Såret blöder ymnigt, det går ej att stoppa
Värken eskalerar, håller emot med handen
Ett osynligt sår, med osynligt blod
Med osynlig värk som aldrig någonsin
tar slut, det blöder så känge jag lever
Gråter av saknad i en tid av gemenskap
Glädje, julsång och ljus
Efter mitt barn jag aldrig mer får se
För hon reste till landet långt bort
Med påtvingad enkel biljett
Madeleine..
Hej!
Vad vackert skrivet! Den sorgen det innebär att förlora ett barn är helt omöjlig att förstå. Jag tror att bara de som själva förlorat ett barn kan sätta sig in i den smärtan.
Så vacker hon var din fina Madeleine och väldigt lik dig!
Varma kramar, Yvonne