Jag har en förmåga att starta en massa projekt, ja jag är en ivrig startare med saker
som jag vill ha gjort NU med en gång. Och då handlar det allt som oftast inte om städning,
så gott som aldrig att jag med iver vill städa...Nä, det handlar om helt andra förlustelser.
Medan dammråttorna samlar sig i hörnen startar jag det ena efter det andra, men innan
en sak är klar så MÅSTE jag börja med något nytt för annars blir det inte gjort,
och vad händer?.....Jo jag står där med en mängd saker som inte är helt klara.
Allt som oftast är det det där lilla (tråkiga) i arbetet kvar...ja jag ska ge några tråkiga
exempel på dåliga samveten jag har mot mig själv....
Här ligger några stora och små arbeten och ingen av dom är klara än.....
Denna gråvita filt har 500 vita rutor och är ca 140X110 cm.
Virkade den till Christine under min förra sjukdomsperiod och tänkte att nu ska
Jonas & Kicki i alla fall få den i julklapp (2011) och sedan kom våren.
Det får bli en bröllopspresent, men jag måste BARA fästa alla 1000 trådarna.
Tja...jag fick för mig att göra annat pyssel, placeringskorten till bröllopet helt frivilligt,
så fästandet får bli när jag hinner, (placeringskorten ska jag berätta om en annan dag)
Gud nåde mig om jag inte är klar med denna innan september gått ut!
(de vet i alla fall att de fått en bröllopsfilt, men i efterskott....)
I maj fick jag härliga Alpacagarner av min svägerska i blå nyanser och jag blev HELT FAST!
Virkade några rutor och insåg att här ska köpas Alpacagarn i mängder!
Detta har varit mitt sommarprojekt (stackars gråvita filt som blev övergiven)
och jag är klar även med den vad gäller fästandet av trådar, lärde mig ju ett och annat
på första filten...Meeeen...kanten runt filten är näääästan klar, lite kvar bara.
På bilden är vi i Fjällbacka på spontanövernattning och filten var med överallt :-)
Virkar spetskant i lavendelblått runt filten, bara ett varv till.
Filten är ca 130X80cm...klar vilken dag som helst.
Detta är en nästan klar väska eller necessär blir det nog, vet inte än.
Grönt innertyg med vita prickar är kvar att sy och väskan blev till
av en slump. Ville testa de gröna nyanserna jag köpt....så den blev
till i all hast tidigt i somras.
Dessa runda lappar blev också till av en slump. Vet inte vad det ska
bli än men du brukar komma längs vägen. Anledningen till detta
nya ryck som startade i stugan i helgen var att jag ville testa dessa
nya färger som jag köpt ganska nyligen.
En dag när jag var ute och åkte såg jag lupiner som blommade,
ja det är ju ett tag sedan, men fick för mig att jag bara MÅSTE köpa
garner i lupinfärger och göra sjal av...tja så funkar jag.
Återstår att se vad det vill bli i slutänden....
En sak är säker i alla fall och det är att jag är beroende av att virka.
Alpacagarn i oerhört många färger väntar på att bli virkade och stickade av,
så jag känner lite stress av att jag vill göra mer än jag hinner göra klart.
Koncenrationssvårigheter är nog bara förnamnet och jag tröttnar fort när
det tråkiga är kvar att göra. Nu när jag skriver om det kanske jag får
ändan ur och gör klart det jag har liggande innan jag börjar med något nytt.
Hur gör ni andra pysseltokiga människor med era saker?
Har ni superdiciplin eller har ni samma "göra-nytt-iver" som jag?
Nä, nu ska jag faktiskt hör och häpna...STÄDA, för imorgon blir det stressigt.
Först ska jag vara i Borås 08:15 för att ha möte med strålningsenheten.
Därefter blåsa upp till Uddevalla för att få min nya ordination av cellgifter;
FEC-behandling samt Herceptin kl. 13,00. Uppstigning 05,00 imorgon.
Konstigt "jobb" jag har...hehe...men jag peppar och belönar mig själv med att
vara kreativ, vill ju göra så mycket, hinna så mycket, för jag vet ju inte hur länge
jag får ha den möjligheten. Stressen över att inte veta hur min kropp reagerar
på allt från biverkningar till vad tumören kan göra med mig, det känns jobbigt,
ibland riktigt panikartat och ångestfyllt. Det kan jag inte ljuga bort.
Men nu är det fint väder så då ska jag nog passa på att tvätta fönstrena i vardagsrummet.
Det har dom väntat länge på. Köket fick sitt förra veckan.
Ett roligt citat från boken "Barns tankar om mormor..";
"När man blir gammal får man mer mönster på gardinerna eftersom man inte ser så bra."
Jag är varken mormor eller har mönstrade gardiner, men kul var det :-)
Puss på er!
Det är underbart med människor som brinner för något...hihi...
Underbara .....fantastiska .....DU <3 <3 <3