Levaidag

Då var det redan fredag igen, hur gick det till?

Semesterns efterdyningar har tagits omhand vad gäller
tvätt, tvätt och åter tvätt, har inte gjort så mycket annat än
återställt vardagen om man säger så...

Tvättade alla köksfönster idag i det fina vädret och det känns
fantastiskt att kunna klara av det själv. Gnäller inte det minsta över det
utan gläds  över att kunna använda min kropp, huvud, armar, fingrar och ben.


Nytvättade fönster och mina älskade Mårbacka som fått stå ute hela sommaren...


De har fått flytta in igen. Snälla grannen Robert  har vattnat dom.



Håret ser ju inte så snyggt ut längre för det är tunt och fizzligt, av cellgifterna,
men vad gör det. Det som slagit mig i sommar är att jag har ett litet bekymmer,
och det är att jag är så tankspridd, kommer knappt ihåg var jag ställer mig själv,
var är nycklarna, har jag stängt av strykjärnet, spisen, kaffebryggaren,
vart lade jag plånboken som jag höll i för 5 sekunder sedan.
Fick åka hem från stugan en dag då jag inbillade mig att strykjärnet var på
och då hade jag varit hemifrån i tre dagar....såklart var det avstängt.....

Har ingen som helst förmåga att organsiera vardagen som jag gjorde förr.
Är väl i någon slags ständig stress över min situation, att cancern växer
och att medicinerna inte är tillräckligt effektiva som det ser ut nu.
Ångersten kryper på mer och mer för jag känner att tumören i halsen
börjar trycka på och den syns nu utifrån som en pingisboll ungefär.


Det är svullet och trycker på så att jag blir så uttröttad i nacke och axlar.


Här ser man skillnaden mellan höger och vänster axel...


Sista badbilden förra helgen från Sikhall vid Vänerns strand.
Och jag badade om än ofrivilligt, snubblade i baklänges...hihi..




Förra lördagen hade vi även kräftskiva med 12 pers, superroligt!
Här poser jag med älskade dotter Christine, för hon och Jonas var med.


Får skriva mer sedan...ska nu cykla till väninnan Anita och umgås lite.

Kramelikram!