Levaidag

En sån underbar tid vi har! Vår i luften, fåglarna sjunger och solen
värmer från klarblå himmel. Termometern har visat 15C idag och nästan
lika varmt flera dar i rad. Man blir ju sååååååå lycklig!

Har pysslat lite också, får ett riktigt flow när vädret är så här och saker
bara gör sig själva, lätt och enkelt och vips är det klart.

Häromveckan, närmare bestämt på alla hjärtans dag fyllde min dotter år,
Ingen dålig dag att födas på. Hon var egentligen beräknad till Olof Palmes
dödsdag den 28/2, men det var meningen att hon skulle komma just 14/2.


Jag sparar på allt, en riktig skrotnissa är jag. Det rosa snöret är utklippt
av en favoritklänning i velour som både Christine o Madde använde.
Madde klippte ner den till top och nu är det ett flätat band kvar. Det blommiga
tyget är från en gammal 70-tals långkjol.


När man väl börjar så flödar ideerna. Jag har så mycket fina tyger så nu är
det dags att sy för brinnande livet tänkte jag. Ett förkläde + sjalett till
systerdotter 3 år blev till. Glassigt härligt tyg. Det gröna tyget i sjaletten
är en mjuk top som Madde haft. Kul att sy små saker för då ser man
resultatet snabbt,lite otålig som jag är....hehe...

Och så idag vaknade jag kl. 05,10!!!! Ping, klarvaken, gick upp, läste
tidningen, drack kaffe och såg morgon TV samtidigt som jag virkade lite.
Kl. 10 skulle jag infinna mig i Uddevalla för att få cellgifter igen.
Det gick superbra, man börjar bli rutinerad...

Kl. 12 blev det god lunch med darlingen på stan och vädret var helt
fantastiskt strålande! Åkte hem och såg att termometern stod på +15C
och solen gassade från blå himmel.

Fram med utemöbler och dynor med fårskinn på för säkerhets skull.
Och där landade jag pladask! I stolen i solen i värmen...


Virkar en ryggsäck till systerdotter...av restgarner förståss så det blir lite
pippistuk över det hela. Nu är det bara att sy ihop och så innerfoder och
lite finlir så blir den nog fin för en 3-årig systerdotter.

Satt där och virkade och virkade och virkade...och tårarna började komma,
de trillade ner, rann ner längs kinden....de fick rinna och jag virkade vidare
gråtandes både över livets skönhet och förgänglighet. I mina kreativa stunder
släpper jag alla tankar och låter varandet flöda, då kommer även känslorna fram.

Tänkte på Madde och den oerhörda saknaden jag känner. Saknaden känns
som allra störst när allt är som allra bäst...visst är det märkligt.

Solen, värmen, kärleken, harmonin...och då kommer även sorgen!

Jag gick in vid 16,30 tiden, lade mig för att vila en stund och sov som ett barn
i två timmar.

Fick ny luft och åkte till älsklingen, vi lagade mat, åt och pratade länge så där
harmonisk och bra som det ska vara en helt vanlig onsdag kväll.
Det onda gick över och jag fick tillbaka mig själv igen.

Jag gör mitt liv till det bästa jag kan, men jag tillåter mig att vara ledsen,
för det renar och stärker. Tårar tvättar bort det onda och glädjen blir så
mycket större när leendet får bryta igenom igen.

Mannen vallar skidor inför vasaloppet och jag bloggar en stund....känner att livet är
gott att leva, precis som det ska kännas en helt vanlig onsdag.

Nattinatti i våriga fantastiska landet Sverige!