3 år sedan du flög iväg mitt barn!

 

3 år har varit en oändligt lång tid.....

Madde sover under moskitnät i Thailand dec. 2006


Till Minne av

Madeleine Deckert

*7 maj 1988

+15 september 2008

Saknar dig mitt barn,

Ditt vackra leende,

Dina busiga hyss,

Din ljuvliga röst,

Du bor för alltid,

I mitt bröst

Mamma Anne


Din storasyster Christine kramar dig och saknar dig så oerhört!

Minns för alltid vår resa till Thailand någon månad innan du blev sjuk.

En underbar lycklig backpackerresa då ni båda systrar

hade roligt tillsammans med andra ungdomar.

Här sjunger Christine en trudelutt för dig Madeleine, på ett

Full Moon party på stranden i Krabi medan

jag sov gott i bungalowen :-)

Saknar Madde så det värker i hjärtat!

Älskar båda mina tjejer,

mest av allt i hela världen!

 

Jill Johnson - Song To Heaven

Kommentarer :

#1: Hazel

Vi er mange, som aldrig glemmer Madeleine, selvom vi bare kendte hende gennem bloggen. Stort kram til dig og Christine!

skriven
#2: Elisabet Roslund

Det känns tungt...........Såååå svårt att förstå.........Kramar till dig och Christine

från mig.

skriven
#3: Ylva

Vet hur årsdagen känns, otroligt tungt brukar det vara. Vi har snart vår sons födelsedag, det är nästan lika jobbigt. Unga, underbara människor, varför fick vi inte ha dem lite till?! KRAM

skriven
#4: Kia (ängeln Simons mamma)

Skickar dej en stor kram,vi har varit i Turkiet i en vecka,underbart!!!! Ha en fin helg,vi åker till Strömstad i morgon.......också härligt.Du är värd allt fint Anne.Kram Kia

skriven
#5: Maria Skeå

Anne! Dina ord gräver sig in i mitt hjärta. Funderar om man kan bistå med ngt vad gäller barn/ungdomar som hara cancer men även andra svåra sjukdomar. Finns det redan exempelvis läger dom kan träffas på. Tänker mig ett ställe med barn och föräldrar där man kan bara vara och känna exakt som man känner. Kanske är olika tänker jag vad barn vill..en del kanske känner stor gemenskap på såna ställen andra kanske vill vara med sina "vanliga" kompisar i vardagen. NÅja....något har börjat gro. DU planterade det. Love Mia

skriven
#6: Maria Skeå

Anne! Dina ord gräver sig in i mitt hjärta. Funderar om man kan bistå med ngt vad gäller barn/ungdomar som hara cancer men även andra svåra sjukdomar. Finns det redan exempelvis läger dom kan träffas på. Tänker mig ett ställe med barn och föräldrar där man kan bara vara och känna exakt som man känner. Kanske är olika tänker jag vad barn vill..en del kanske känner stor gemenskap på såna ställen andra kanske vill vara med sina "vanliga" kompisar i vardagen. NÅja....något har börjat gro. DU planterade det. Love Mia

skriven
#7: Helen i Lomma

skriven
#8: Martina

Fy vad tungt! Hoppas dagen blev så ljus som den kunde. Madde kikade säkert ner på er och gav er styrka. Jag tror på det, och även om man inte kan säga att det ÄR så till 100% så kan tanken om det ge en styrka att orka.



Stor kram till er!

skriven
#9: Fighter

I bland orkar jag bara inte se nån mening med det hela.

Så jävla idiotiskt.

Fucking cancer.

Piss och skit.



Förlåt, men jag orkar bara inte läsa utan att tårarna trillar och jag funderar på vad som är meningen med det hela.

För det finns ingen mening.

Bara en övertygelse att det här livet är bara ett test och att vi ska ses igen.



Varm innerlig kram till er.

skriven
#10: Anne

Hej och tack alla!



Det var en tung vecka förra veckan, men nu är det nya tag och jag mår ganska bra igen tack vare nära och kära som tog hand om mig.



Mia, din tanke är väldigt god på alla sätt. det finns alltid något att göra, men det lilla räknas också...tex att ge en gåva till barncancerfonden, eller varför inte samla ihop pengar på en tjejkväll el dyl och lämna till en barncanceravdelning, där de kan göra något roligt för de sjuka barnen.



De pengarna kommer alltid till rätt ändamål.

Sjukvården tar ju bara hand om sjukvården och resten, tex leksaker och underhållning till barnen och deras familjer kommer via gåvor.



Små cancersjuka barn har ofta hela familjen mer eller mindre boende hos sig på sjukhuset och då behövs all underhållning man kan få mitt i det svåra.



Inte bara kring jul då många gåvor kommer till barnavdelningarna utan det behövs pengar året om...Madde var ju 19 år, men vi bodde hos henne hela tiden i två månader på sjukhuset i början, när hon hade de värsta smärtorna innan cellgifterna tog ner tumörerna lite. Vi turades om vartannat dygn....



Bara ett litet tips...



kram till er alla.

skriven
#11: Fighter

Ja. Varje krona. Varje gärning kan göra skillnad.

Det är lätt att tro att inte kan väl lilla jag, men så är det inte.

Cancerforskningen är helt beroende på insatser från den lilla människan.



Tänker på dig i kväll.

Också.



Kramar om.

skriven
#12: Karin



<3

skriven
#13: Maja

Kärlek.

skriven
#14: Linna

stora kramar till dig. älskar att läsa o se bilder på dina fina döttrar ♥

skriven

Kommentera inlägget här :