Levaidag

Hej igen sedan vääääldigt länge! Ni undrar väl om jag övergett er, men
nejdå så lätt blir ni inte av med mig....
Har haft total allergi mot datorn, har bara varit inne på FB via telefon och
formligen haft fobi mot datorn och ju längre det gått desto mindre har jag velat
starta den lilla burken....till slut har jag tänkt, ska nog aldrig mer skriva ett enda ord.
Har nog tappat förmågan....

Men nu så ska jag göra mig lite bokmärken här och där. Har dessutom haft jordens
infuensa och legat som en ynklig man i en vecka, snörvlat, hög feber och hosta,
ja ni vet. Älsklingen, moren och broren har levererat mat, tidningar, och annat nödvändigt
som mumsmums och ingefära....har levt på ingefärste, nyponsoppa, inte så mycket
annat har varit gott, smaken har varit obefintlig  och livet har gått på sparlåga.


Igår skulle jag haft bokcirkel hemma hos mig, men det blir framskjutet en vecka.

Men idag hände något, det kändes som att det vände. Solen skiner (fortfarande) och värmen
kändes genom fönstret. På med kläder och gå ut i skogen, sakta, vääääldigt sakta, snigelfart.
Fick med mig mobilkameran och stannade till, kände in, lyssnade på fåglarnas läkande
körsång och kände solen värma mina bleka kinder. Kände hopp om livet men samtidigt,
en ångest över att jag inte kan få cellgifter imorgon då jag varit så dålig.
Var på VC igår och trodde att jag har lunginflammation men det har jag inte.

Första gången någonsin jag måste skjuta upp en behandling. Och snart ska jag röntgas
igen för att se om tumörena minskat eller åtminstånde inte vuxit!

Nåväl, fick en riktig kick av att snigla mig fram i skogen så när jag kom hem hällde jag upp
ett riktigt varmt härligt bad med Rosmarin/Eucalyptusmilk och badade, läste bok,
drack tranbärsjuice, läste tills jag blev skrynklig, hällde på mer varmt vatten.


Superbra produkter, använder många olika Weleda prod. Snyggt med glasflaskor.

Jag njöt verkligen och kretiva tankar började snurra i huvudet igen, skaparlusten,
vill göra saker, YES, ett gott tecken!

Vad är då "badkarsindikatorn"?
Jo, jag har ju tränat, promenerat med pumpstavar, går på gym (hos sjukgymnasten)
och har börjat vattengympa även det hos sj.gymnasten. Min kropp börjar anta en annan
form än den jag hade för ett år sedan då kortisonet var ett måste efter varje behandling.

Då, för ett år sedan kunde jag hjälpligt kliva ner i ett badkar och att ta mig upp var ett
stort projekt som bara den envisaste kan klara med stor list och ilska.


Nu när jag kliver upp inser jag att jag helt enkelt kliver upp utan större problem alls,
jag kan tom stå på ett ben och ta på mig byxor el. ta på en strumpa ståendes.
Men badkaret är den största förändringen och det tänker man inte på som frisk och fullt
rörlig, men jag kommer aldrig att glömma hur svårt det var och att min träning har hjälpt
mig att bli både smidigare och piggare.

Till sommaren kan jag t om ta på mig en klänning som visar att jag har en midja igen.
delfinmagen är snart ett minne blott. men träningen fortsätter så fort jag piggnat till,
för jag ser och känner förändringarna. Då ska tilläggas att jag får cellgifter 2 v. av 3!

Jag tror på att man kan läka sig själv, och trots att mitt HB är oroväckande lågt känner jag
mig piggare nu än för 6 månader sedan, hur förklarar man det? (Influensan undantaget förståss)

Det känns frustrerande att jag legat som en platt fisk när jag kommit in i ett träningsflow
och den glädje det innebär att orken räcker till att t om jobba ett par timmar per dag.

Men det är ju några dagar kvar till första mars, så jag hinner nog pigga på mig än mer tills dess.

Nä nu ska jag sy lite, fick en enorm lust att sy ett litet förkläde av ett glassigt tyg till systerdotter.




...och så en semla förståss. Gör ett "mjölkundantag" idag...


Hittade söta minisemlor hos http://bakfnatt.blogspot.com