Levaidag

Ja då är jag här igen......och vad har hänt sedan senast?

 

Förra torsdagen fick jag cellgifter igen, omgång nr 3 av FEC, eller snarare Nr 9

i ordningen om man räknar med förra cellgiftsomgången för 3 år sedan....

Herre min je....det är tre! år sedan och jag är ännu igång, det är helt otroligt vad

en människokropp kan klara av. Men jag har den inställningen att om själen och

det mentala får vara intakt och igång, livfullt och närvarande med familj och vänner

så orkar man även svåra motgångar.

 

Men det kommer naturligtvis inte gratis, det kostar i form av engagemang och

medveten vilja att försöka leva som vanligt så gott det går trots att döden är

ständigt närvarande i form av många av obesvarade frågor om när, hur länge får

jag vara kvar här, kan jag göra något mer än jag redan gör för att förbättra mina odds,

är jag beredd på nästa smäll och vad ska PET-CTn säga den 18 december?

 

Jag har haft tur, endast en isolering på sjukhus än och jag tänker inte åka in igen!

Äter ännu penicillin och tröttheten har varit oerhört påtaglig nu efter att kortisonet

lämnat kroppen för denna omgång. Sov i 12 h inatt, det är oerhört ovanligt med

tanke på att jag knappt sover 3 h per natt numera, så det var skönt att få sova.

 

Vill även ta upp det som inte pratas så mycket om, nämligen hur parrelationen

påverkas av att den ena har cancer. Partnern som inte har cancer som står bredvid

och känner sig ganska maktlös har en tuff situation, to m tuffare än för den sjuka

på ett sätt, för jag vet ju hur jag mår både inuti och utanpå, vad och hur jag tänker och känner.

 

Man sätts på prov och i förkylningstder så känns det extra ledsamt.

Närhet är ju viktigt i alla relationer men när båda är förkylda så får man ibland sova

i var sitt sovrum och inte pussas heller för den delen.

Som cancersjuk har man en hel del biverkningar av medicinerna och en av dom är

torra slemhinnor och svamp. Inte kul alls, och jag har nu en pågående svampinfektion i

matstrupen som jag medicinerar bort med tabletter. Känns ju inte så fräscht....

 

Det är inget som man får veta i förväg utan man lär sig med tiden vad som händer i kroppen,

och när jag inte kan svälja maten, bara små bitar åt gången som tar emot, då vet jag att jag

har svamp även om den sitter långt ner i matstrupen. Och maten smakar....ingenting.

Smaklökarna fungerar inte och väggarna i munnen är sköra.

Letar ständigt efter nya smaker att äta som smakar något och det är så frustrerande.

Men man lär sig att gilla läget även med det, för det är ändå ett ganska litet problem.

 

Förra helgen var jag och min älskling i Varberg och såg "Grottmannen" som

Robert Samuelsson framförde på teatern. Han var fantastiskt rolig, och jag skrattade

så tårarna rann! Det var en riktigt härlig vitamininjektion. Väl värd att se och den handlar

om skillnaderna mellan manligt och kvinnligt, hur tokigt det kan bli när vi ska kommunicera,

missförstånden och alla igenkännande situationerna som vi alla har varit i gav så många

skratt. En bra pjäs för alla parrelationer! Har velat se den länge men nu blev det av.

 

5 december har Robert föreställning i Karlstad. Gå och se!

 

Efter föreställningen hade vi eftersnack och mys i pianobaren på stadshotellet,

ett glas vin och prat med Robert &Carolina och sonen hade somnat gott i vagnen.

 

På söndag gick vi till kyrkan mitt på torget i Varberg. Det var fullsatt som det brukar vara 1a advent.

Fin stämning och blödiga jag gråter alltid till psalmerna och den maffiga motettkören som sjöng

tillsammans med gosskören. Jag fick sitta med munskydd för många hostade, och

ska jag kunna gå ut så måste jag ha munskydd med mig i influensa och kräksjuketider.

 

Många är oerhört nonchalanta och hostar rakt ut och det gör mig så arg! Man kan

hosta i armvecket, det är inte svårt, men är man infektionskänslig ska man inte behöva

isolera sig mer än nödvändigt. I japan har folk munskydd och det borde vi också införa,

för då skulle inte så många bli sjuka samtidigt som det är nu. jag går omvägar när jag

ska handla och har "tentakler" som känner av när folk snörvlar och hostar.

 

Nåväl...väl hemma blev det pladask i tröttheten och igår har jag inte gjort många knop

förutom att åka till Maddes grav och tända ljus, köpte lite pysselgrejjer och mat, sedan blev

det soffan hela kvällen och djup sömn i 12 timmar.

 

På dagen igår hann jag dock göra ett pyssel i alla fall och här nedan kommer några jag

gjorde förra veckan.