Nu ska jag inte hålla er på halster längre...
Igår kom så den ofrånkomligt ödesmättade dagen då Dr. Klint skulle leverera det VIKTIGA svaret. Åkte med väninnan Anita till Uddevalla, och vi var fruktansvärt nervösa. Jag sov inte på hela natten innan och mådde så illa på morgonen att jag var kräknödig.
Min darling satt på väg hem från en resa och kände sig oerhört maktlös. Väl uppe på onkologen fick vi förståss vänta på läkaren inne i rummet, men han kom ganska snart. När man väntar dåliga besked, så söker man omedvetet efter tecken i läkarens beteende.
Dörren öppnas och in kliver en glad och positiv onkolog och jag slappnade av lite. OK, han ser avslappnad ut så det borde vara ett gott tecken. Han hade en sköterska med sig som de alltid har när det handlar om allvarliga saker. Vi ringde upp älskling och han kunde vara med per högtalartelefon och det kändes betryggande. Thanx god för den moderna tekniken.
Nåväl, beskedet kom ganska snabbt; Medicinerna hjälper; Tumörena har INTE VUXIT, de sitter STILL i båten. Skelettascan visade att skelettet är helt friskt och INGEN spridning i kroppen förutom de jag redan har vid lymfkörtlarna i buken och vid nyckelbenet.
Jag har dock en förändring vid halsen på samma sida som tumörerna och den lymfkörteln är svullen/inflammerad. Han trodde inte att det är tumörväxt uten en inflammerad lymfkörtel, så jag fick penicillin och Diklofenak för att först se om den försvinner av det. Om tre veckor ska jag tillbaka för att se resultatet.
Vi pratade i en timma om studier som pågår, och avslutade sådana där resultatet varit både framgångsrika och banbrytande. Dessvärre kan jag inte själv vara med i ngn studie då min cancer inte är i början av sjukdomen. Många studier kräver att man ska vara "nysjuk" för att den ska ge en klarare bild om hur medicinen fungerar.
Vi pratade Cleopatrastudien, Emiliastudien och Mariannestudien som jag också läst in mig på. Pertuzumab och T-DM1 är två nya spännade substanser som gett bra resultat och som är på väg att släppas.
Läkemedelsbolaget Roche har en snabbansökningsprocess i Europa för att T-DM1 gett så goda resultat. Det tar dessvärre ytterligare tid för att lilla Sverige ska få godkännande. Får hoppas att de skyndar på även här. Läs gärna mer i nedan artikel.
http://www.clinicaloncology.com/ViewArticle.aspx?d=Solid+Tumors&d_id=148&i=December+2011&i_id=799&a_id=19799
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/roche_ab/pressrelease/view/ny-maalinriktad-behandling-ger-patienter-med-her2-positiv-broestcancer-moejlighet-att-leva-laengre-utan-att-sjukdomen-fortskrider-686205
Det händer mycket inom bröstcancerforskningen och just den formen jag har, metastaserad HER-2 positiv, är extremt aggressiv och därför är det angeläget att det sker medicinska genombrott. Samtidigt som man vet allt detta, att man får glutta in i studier som gett beydligt längre överlevnad, inte är tillgängligt för alla än som behöver det så väl. Men så är det med all forskning. Den kombo som jag har, Herceptin och Navilbin har också forskats fram som en kompetent medicin. Just nu händer fantastiskt mcyket just inom HER-2 området och det är jag tacksam över.
Vi pratade även om en ny medicin till, japansk havssvamp, substansen eribulin, med namnet Halaven som är oerhört spännande. Den är dock godkänd i Sverige och används i behanlingar. Den var ny för mig, ska läsa in mig på den också. Man får vara påläst för att kunna veta vad man ska fråga efter.
Hämtad från http://www.halaven.com/hcp/efficacy.aspx
http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Halso---sjukvard/Monografier-varderingar/Humanlakemedel-/Halaven-eribulin-/
Dr. Klint är mycket bra, kompetent och forskar även själv med studier han är specialiserad i HER-2 positiv BC. Han förklarar tydligt och ingående, tar sig tid och tycker om att få frågor och är intressant att diskutera med. Just därför skriver jag hans namn för han är bra och det känns skönt att äntligen få en engagerad onkolog.
Vi avslutade samtalet glada och lättade, för allt som inte växer är goda nyheter i min värld. Darlingen kunde andas ut via telefon på sin väg hemåt till mig.
Jag och Anita dansade skrattande ut ur cyt.avdelningen och gick ner för att äta lunch. En lunch som smakade så gott, för matlusten har inte funnits där på flera dar. Vi åt och åt och åt... och mådde bara bäst i en timma där bland alla läkarrockar i matsalen. Ingenting spelade någon roll annat än att vi mådde så bra.
Efter lunch var jag tillbaka på våning 13, cyt. avdelning för att få veckans dos av cellgifter och dom tog jag med glädje emot av min sköterska som jag lärt känna vid det här laget. Man har samma sköterska hela tiden.
Väl hemma igen, körde jag Anita till hennes jobb och mig till sköna sängen hemma. Somnade på två sekunder och sov i flera timmar. Kl.18,30 kommer darlingen hem från sin resa och med sig har han en stor fantastisk rosenbukett, höga vackra röda rosor med brudslöja och så Thaimat. Vi kramades lääääänge och båda var vi så tacksamma att få detta besked. Det kändes som att vi båda hade släppt 500kg från våra axlar.
Vi lever NU, NU, NU, NU...men nu även framåt, lite i taget, vi vågar hoppa lite, små skutt framåt.
Det känns fantastiskt! Tänk vad perspektivet kan ändras i livet. Det är ju egentligen förfärligt att jag har cancer, men nu har jag graderat även det. Glädjen i det är att tumörerna STÅR STILL. Det finns grader i helvetet som de sägs...nu är det inte längre lika jävligt och hett som det var innan beskedet. Känner en svag bris komma från havet...hihi...
Ringde förståss dotter, Christine på dagen också som varit sjuk av oro och hon kunde andas ut hon med. Systrarna ringde och en bror. PÅ FB och här fick jag så mycket pepp så det är ni och mina nära o kära som burit mig fram och gör det hela tiden. Tack ALLA underbara människor som hållit hundratals tummar och tår igår!
Jag har även läst alla era fantastiska kommentarer och det gläder mig att ni både berättat och ställt frågor. Jag måste åka till jobbet nu, men imorgon svarar jag på alla era frågor i ett helt eget inlägg för sig. Detta blev långt men imorgon kommer mina svar på det föregående inlägget där ni medverkar.
Till helgen ska jag ha pysselhelg med ett par väninnor, ta med symaskiner och stick, virk, ja alles, ut till stugan där vi kan husera med våra alster ute på glasverandan...Vi ska FIRA! darlingen får nog ta på förklädet och vara vår Butler...hihi...
Längtar till Christine & Jonas bröllop i sommar och DÅ ska jag och älskling dansa vals. Han är fantastiskt bra på att dansa och för som en Gud...har alltid älskat att dansa med honom ;-)
Igår kom så den ofrånkomligt ödesmättade dagen då Dr. Klint skulle leverera det VIKTIGA svaret. Åkte med väninnan Anita till Uddevalla, och vi var fruktansvärt nervösa. Jag sov inte på hela natten innan och mådde så illa på morgonen att jag var kräknödig.
Min darling satt på väg hem från en resa och kände sig oerhört maktlös. Väl uppe på onkologen fick vi förståss vänta på läkaren inne i rummet, men han kom ganska snart. När man väntar dåliga besked, så söker man omedvetet efter tecken i läkarens beteende.
Dörren öppnas och in kliver en glad och positiv onkolog och jag slappnade av lite. OK, han ser avslappnad ut så det borde vara ett gott tecken. Han hade en sköterska med sig som de alltid har när det handlar om allvarliga saker. Vi ringde upp älskling och han kunde vara med per högtalartelefon och det kändes betryggande. Thanx god för den moderna tekniken.
Nåväl, beskedet kom ganska snabbt; Medicinerna hjälper; Tumörena har INTE VUXIT, de sitter STILL i båten. Skelettascan visade att skelettet är helt friskt och INGEN spridning i kroppen förutom de jag redan har vid lymfkörtlarna i buken och vid nyckelbenet.
Jag har dock en förändring vid halsen på samma sida som tumörerna och den lymfkörteln är svullen/inflammerad. Han trodde inte att det är tumörväxt uten en inflammerad lymfkörtel, så jag fick penicillin och Diklofenak för att först se om den försvinner av det. Om tre veckor ska jag tillbaka för att se resultatet.
Vi pratade i en timma om studier som pågår, och avslutade sådana där resultatet varit både framgångsrika och banbrytande. Dessvärre kan jag inte själv vara med i ngn studie då min cancer inte är i början av sjukdomen. Många studier kräver att man ska vara "nysjuk" för att den ska ge en klarare bild om hur medicinen fungerar.
Vi pratade Cleopatrastudien, Emiliastudien och Mariannestudien som jag också läst in mig på. Pertuzumab och T-DM1 är två nya spännade substanser som gett bra resultat och som är på väg att släppas.
Läkemedelsbolaget Roche har en snabbansökningsprocess i Europa för att T-DM1 gett så goda resultat. Det tar dessvärre ytterligare tid för att lilla Sverige ska få godkännande. Får hoppas att de skyndar på även här. Läs gärna mer i nedan artikel.
http://www.clinicaloncology.com/ViewArticle.aspx?d=Solid+Tumors&d_id=148&i=December+2011&i_id=799&a_id=19799
http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/roche_ab/pressrelease/view/ny-maalinriktad-behandling-ger-patienter-med-her2-positiv-broestcancer-moejlighet-att-leva-laengre-utan-att-sjukdomen-fortskrider-686205
Det händer mycket inom bröstcancerforskningen och just den formen jag har, metastaserad HER-2 positiv, är extremt aggressiv och därför är det angeläget att det sker medicinska genombrott. Samtidigt som man vet allt detta, att man får glutta in i studier som gett beydligt längre överlevnad, inte är tillgängligt för alla än som behöver det så väl. Men så är det med all forskning. Den kombo som jag har, Herceptin och Navilbin har också forskats fram som en kompetent medicin. Just nu händer fantastiskt mcyket just inom HER-2 området och det är jag tacksam över.
Vi pratade även om en ny medicin till, japansk havssvamp, substansen eribulin, med namnet Halaven som är oerhört spännande. Den är dock godkänd i Sverige och används i behanlingar. Den var ny för mig, ska läsa in mig på den också. Man får vara påläst för att kunna veta vad man ska fråga efter.
Hämtad från http://www.halaven.com/hcp/efficacy.aspx
http://www.lakemedelsverket.se/malgrupp/Halso---sjukvard/Monografier-varderingar/Humanlakemedel-/Halaven-eribulin-/
Dr. Klint är mycket bra, kompetent och forskar även själv med studier han är specialiserad i HER-2 positiv BC. Han förklarar tydligt och ingående, tar sig tid och tycker om att få frågor och är intressant att diskutera med. Just därför skriver jag hans namn för han är bra och det känns skönt att äntligen få en engagerad onkolog.
Vi avslutade samtalet glada och lättade, för allt som inte växer är goda nyheter i min värld. Darlingen kunde andas ut via telefon på sin väg hemåt till mig.
Jag och Anita dansade skrattande ut ur cyt.avdelningen och gick ner för att äta lunch. En lunch som smakade så gott, för matlusten har inte funnits där på flera dar. Vi åt och åt och åt... och mådde bara bäst i en timma där bland alla läkarrockar i matsalen. Ingenting spelade någon roll annat än att vi mådde så bra.
Efter lunch var jag tillbaka på våning 13, cyt. avdelning för att få veckans dos av cellgifter och dom tog jag med glädje emot av min sköterska som jag lärt känna vid det här laget. Man har samma sköterska hela tiden.
Väl hemma igen, körde jag Anita till hennes jobb och mig till sköna sängen hemma. Somnade på två sekunder och sov i flera timmar. Kl.18,30 kommer darlingen hem från sin resa och med sig har han en stor fantastisk rosenbukett, höga vackra röda rosor med brudslöja och så Thaimat. Vi kramades lääääänge och båda var vi så tacksamma att få detta besked. Det kändes som att vi båda hade släppt 500kg från våra axlar.
Vi lever NU, NU, NU, NU...men nu även framåt, lite i taget, vi vågar hoppa lite, små skutt framåt.
Det känns fantastiskt! Tänk vad perspektivet kan ändras i livet. Det är ju egentligen förfärligt att jag har cancer, men nu har jag graderat även det. Glädjen i det är att tumörerna STÅR STILL. Det finns grader i helvetet som de sägs...nu är det inte längre lika jävligt och hett som det var innan beskedet. Känner en svag bris komma från havet...hihi...
Ringde förståss dotter, Christine på dagen också som varit sjuk av oro och hon kunde andas ut hon med. Systrarna ringde och en bror. PÅ FB och här fick jag så mycket pepp så det är ni och mina nära o kära som burit mig fram och gör det hela tiden. Tack ALLA underbara människor som hållit hundratals tummar och tår igår!
Jag har även läst alla era fantastiska kommentarer och det gläder mig att ni både berättat och ställt frågor. Jag måste åka till jobbet nu, men imorgon svarar jag på alla era frågor i ett helt eget inlägg för sig. Detta blev långt men imorgon kommer mina svar på det föregående inlägget där ni medverkar.
Till helgen ska jag ha pysselhelg med ett par väninnor, ta med symaskiner och stick, virk, ja alles, ut till stugan där vi kan husera med våra alster ute på glasverandan...Vi ska FIRA! darlingen får nog ta på förklädet och vara vår Butler...hihi...
Längtar till Christine & Jonas bröllop i sommar och DÅ ska jag och älskling dansa vals. Han är fantastiskt bra på att dansa och för som en Gud...har alltid älskat att dansa med honom ;-)
thank you+dance+animation pics on Sodahead
Vilken härlig nyhet! Så glad för din skull!
skriven