var jag på det oerhört efterlängtade besöket hos
plastkirurgen Andri Thorarinsson på Sahlgrenska för konsultation kring
kommande bröstrekonstruktionen efter min bröstcancer.

 

Tiden går fortare än man anar och det är nu snart 2 år sedan jag fick ett bröst
helt bortopererat sk radikal mastektomi pga av aggressiv HER-2 pos. BC.
Tänka sig, jag har fått leva 2 år till för att kanske "återfå" min kropp.


Radikal mastektomi -

Avlägsnande av hela bröstet, inklusive bröstvårtan, vårtgården, den överliggande huden,
lymfkörtlarna under armen och bröstmuskulaturen. Under många år var detta den normala
driften. Radikal mastektomi utförs sällan idag och rekommenderas generellt endast när
bröstcancer har spridit sig till bröstmuskulaturen.

Anatomi bröst:

Varje bröst har 15 till 20 sektioner, som kallas lober,
som är ordnade som kronbladen på en prästkrage. Varje lob har många mindre lobules,
som slutar i dussintals små lökar som kan producera mjölk.

Loberna, lobules, och lökar är alla sammanlänkade genom tunna rör som kallas kanaler.
Dessa kanaler leder till bröstvårtan i mitten av ett mörkt område av huden, vårtgården.
Fett fyller mellanrummen mellan lobules och kanaler. Det finns inga muskler i bröstet,
men musklerna ligger under varje bröst vid revbenet..

Varje bröst innehåller också blodkärl och fartyg som bär lymfan. Lymfkärlen leder till små
bönformade organ som kallas lymfknutor, kluster som finns under armen, ovanför nyckelbenet,
och i bröstet, liksom i många andra delar av kroppen.

Min vänstra sida påminner mig varje dag om det som borde finnas där,
men jag ser inte det fina bröst som jag trivdes så bra med, som numera
är en urgröpt strålskadad grop med ärr.


Nu kommer då frågan; ska jag eller ska jag inte?

LATISSIMUS DORSI LAMBÅ? LATISSIMUS DORSI LAMBÅ???
Chockartad information minst sagt...




Hur går oerationen till?

En ryggmuskel (Latissimus dorsi) med överliggande hud svängs fram och formas till ett bröst.
Detta är mjukare än ett protesbröst och ser naturligare ut. Ofta får man minska den andra
sidans bröst för att få symmetri. Efter 6-12 mån. tatuerar man en våtgård.

Operationstid; Ca 4-6 timmar
Vårdtid; ca. 3-5 dygn och skjukskriving ca. 4-6 veckor.
Fördelar; ett mjukare bröst som följer kroppens upp och nedgångar.
Nackdelar; större operation, längre sjukskrivning och långt ärr på ryggen.
Risker; Komplikationer av olika slag som känselbortfall, infektioner och sämre rörlighet mm.

Hmmmmm...???


Nu är det långa kötider, så jag behöver tack och lov inte bestämma mig än,
men det är ingen söndagspromenad att göra en så stor operation.
Jag är tacksam att jag lever och ska jag då återigen utsätta min kropp för
mer smärta, eventuella komplikationer och rörelsenedsättning, återigen träna
armen för att fungera, vilket den inte gör fullt ut idag. Nerverna i ryggvävnaden "dödas"
för att kunna användas som bröstmuskel. Jag får ett långt ärr på ryggen och
behöver göra en tatuering som ska likna en vårtgård ca 6-12 mån. senare.

Samtidigt som jag funderar på detta "lyxproblem" så är jag orolig för att
även jag ska få återfall och då är detta ganska obetydligt i sammanhanget.
Jag går och känner och klämmer på mina lymfkörtlar i halsen och i armhålor,
för att mota "Olle i grind" så jag upptäcker ev. spridning i tid.

Alla lever vi på lånad tid, men har man varit nära döden på fler än ett sätt,
så går den tanken inte att skaka av sig hur mycket man än fösöker.

Mina framtidsplaner är inte längre flera år framåt. Jag har mina milstolpar
som jag ser fam emot med glädje närmare i tiden som är "fångbara".

Vad är fångbart?
Jag ser fram emot att få fira min 47-års dag i februari.
Jag ser fram emot att få uppleva min dotters bröllop i juli 2012.
Däremellan vill jag uppleva en massa saker med min älskling, dotter, familj
och vänner. Allt annat är underordnat. Ett halvår i taget är begripligt.

Jag vet att jag är älskad för den jag är, med eller utan bröst, men det handlar
om mig själv, min egen känsla och kanske jag en dag kommer fram till att
jag själv accepterar och älskar mig själv som jag är idag, inte den jag var en gång.

Under tiden går dagarna sin gilla gång och allt är till synes som vanligt om än med
kroppsliga och själsliga ärr som jag bearbetar varje dag.

Saker som får mig att må bra är att pyssla och umgås med nära och kära, och
snart är det adventstider så jag passade på att göra en dörrkrans igår och innan
helgen är det adventsfint överallt här hemma.


Må så gott och tänd många ljus i novembermörkret. Tänk, i helgen var det +10 C.





Kommentarer :

#1: Maria Korkiakangas

Hej!

Jag har gjort en rekonstruktion men där man istället tagit vävnad från buken. Det var en tuff operation (tror denna tar lite längre tid än när du tar från ryggen om jag inte minns fel) och det blev en del komplikationer efteråt som tydligen var ganska vanliga men jag är jätteglad att jag tog steget och gjorde det. Jag stördes inte särskilt mycket av att bara ha ett bröst men tog ändå chansen att göra denna operation. Det har blivit så jättebra efteråt så man kan idag inte se skillnad. I mitt fall räckte det med att lyfta det andra bröstet så att de blev mer likvärdiga + att jag i och med att de tog från buken fick en bukplastik och har en platt och fin mage. Ytliga saker men som man ändå uppskattar jättemycket och känner att man är värd efter en tuff cancerbeh. Maila mej gärna om du har några funderingar. Har inte blivit op av Thorarinsson (eller hur han nu stavar sitt namn) men har gjort mina återbesök hos honom och ev ror jag att han kan vara inblandad när jag gjorde bröstvårta och vårtgården). Tyckte iaf väldigt bra om honom och man blev verkligen sedd på plastiken och de lyssnade på ens behov.



Mvh Maria

skriven
#2: Anne

Tack Maria för ditt inlägg. Det är alltid viktigt att höra andras erfarenheter. Bullmagen, Buken ville jag ta från, men fick till svar att det gör man bara i de fall inget annat går. Hade ju varit praktiskt att "ta från dom rika och ge till dom fattiga"...hehe..Skönt att höra att det gått bra för dig :-)

Kram och tack för att du delar med dig!

skriven
#3: Maria

Hej igen!

Hoppas du tar chensen, vi är värda att bli fina och "hela" igen. Det konstiga efter op var att jag inte ens i misstag letade efter min protes utan det var helt naturligt att man plötsligt hade ett bröst där det tidigare varit tomt (jag gick nog i kanske 4 - 5 år innan jag op). Plötsligt en dag "hittade" jag protesen i en väska som jag haft med mej till SU, flera mån senare och då slog det mej att OJ, ja just det, det var SÅ det var......

Ha det fint. Underbart att läsa om din livsglädje!



Kram maria

skriven
#4: Anne

Hahaha...kul att du säger det där om protesen. Jag lägger mina lite överallt och häromdagen var jag lite stressad, hittade den inte, så jag sprang runt och tjoade, var är min tutte, var är min tutte?? Ja, du ser bilden, fixad, sminkad och färdig för jobbet och en liten, liten detalj fattas att stoppa in så man ser "hel" ut..hihi...Kram!

skriven
#5: Linda

Hej Anne!

Tänk att det gått två år och att du är så glad och frisk och har mycket att se fram emot! Det gör oss bloggläsare glada.



Själv har jag "endast" gjort en förebyggande mastektomi med rekonstruktion samtidigt, men jag tyckte att jag fick otroligt mycket bra information från Force, med hemsidan www.facingourrisk.org. Det kan vara lätt att drunkna i all information som finns där men å andra sidan, vilka frågor man än har finns det någon som kan svara.



Lycka till med beslutet och tack för din fina blogg!



Kram från Linda

skriven

Kommentera inlägget här :