Hur har ni det med julmyset därute i landets alla hörn?
Känner du dig stressad över allt som ska göras?
Eller är du tillfreds med det du gör utan att känna stress?
Schemalägger du varje dag vad du ska göra före jul,
eller tar du det som det kommer?
Ja många frågor och många känslor kring julen.
Jag har lärt mig med åren att det är bättre att göra det man vill
än att göra som mamma alltid gjort och som man tagit efter av bara farten.
.....
När mina döttrar var små var jag nog den där mamman som skulle göra allt.
Jag t om städade ur alla skåp inuti och utanpå, tvättade alla fönster, bytte
alla gardiner, tvättade, skurade, och som belöning hamnade nya släta
nymanglade dukar på borden och nytvättade manglade sängkläder i
alla sängar. Och till jul skulle det bakas för hela året.
Inte det minsta sunt att städa skåp och putsa silver innan jul, det kan man göra
en annan gång på året och inte då man har som mest att göra ändå.
Varje julaftons morgon grät jag som en gris för jag var helt utmattad av
trötthet, självförvållat förstås, och så torkade jag tårarna och log mitt
allra gladaste mammaleende, för barnens skulle minsann ha den bästa av jular.
Barnen brydde sig föga om att jag storstädade som en tok, de ville ju
bara träffa tomten. Julklapparna tornade upp sig under granen och
barnaögonen gnistrade och julafton blev en lyckans dag, och mina barn hade
turen att få uppleva lyckliga jular i alla år. Det hade även jag som barn.
Ja bakning hör till. Det var 7 sorters kakor, pepperkaksbak med barnen
och lussebullar förstås.
En av mina barndomsfavoriter är finska julstjärnor som är fantastiskt goda. Min mor bakar dessa varje år.
Numera bakar jag bara det som äts upp och en av måste-finnas-med-kakor är nog mjuk pepparkaka
som mina döttrar alltid älskat. Den ska jag baka i veckan. Även vanliga bullar med mycket smör,
socker och kanel har dotter beställt. Ska baka ett helt berg som Christine kan frysa in.
Synd att man inte kan skicka bullar till himlen för då skulle Madde få en hel säck med bullar.
Det är något speciellt med mammor och bullar, ingen bakar så goda bullar som ens egen mamma.
Jag är sannerligen ingen bakande mamma numera, är inte särskilt intresserad, men bullar,
det kan jag och gör det gärna när dotter längtar sååååå efter mammas bullar.
Man blir ju lite smickrad faktiskt.
Mjuk pepparkaka med lingon och kryddiga smaker av ingefära, nejlika, kardemumma
och kanel. Den ska vara saftig och lite "mullig" i smaken. Julens bästa vill ha!
Häromdagen var vi i stugan och maken högg ner två granar som vi ska ha i stan.
Det kändes härligt att för första gången i mitt liv välja ut just den granen från skogen
som ska få pryda balkongen med utebelysning och igår blev det julmys med både snö
och gran. I detta nu snöar det så där lagom mycket med stora flingor som seglar ner
på granens grenverk.
Adventstid är umgängestid och det är så roligt att glöggmingla, gå på julkonserter och känna
jul så att kalendern är fullproppad med to-do-things. Men man måste inte om man inte orkar.
I helgen tackade jag nej till jobbets stora glittriga julfest och ett glöggmingel för att orken inte
fanns där. Det är viktigt att ta det lugnt också, att känna ro mitt i julstöket. Med ron kommer
även lusten att vilja göra i sin takt.
Många blir stressade av att se vänner lägga upp fantastiska bilder på FB kring bakning, fester
och allt roligt som händer i december. Men varför blir en del stressade av det?
Det är ingen tävling det där med julen! Alla gör väl det dom vill. Det har bakats och lagats mat
i alla tider, även innan FB fanns. Om någon har problem med att se alla glada kreatörer i FB
så får den personen jobba med sig själv och sin egen självbild.
Ingen har det perfekt, alla har skit i hörnen, men vi blir gladare av att visa juleljusen och pysslet
än tvätthögen i badrummet eller den obäddade sängen . As simple as that!
Njut av vad andra kommer med, för ideer skapas i hjärnan av positiva bilder!
Sedan måste du inte vara Ernst, ingen är Ernst, det finns bara en Ernst!
Försök inte ens att härma kan-allt-mannen, för då är du körd...
Gör det DU vill i jul, allt blir bra ändå. Det finns bagerier och färdiga koncept om
man inte hinner eller vill göra allt själv. Barn vill ha glada mammor och pappor.
Hur har jag det själv då.... jotack bra!
Vi har flyttat ihop i veckan på riktigt och det står flyttkartonger lite varstans i
lägenheten som vi tömmer lite pö om pö. Töm, släng, sjänk och omorganisera har
varit ledordet i vår ihopflytt eftersom två hem ska bli ett.
Fy bubblan vad mycket man samlar på sig, det tar ju aldrig slut! Men igår fick jag
tömt ett par flyttkartonger med textiler från skåp och lådor. Saker som jag verkligen
inte använder hamnar hos Röda Korset idag. Konfererade även med dotter om
hennes gamla saker som hängde i skåp och hon sa bara; Släng!
Bilen fylls även med slänga-saker-till-återvinningsstationen.
Himla skönt att rensa och nödvändigt. Så man kan säga att vi har punktvis julmysigt.
Hallen är full med kartonger, men snart ett minne blott.
Hur mår jag annars då?
Jo, jag mår rätt bra nu, men har varit extremt trött, har sovit mycket och länge.
Nu är energin tillbaka och jag ska ta saker i lugn takt. I min takt. På något sätt
är acceptans ett sätt att ta sig vidare på. Att streta emot det som inte går att göra
något åt är extremt tröttsamt, så jag får någonstans gilla läget. Ångesten är en
del i motstretandet. Vem vill och klarar av att acceptera en svår sjukdom?
En sjukdom som är progressiv, icke botbar, no return to Health?
Ångesten börjar jag hantera lite bättre, så det är ett steg framåt i alla fall.
Benen är medtagna och ganska skruttiga faktiskt, och nu ska ni få höra
något roligt....
I morse skulle jag pussa min man hej då vid dörren och gick från vardagsrummet
som en liten pingu....det tar ett bra tag på morgonen att få igång benen, ser lite roligt
ut, och han säger;
"Jag rekommenderar dig att titta på ett jättebra program om pingviner på svt play...
och så skrattade vi väldigt gott båda två. Min tokiga man ger mig nya skratt varje dag.
Humor är det bästa vapnet mot två skruttiga ben.....
Önskar er en skön måndag och pingubilden kan ju få representera Kiruna som
haft -40 C i helgen. Luleå -20 tror jag.....Huvvaligen! Jag har varit med om -35 C när jag
växte upp i Lule och då slapp vi gå till skolan. Minns knappt hur så kallt kändes.
PS: Imorgon ska jag vara med i P4 Väst igen som gäst hos Nobel & Myrbäck
mellan kl.15-16. på självaste Nobeldagen. Om ni vill lyssna då så har ni länken här:
Tjoflöjt!
Grattis kära syster till Mobelpriset i P4 Väst! Sitter på jobbet klockan är 15.33, vet inte om de avslöjat ditt pris ännu då jag var tvungen att jobba innan. Men jag lyssnar nu. Annars sätter jag på webbradion när jag kommer hem. Vilken underbar idé att ha egna priser. En vacker Nobel kväll önskar vi dig kära fina syster! Vi skålar för dig, sträcker på oss av stolthet och instämmer att du är värd ett fint pris.
skriven