4-års bloggjubileum.....

HURRA, HURRA, HURRA, HURRA!....för att jag lever.
Tänk vad tiden går fort när man tittar i backspegeln.

4 år har passerat sedan jag och Madeleine började blogga var för sig.
Vi började båda att blogga av samma anledning, att hon fick svår obotlig cancer
endast 19 år gammal. Hon skrev ur sin synvinkel och jag skrev ur mammaperspektivet.

Alla vet vi att det inte gick så bra för Madeleine, för hon han knappt komma över chocken
och förtvivlan över att hon var obotligt sjuk och exakt ett år efter diagnos så dog hon, men
hann både förlova sig och fylla 20 år.

Sedan klev jag in o sorgdimman i landet Ingenstans. Bloggandet räddade mig
från att bli galen, men när den värsta sorgen lagt sig fick jag beskedet om att jag hade
bröstcancer, allvarligt, väldigt allvarligt, 7 CMs tumör i vänster bröst. Akut operation,
borttagning av bröst och efterföljande cellgifter, strålning och en lång tid av reflektion
som jag även bloggade om.

Idag ytterligare ett år senare verkar inte cancermonstret vilja ge sig av, nu har den spridit sig,
till lymfkörtlar vid hals och lever och jag lever i en oviss tid. Det handlar just om TID,
hur länge ska jag få leva?
Ett år?
tre år?
tio år?

Nä, ingen vet, men jag fortsätter mitt liv, förlovar mig och fyller år, lever vidare med man,
barn, familj och vänner. Bloggar ibland när andan faller på, pysslar och sysslar med allehanda
ting i min egen takt mellan provtagningar och cellgifter.

Tiden har blivit konstig, för jag räknar inte längre med att jag ska få vara med till jag är gammal,
och i min tid ryms bara ett begränsat antal upplevelser och dagliga rutiner.

Vad ska jag göra av tiden?
Hur ska jag göra för att vara nöjd när jag dör?
Vad är nödvändigt att göra?
Vad vill jag lämna efter mig?
Vad behöver mina nära och kära veta?

Det gäller att hushålla med tiden, göra kloka val.
Val som får ett liv och mening efter mig.

Svåra frågeställningar som är oerhört svårt att ta tag i,
för det gör så oerhört ONT att veta.
Samtidigt har jag ju tid att planera, det har ju inte alla.

Kan låta hårt och det är hårt. Alla har ju tid att planera
så länge vi lever, men vi gör det sällan.
Den som dör knall & fall kanske slipper "vetskapen" men
de efterlevande får en svår sak att reda ut; hur ville han ha det?

Folk dör varje dag, inget konstigt med det, men ingen vill dö i förtid!



Det kan ske en lördag eftermiddag på några minuter, så är det slut.
Min darling satte godis i halsen förra lördagen och höll på att
kvävas. Men tack vare min svåger så lever han idag.
Min svåger gjorde "heimlich manöver" på honom 5 ggr och till slut flög
godiset ut. Det var inte enkelt men det lyckades denna gång.

Chocken kom efteråt och vi var ganska skakade av det som hänt.
Vi var dessutom i stugan långt ut på landet, så tacksamheten var mycket stor.




“Let’s be grateful for those who give us happiness; they are the charming
gardeners who make our soul bloom.” – Marcel Proust


Till sist ska jag kopiera ett inlägg jag gjorde 15 april 2008;

Ny design på min sida

Inte för att jag kan ta åt mig äran...jag har ju en IT-guru hemma.
Madde gav mig en site som jag skulle gå in på...Gå in här och välj, skitenkelt!

Jag gick in och tittade på en massa färgkartor ungefär som när man ska välja tapeter.
Men hur gör man nu då?

Hur svårt kan det vara säger min underbara tonåring med himlande ögon.
Det är ju bara att läsa innantill!
Javisst ja...en hel kilometer lång instruktion..ska jag läsa allt det där?
Jag hinner ju tappa bort mig helt innan jag ens börjat!

Det slutade med det igår och jag insåg att "big deal",
skitsamma hur sidan ser ut...den duger, orkar inte...

Idag ringer Madde till mig när jag är och handlar....Okej, Jag kan hjälpa dig mamma, vad vill du ha?
Man ska inte hjälpa en förälder med en gång...Det är emot reglerna.....)

Om du hittar något limegrönt med lite blommor så blir det nog fint.

Snacka om att få det man beställer!
Tack gumman!

Allt som innehåller chili och lime och ingefära är GOTT!

Något med lime i... ett vårigt recept på svalkande saft till vårkalaset!
1 liter limesaft!

Ingredienser:
4st citroner
3st Lime
1,5dl socker
0,75l vatten
Tillagning:
1. Koka upp socker och 1, 5 dl vatten i en kastrull tills vätskan blir klar och låt svalna.
2. Pressa juice av 3 citroner och 2 lime. Tvätta en citron och en lime och skär i tunna skivor.
3. Blanda alla ingredienser i en tillbringare.
Tillsätt is och vatten och rör om.


Och sist men inte minst....

Tänkte köra dagens fråga; Du måste inte svara på alla, men det vore kul om du ville
svara på något. Du kan vara helt anonym förståss. Nu ska jag vara lite elak;
Vill inte ha 800 kommentarer när jag är död, hellre då att de hamnar på den levande sidan
av mitt liv, Och NEJ jag är inte döende just nu.

1. Hur länge har du läst min blogg?
2. Hur hittade du hit?
3. Finns det något du undrar över?
4. Vad tror du att du skulle göra med ditt liv om du har ett år kvar att leva?


PS; på onsdag kommer ödesbeskedet om mina tumörer....fruktansvärt jobbigt att vänta,
sover dåligt, drömmer mardrömmar, vaknar tidigt  och tankarna maler på dagarna.
man kan bli galen för mindre.

Kommentarer :

#1: Hanna - Mode och min vardag

1. Jag har läst din blogg sedan 2009 ungefär. 2 Hittade hit via Maddes blogg. Kommer inte ihåg exakt hur. 3. Undrar lite hur du kan skriva så positivt trots det inre kaos jag är övertygad om att du upplever. 4. Jag skulle vara så mycket jag kunde med nära och kära och tala om för dem hur mycket de betyder för mig.

skriven
#2: BKA

Vet inte när jag började läsa din blogg men det var via Maddes blogg som jag tyvärr upptäckte först efter att hon lämnat detta livet. Jag har följt dig i några år nu och du är en sann inspiration i verkligheten. Vackert, naket, äkta. Trots rejäla motgångar så är du, åtminstone i bloggen, alltid så klarsynt, jordnära, tacksam och positiv men ändå så mänsklig och vågar visa din sorg och smärta även om det inte alltid är "vackert". Gläds så åt dig nu när du har funnit kärleken igen. Må ni få många lyckliga år ihop.



Jag brukar normalt aldrig kommentera bloggar, är inte någon som brukar ta plats utan mer en åhörare/betraktare, men med tanke på var du befinner dig nu så vill jag ändå få sagt att du har lyckats beröra mig på ett sätt som få IRL lyckats med, både med visdom, sorg och glädje.



Jag hade som daglig rutin att rösta på ditt konstverk i tävlingen och jag blev glad och rörd till tårar när du vann. Det kändes så rättvist och du var en så värdig vinnare. Något som jag alltid via din blogg blir påmind om så är det att ta vara på stunden här och nu och med dessa rader vill jag att du ska veta att dina ord betyder mycket för mig trots att vi aldrig har träffats i verkligheten.



Liksom föregående talare så undrar jag hur du kan vara så stark, men jag har också en annan banal fundering... vad gör du med allt ditt pyssel och skapande? Jag drar mig själv för att ge mig hän i hantverk av den anledningen att jag inte vet vad jag ska göra av det senare? (Snacka om att oroa sig i förtid och inte ta vara på det roliga skapandet i stunden fniss)



Din sista fråga, en mycket bra sådan. En vän ställde samma fråga och följde sedan upp med några följdfrågor: Vad skulle du göra om du hade en månad kvar? En vecka kvar? En dag kvar? Jag kom ihåg att mina svar ändrade sig eftersom. Ett år, då skulle jag städa bort en massa skräp, resa så mycket som möjligt, träffa vänner och familj men när jag bara hade en dag så ville jag bara umgås med min kära hund i naturen, eventuellt i sällskap med mina föräldrar men det kanske skulle kännas för sorgligt och smärtsamt. (Jag har tyvärr ännu inte upplevt förmånen och lyckan att få bilda egen familj). Den sista dagen skulle jag bara vilja känna glädje och frihet.



Jag skulle oaktat tiden vilja leva så sant som möjligt. Inte ägna tid och kraft åt behaga andra för normens skull. Fokusera och våga göra det JAG verkligen vill göra.



Ett långt inlägg blev det, men jag håller nu tummar och tår för ett så positivt besked som möjligt för dig. Ser framemot att fortsätta följa din blogg och dina kloka ord lääääääänge. Kram!

skriven
#3: Lisa

1. Hur länge har du läst min blogg?

Jag har läst din blogg sen Madde gick bort.

2. Hur hittade du hit?

Jag hittade den genom Maddes sida.

3. Finns det något du undrar över?

Jag undrar vart Christines blogg tagit vägen? Den var väldigt underhålland, och om det blev något bröllop :)

4. Vad tror du att du skulle göra med ditt liv om du har ett år kvar att leva?

Spendera tiden med mina nära och kära. Gifta mig och skaffa barn med min sambo. Det är väl bland det största man kan vara med om? Resa till fina platser jag inte hunnit uppleva än. Det kanske skulle bli lite dåligt med tid men jag skulle försöka hinna med allt :)



Till sist, TACK för din blogg. Jag beundrar dig och din styrka och önskar dig all lycka i världen!

skriven
#4: Kia (ängeln Simons mamma)

Anne,minns inte när men jag vet att jag har följt dej väldigt länge.Vi förlorade våra älskade ungar samma år 2008 och min Robin pluggar ihop med Maddes David.Grabbarna hade svårt att tala om en älskad brors och fästmös bortgång....det vet jag.Idag lever jag och mannen så mycket det går HÄR OCH NU och vi fångar dagen....så gott det går.Planerar inget längre.Det vågar vi inte längre.Min önskan är att träffa dej innan vi är helt senila.De du Anne är ju en liten planering ändå.Vi måste se framåt och hoppas....på det allra bästa.Tänker på dej.Kram Kia

skriven
#5: Susanne

1. Hur länge har du läst min blogg? 2. Hur hittade du hit?



Hittade den från Maddes blogg, har följt i perioder då och då och tycker du är en väldig inspirationskälla om det som är varmt och äkta omkring oss.



3. Finns det något du undrar över?



Massor, och tur är väl det ;-). Att vi har så mycket kvar av livet vi vill upptäcka!



4. Vad tror du att du skulle göra med ditt liv om du har ett år kvar att leva?



Jag har en medicin som är livsviktig för mig. För något år sedan så drogs den in av olika anledningar och jag stod plötsligt utan ett jämförbart alternativ. Ett liv utan medicinen var för mig inte förknippat med ett liv, utan enbart att jag skulle vara vid liv. Vet inte om du förstår hur jag menar men det skulle inte vara värdigt i mina ögon. Då lekte jag med tanken på hur mycket det skulle vara värt att få ha kvar min medicin. Jag är drygt 30 idag och jag kom fram till att om jag får 10 år med medicinen så är jag ok med det. Då är det ok om jag inte får leva längre. Min sambo förstod mitt resonemang och vi pratade om det tillsammans. Senare så läste jag hälsoekonomisk utvärdering och fick reda på att det finns en metod som man använder för att ta reda på vilka mediciner man ska använda/subventionera. Den här metoden fanns med där... Att räkna bakåt och fortsätt tills personen inte längre känner att det är värt det. För mig var inte ett "friskt" år med min medicin värt ca 50 år utan, men 10 år vore det... Vet inte om jag gör dig klokare, men när man är sjuk så är allt man vill ha sin hälsa. För mig är det helt klart så att jag skulle välja en kort tid, och gå miste om många saker (som att få barn) men ändå kunna LEVA fullt ut värt mer än att enbart hållas vid liv... Det handlar inte om mängden tid vi får leva, utan om vad vi fyller den med och upplever under tiden. Jag vill leva mitt liv fullt ut, oavsett 1, 10 eller 50 år! Du påminner mig ofta om det med din blogg!! Håller tummarna för bra besked som ger kraft!!

skriven
#6: Millan

Jag har last den sen jag av en slump kom in pa maddes blogg strax efter hon gatt bort. Du ar en inspiration, en san "levande" manniska trots allt som hant. Kampa pa och fortsatt LEV. Jag skulle umgas med min underbara son, min man, min ursprungsfamilj och mina vanner sa mycket det bara gick om jag hade kort tid kvar. Jag skulle vilja resa, ata och dricka gott, skratta och grata i deras sallskap.KRAM

skriven
#7: Anonym

Jag snubblade över din blogg någon gång när du startade den, hur jag hittade till dig kom jag faktiskt inte i håg men kvar har jag blivit :)

Om jag visste att jag har ett år kvar.... jag säger upp mig, umgås med min familj och gör sådant som jag tycker om och mår bra av.

skriven
#8: ewa

Hej



Jag har följt och läst din blogg i ett drygt halvår, jag kom ikontakt med den via en annan blogg jag läser, och jag gillar ditt sätt att skriva om allt det jobbiga, roliga, funderingar o.sv.

Ofta sätter du "huvet" på spiken i dina iakttagelser

och jag sitter och hummar med.... :)



Jag har nog ingen specifik fråga, men funderar såklart på hur din andra dotter orkar hantera allt jobbigt som hänt/händer i er familj.



Om jag visste att jag bara hade ett år kvar att leva.... usch vilken jobbig tanke, så skulle jag framför allt ta vara på tiden med mina barn (3 och 8 år)och min man. Att försöka ännu mer vara närvarande (hur man nu lyckas med det...)och göra roliga saker som ger mig mening.

Tanken är svindlande, hur skulle de kunna klara sig utan mig om jag försvann... ;)



Önskar dig all lycka framåt

Kram



skriven
#9: Anne

Fantastiskt roligt att ni skriver så långa innerliga svar...Love YOU! Jag tycker det är JÄTTEKUL att ni skriver tillbaka. Jag får en DIALOG...Tjohoooo ;-)



Skriver ett nytt inlägg efter imorgon, så skriv nu ni som inte vågat/velat skriva tidigare.



Det blir mycket roliga att skriva när man får nya kommentarer. Jag har mellan 300-500 läsare per dag, lite lägre när "allt går bra"...men vilka är ni där ute?



Att det mest är kvinnor som läser det förstår jag, men finns det några män också som följer mig?



Era frågor till mig sammanställer jag och skriver i ett nytt inlägg, så våga fråga allt det ni inte vågar fråga annars, om vad som helst, jag tål det :-)



Nu ska jag snart på provtagning på VC. Har varit ingång sedan 06,30 så nu är det dags för lite kaffe igen. Sedan jobba och ikväll styrelsemöte med BCF Johanna. Vi ska fördela en massa pengar till välgörenhet och riktade gåvor till bröstcancervården. Det gäller att hålla igång när man ändå kan det, och för att inte bli galen...



Kram på er!

skriven
#10: Maja (MariaS/Ske-å)



Hittade dig via din dotter som jag i sin tur hittade via min arbetskompis bloggande om sitt liv med cancer. ca 3 år har jag läst dina och Maddes tankar.



Jag undrar inte över ngt, jag försöker förstå livets alla skiftningar genom att ta del av olika människors livsbeskrivelser.



Jag vet inte vad jag skulle göra med ett sådant besked, det är EN sak i teorin och en annan sak i praktiken- DET har jag lärt mig iaf! Att man inte vet ngt förrän man är där eller där...

skriven
#11: Ellinor

1. Hur länge har du läst min blogg?

Oj jag tror jag läst den ca 3 år, hittade den när din dotter var sjuk. Ett starkt minne med din blogg är när du ville vi skulle rösta på din målning så du skulle få din efterlängtade resa. OCH om jag röstade.... minns att det kändes tomt den dagen omröstningen var slut.. :)

2. Hur hittade du hit?

Vet du det minns jag faktiskt inte (måste ju bero på att jag blivit gammal och glömsk...hahaha)

3. Finns det något du undrar över?

Inget speciellt, du känns som en avlägsen kompis som jag kan se framför mig när du berättar. Du skriver så målande och får mig att stanna upp och reflektera över vardagen. Att få känna min mans hand i min när vi går i skogen, känna lukten av våren i jorden mm. Du gör mig medveten om livet här och nu. Du har hjälpt mig att inte "vara på väg" hela tiden utan stanna i nuet.

4. Vad tror du att du skulle göra med ditt liv om du har ett år kvar att leva?

Tror inte att jag skulle förändra så mycket, det där med att resa och se saker har fått en annan betydelse nu. Njutningen att sitta framför kaminen och ha min man i fåtöljen bredvid samtidigt som jag läser en bok - det är LYCKA. Men nog tror jag att jag skulle få panik över att inte får vara med..... Vill ju se vad som händer med mina 3 underbara barn... så lite egoistisk är man ju. ;)

KÄnns som det blev spretiga ord men jag tror du förstår vad jag menar.

STOR kram och ska tänka på dig på onsdag!/Ella från Norrland



skriven
#12: Tina

Bästa Anne.

1. Hur länge har du läst min blogg?

Jag har följt din blogg hela tiden från start, men



2. Hur hittade du hit?

kommer inte ihåg hur jag ramlade in på den. Tror det var i samma veva som jag slukade allt som gick att läsa om cancer, då jag hösten -08 förlorade min far i denna skitsjukdom.



3. Finns det något du undrar över?

Att jag först nu läser om att din sjukdom spridit sig, och att jag missat att läsa det tidigare. När fick du veta om spridningen? Vad säger farbror vitrock om spridningen?



4. Vad tror du att du skulle göra med ditt liv om du har ett år kvar att på den.

Anne, det är nog den svåraste frågan man kan få. Jag skulle definitivt inte fortsätta jobba. Jag skulle försöka njuta av något litet varje dag som ger mig glädje i livet och gåshud.

Fanns möjligheten skulle jag göra en resa med min man, och så fina minnen för honom att ha kvar.

Mina varmaste kramar till dig.

skriven
#13: susanna

1 & 2. Jag har läst din blogg sedan jag första gången "mötte Madde" på nätet. Det var när hon precis hade gått bort och StinaLee skrev ett inlägg om henne.



3. Jag undrar hur Maddes syster mår. Som syster själv har jag tänkt mycket på henne. Jag har inga egna barn, och kanske blir då sorgen i ett systerperspektiv något jag sätter mig in i på ett mer direkt sätt. Jag förstår naturligtvis att du lämnar henne utanför bloggen, men ni ska veta att jag tänker på henne iallafall.



4. Jag hoppas att jag skulle leva varje dag och njuta av de dagar som var mig tillgodo. Dock vet jag inte om jag skulle klara av det. Det gäller nog att få tid på sig att acceptera situationen och möta de mest skrämmande tankarna innan man kan vila i dagen och komma till ro med en oviss framtid.

skriven
#14: Cornelia

Hej Anne

Jag kom i kontakt med din blogg när jag sökte bloggar för att finna tröst över förlusten av min dotter. Det var nog kanske 8-10 månaders sedan. Jag har efter det gått in lite då och då. Du skriver så nära, du skriver om livet. Du skriver och berättar på ett naturligt och verkligt sätt. Tycker det är så tråkigt att din sjukdom har spritt sig, men hoppas du får ett positivt svar imorgon. Livet är ingen rak väg. Att ta till vara det man har, nära och kära, leva för stunden och vara positiv och behålla livsglädjen.

skriven
#15: Therese

Kära Anne!



Blir fortfarande rörd över att du en gång såg mig bland dina kommentarer, att jag kunde beröra dig en kort stund som så många gånger du berört mig.

Tycker livet är fruktansvärt orättvist att du ska behöva gå igenom detta. Men din vackra syn på livet och kärlek fortsätter att ge mig hopp. Jag önskar dig all styrka, all kärlek och allt det fina du kan få trots din kamp. Du är en av de starkaste människorna jag vet och ska hålla alla mina tummar för dig.



1. Hur länge har du läst min blogg?

Jag har läst din blogg precis innan din fina dotter blev en ängel



2. Hur hittade du hit?

Genom Maddes blogg.



3. Finns det något du undrar över?

Hur din andra dotter mår, hon har pojkvän va? Och hur du träffade din nya kärlek? Så underbart att du hittat någon så fin. Han verkar göra dig så lycklig.



4. Vad tror du att du skulle göra med ditt liv om du har ett år kvar att på den.

Jag skulle våga satsa på min kärlek som jag haft det så kämpigt med till och från de senaste 2 åren. Jag skulle ta med honom på någon resa. Älska varandra dag som natt. Jag skulle sluta plugga och bara umgås med dem som gör mig glad. Skulle sluta oroa mig för framtiden. Bara leva här och nu och försöka vara så lycklig jag bara kan varje dag.



Kärlek och tack! // Therese

skriven
#16: Anna

Anne!

Jag

skriven
#17: Anna

Anne !

Jag har följt din blogg sedan 2009.

Jag gör så att varje morgon när jag kommer till jobbet så loggar jag in på din blogg och "kollar läget" Blir alltid lika glad när du skrivit något positivt, men nu känner jag att du har det jobbigt.

Du ska veta att jag tänker på mig och tror bara på att du får positiva besked i morgon.



Kramis Anna

skriven
#18: mona

Hej Anne!



Jag har följt din blogg i ungefär ett år och hittade den när jag sökte och läste allt jag kunde hitta om Her2-positiv bröstcancer. Jag har också en mycket aggressiv bröstcancer och mycket hög risk för återfall. Om jag visste att jag endast hade ett år kvar att leva skulle jag leva precis som nu om det var möjligt. Alltså leva intensivt, här och nu, med familj, arbete och träning. Jag skulle inte ändra något.



Jag har också en fråga, finns det ingen studie du vill delta i nu? Jag har läst mycket om en studie där cytostatika, Herceptin tillsammans med Pertuzumab (osäker på stavningen) haft god effekt, eller en studie där T-DM1 används.



Jag kommer att tänka på dig i morgon och hålla tummarna för att du får goda besked!

Varma styrkekramar till dig från en bloggläsare!

skriven
#19: Fia

Jag blir alltid väldigt berörd/inspirerad av det du skriver, du är så himla stark genom allt!



1. Hur länge har du läst min blogg?

Jag har läst din blogg konstant i snart fyra år, det är inte allt för många som kan skriva som du. Vettigt och inspirerande!!

2. Hur hittade du hit?

Genom Maddes blogg som jag läste i flera år. Sådan mor sådan dotter, fantastiska inspirationskällor!!

3. Finns det något du undrar över?

Misstänkte du att du hade cancer innan du fick diagnosen första gången?

4. Vad tror du att du skulle göra med ditt liv om du har ett år kvar att leva?

Jag skulle spendera så mycket tid som möjligt med dom som betyder mest för mig, sen skulle jag vilja påverka andra..så som du har gjort genom din blogg. Och tillåta mig själv att ha riktigt kul, uppleva allt jag inte hunnit med än. Jag kan tänka mig att när man väl är i den situationen ser ens prioriteringar lite annorlunda ut.



TACK för alla dagar du har gjort lite ljusare och positivare, ser fram emot fler såna :)

skriven
#20: Sanna

Hej Anne!



Jag har läst din blogg sen slutet av 2008.

Kommer ej exakt ihåg hur jag hittade till din blogg,

jag var mycket på nätet och läste om cancer då min mamma hade drabbats av cancer hon dog dessvärre 2009.

Jag undrar hur du oftast orkar vara så possitiv och glad, du har ju drabbats av så mycket ledsamheter inom några år?

Det är svårt och säga vad jag skulle göra om jag endast hade ett år kvar att leva.

Först skulle jag antagligen få full panik ingenting skulle fungera i mitt huvud. Men sen tror jag att jag skulle skriva dagbok om mitt liv, måna om mina närmaste, försöka att njuta av naturen - älskar nämligen havet, skogen,fjällen, klappa extra om hunden och katten som redan nu är väldigt omklappade, skriva ner hur jag vill ha min begravning, måla, kanske fara på någon resa om orken fanns för sen far jag ju på min sista resa.

Jag önskar att du får så bra besked som möjligt i morgon onsdag.

Jag tänker på dig.



Kramar

Sanna

skriven
#21: Aneth

Hej Anne!

Började läsa Maddes blogg sommaren innan hon gick bort och hamnade således på din blogg också. Varje morgon innan jobbet läser jag vissa bloggar och däribland din. Ja du det jag undrar är HUR du kan vara så positiv och ödmjuk mitt i allt detta elände??? Jag skäms när jag tänker på att jag kan vara sur och grinig trots att jag har det så bra. Du är helt otrolig.

Vore det mitt sista år skulle jag vilket jag faktiskt redan gör fortsätta att tala om för min familj hur mycket de betyder för mig. Jobba mindre skulle jag definitivt göra och i stället bara vara. Jag hoppas du får ett bra besked i dag onsdag, du är värd det bästa bara så du vet. Kramar i massor!

skriven
#22: Anonym

Hej Anna.

Jag håller tummarna för dig, krysset fingre og tär som vi säger på norska.

Finns det möjlighet att få finansierat flera rehab uppehåll än ett . Jag var ju pånLydiagården för ett år sedan. Men det hade ju inte varit fel att uppleva rehab igen.....

Att träffas vore så fint tror jag !!! Är inte du i Gbg av och till . - tycker jag har läst det på din Blog av och til ...?! Tänk om vi kunde bokat en tid någon gng !!!?!!! :-)

Nu med valpen ska jag nog holla med hämma mest möjlig- annat än redan planerade resor ( Barcelona om mindre än två veckor

:-). )

Tack för ditt svar hos mig - i dag tänker jag extra extra extra mycket på dig.

Klem Ingird

skriven
#23: Elisabet Roslund

Hej Anne!

Hoppas att du får ett bra besked idag!!!!!!!!!!

Hoppas innerligt att vi ska ses snart och kunna prata en massa.

Kram/Elisabet

skriven
#24: Anna

Hej Anne,



1-2. Jag har läst din blogg sedan hösten 2008. Min mamma fick cancer den hösten (men hon mår bra idag) och just då slukade jag allt som fanns att läsa om cancer. Av en slump kom jag därför in på din dotters sida och blev kvar. Har sedan dess följt din och Davids blogg. Ni har gett verklig livsinspiration alla tre!



3. Om det är något jag undrar så är det nog över din kärlek =) Hur träffades ni? Vem är han? Nyfiken!



4. Om jag skulle ha ett år kvar att leva skulle jag sluta jobba och flytta hem till min familj. Umgås med sambo, föräldrar, syskon, syskonbarn och vänner. Jag skulle nog vilja lämna någon personlig överraskning efter mig, som brev, fotoalbum och något jag pysslat kanske. Och så skulle jag vilja vara ute så mycket som möjligt, känna vinden i håret, känna att jag riktigt levde!



Hoppas på gott besked idag!



Kram Anna

skriven
#25: Kerstin

1. Hur länge har du läst min blogg?



Jag har nog läst din blogg sen stax innan Madde dog...minns att jag grät floder och tyckte allt var såå orättvist..



2. Hur hittade du hit?



Kom inte ihåg hur jag hamnade här...ingen aning..kan ha varit av en slump eller ödet.



3. Finns det något du undrar över?



jag har valt att i bloggvärlden inte tycka så mycket om de som bloggar. Jag ser det mer som ett "äventyr" i någon annans värld där jag inte har rätt att tycka att saker och ting är rätt eller fel..en typ av dagbok där jag får äran att följa med. jag blir berörd på olika sätt och får tankeställare som jag omvandlar till min egen vardag och lär mig mycket nytt...så som svaret på din fråga om jag undrar över något...? nä egentligen inte,jag VILL naturligtvis att att du ska få finnas med länge så att jag får fortsätta läsa om livet i glädje och sorg..jag vill att du ska må bra och vara lycklig...svar på allt behöver man faktiskt inte ha och ibland är det bättre att inte veta.....man ska alltid leva sitt liv fullt ut så att man kan somna med ett leende på läpparna VARJE kväll...



4. Vad tror du att du skulle göra med ditt liv om du har ett år kvar att leva?



jag tror att jag skulle rensa bland skräpet i mina gömmor så att ingen annan ska behöva göra det.....jag skulle fortsätta visa mina nära och kära att de är viktiga för mig och att jag är stolt över dom...jag skulle skriva en bok om mitt liv före under och efter och njuta av att jag får vara med ännu ett tag.....älska och låtas älskas........sen så tror jag att jag skulle fortsätta att vara nära mina kära även efter livet här på jorden...min vuxna dotter har sagt många gånger...mamma du kommer alltid att vara med mig, det vet jag bara.....=)för hon bor numera 60 mil ifrån mig och ibland känner hon att jag finns där hos henne när som hon än behöver lite mammatrygghet...



skriven
#26: Anna

Hej Anne.



Jag hittade dig via Madde.

Jag har följt dig till och från sedan dess. Jag blev så ledsen när jag efter 1 uppehåll från bloggvärlden läste att du drabbats av bc. Ännu mer ledsen över ditt återfall. Skitsjukdom!!!



Hur ser din behandling ut idagsläget?



Jag lever oxå med 1 spridd Her2+ bc och lever verkligen här och nu. Det har sjukdomen lärt/tvingat mig till på både gott och ont.

Med 1 år kvar i livet skulle jag spendera mest tid m mina nära o kära. Resa mycket tillsammans, resor ger fantastiska minnen.



Jag tycker så mycket om din blogg. kram <3

skriven
#27: Hazel

Jag hittade hit via Maddes blogg strax efter hon dog.



Tror inte jag undrar någonting, du är ju redan så öppen... Kanske vad som händte med Karma Backfire?



Om jag hadde 1 år kvar tror jag inte jag skulle ändra så mycket faktisk. Kanske resa till Kenya där min pappa blev fött. Men mest tycker jag att det är en gåva bara att få vara i världen, uppleva den och lära mera om den. Hmm. Kanske jag också ville fokusera lite mer på att vara kreativ, på att skapa nåt. Skriva ner tankar och minnar som jag inte vill ska försvinna bara för att jag gör det. Nåt sånt tror jag...

skriven
#28: Martina

1. Hur länge har du läst min blogg?

Jag började läsa din blogg direkt när jag hittade den. Alltså i samband med Maddes bortgång.

2. Hur hittade du hit?

Fick länkat Maddes blogg, efter att hon avlidit. Då hittade jag också din och Davids.

3. Finns det något du undrar över?

Jag tyckte Christines blogg var underbar. Har förstått att hon kanske inte vill skriva, men har hon det bra? Vore också härligt att höra så David har det bra. Synd att han inte skriver mer. Annars tycker jag du redan är öppen.

4. Vad tror du att du skulle göra med ditt liv om du har ett år kvar att leva?

Om man bortser från tiden det kanske tar att förlika sig med att man faktiskt bara har ett år kvar så skulle jag försöka leva i nuet. Göra mycket spontana, fina saker som bygger bo i hjärtat. Och tala om för de som finns kvar vad dem betyder.

Det kanske är först när man har en utsatt tid som man verkligen börjar leva, men det finns säkert dem som gör tvärtom med. Alltså lägger sig ner och väntar.



Vill säga med att jag känner stor ödmjukhet för din öppenhet om ditt liv och sorgen, men också glädjen. Att du delar med dig. När man vet vad du gått igenom och går igenom så är det så tydligt vad livet är orättvist. Ta hand om dig.

skriven
#29: Karro

Jag läser dig blogg fortfarande Ann trots att jag inte går in så ofta längre då annat än datorn åter tagit plats i mitt liv då jag sakta blir bättre hela tiden.

Det är konstigt att man kan bry sig så mycket om en person man aldrig mött, emn jag tycker att du är fantastisk, precis som jag tyckte att Madde var i sin blogg och som fortfarande lever vidare. Det är både ledsamt och upplyftande att läsa dina kloka ord, du gör stort avtryck hos fler än mig.



1. Hur länge har du läst min blogg?

Började kika in då och då under tiden jag följde Maddes blogg de sista månaderna.

2. Hur hittade du hit?

Via Maddes blogg :)

3. Finns det något du undrar över?

Det finns mycket, en del saker aktar man sig för att fråga för att man kanske inte tycker det passar sig.... svårt. Är du rädd för att dö? Känner du dig glad och tacksam i din vardag? Vad är det viktigaste du känner att du vill planera oavsett hur länge tiden räcker?

4. Vad tror du att du skulle göra med ditt liv om du har ett år kvar att leva?

Meditera för det första, för att finna ro i själen, balans att hantera det som känns svårt, rädslor, stress.... Tala om för dem jag älskar att jag älskar dem, vad de betyder för mig. Tror jag är ganska bra på det redan, men det skadar inte att säga det igen. Hoppas att jag hade mod att göra mer som jag inte vågar idag.



Stor kram och en massa kärlek !!!

skriven
#30: Gunilla

Hej bästa Anne.



Jag har läst din och Maddes blogg sedan starten.

Min sambo jobbade ihop med en kille som gått ihop med

Madde i skolan och han var mkt. berörd av Maddes öde.

Efter att ha läst en intervju med Madde i lokaltidningen var jag riktigt fast i ert bloggande.

Du ska veta bästa Anne att jag har fällt många tårar

under de här åren över hur hårt livet kan vara för

vissa personer.

Jag tyckte att du redan fått nog av sorg då du miste

en av dina bröder.

Hur skulle man kunna låta bli att läsa din blogg

du är så enastående och fantastisk på alla sätt

jag blir så berörd av allt du skriver och ofta tröstar dina ord mig också.

Varje dag röstade jag på dig i elskåpstävlingen jag

kände på mig att du skulle vinna.



Allt gott till Dig i framtiden. Tänker på Dig.



Kram o Stort Tack för din blogg



Tillönskas Dig av Gunilla



skriven
#31: Erika

1. Hur länge har du läst min blogg?

måste vara ca 4 år nu.

2. Hur hittade du hit?

googlade på cancerbloggar när jag själv blev sjuk, hittade då Maddes underbara sida, o sen din via hennes.

3. Finns det något du undrar över?

Undrar hur jag själv skulle reagera vid ett återfall, men det hoppas jag att jag aldrig behöver få svar på.

4. Vad tror du att du skulle göra med ditt liv om du har ett år kvar att leva?

säga upp mej, flytta närmare min familj, umgås mer med de av mina kära, som bor långt bort nu. Ge tid till sådant som jag då känner är värt att ge tid till. + göra en resa till ett varmt land o njuta av het sol, ljummet hav, en kall öl o kärt sällskap.

skriven
#32: Mia (skellefteå)

Kära ANNE! Först och främst vill jag säga att jag ska fira dig ikväll. Jag och mamma ska käka middag och skåla i ett glas vin ONLY FOR YOU! And now the answers:

* Läst din blogg ca nästan i fyra år. Min dotter Micaela skickade Maddes blogg (länk) och där sögs jag in i en ung kvinnas kamp, hittade en jävlar anama krigare - som jag blev helt fascinerad av. Funderade vart får hon kraften ifrån...vem är hon osv..DÅ "poff" hittade jag din blogg. Sögs in igen i en "vanlig ovanlig kvinnas vardag". Jag förstod då var Madde fått en stor portion kämparglöd från. ....Öppnade Maddes blogg en dag den där hösten och såg dina ord-Madde hade flugit iväg---där satt jag...terapeuten och grät framför datorn.



* Finns det något jag undrar över?? Nä, då frågar jag dig...



* Vad skulle jag göra om jag hade ett år kvar att leva? Tror inte det går föreställa sig detta. Jag tror bara att jag skulle kunna känna dofter ännu starkare, bilder blir vackrare, smaker också starkare, ord viktigare...äh....det är så svårt...



Tack Anne för att jag fick bli din vän-även i real life! Puss // Mia

skriven
#33: Linna

har inte läst på ett tag men har läst allt nu och skickar en stooor kram!!

skriven

Kommentera inlägget här :