Levaidag

Imorse var det dags för årets finaste morgonstund, Luciamorgon med

vacker sång och fägring.

 

Jag minns min egen körtid under högstadiet och gymnasiet då vi sjöng

i kyrkan. Vi var många i kören och just i denna tid var det så underbart

att få sjunga för alla i kyrkor, ålderdomshem och företag.

Det var en stressig tid, men så härligt att få glädja så många, även

oss i kören för vi var lika glada att få stå där och sprida glädje.

 

Låt oss aldrig ta bort Lucia pecis som den är med stjärngossar, tärnor och gammal tradition.

 

Julen nalkas och alla har bråttom att göra klart, men jag har bestämt mig för att göra allt

i sakta mak och med den glädjen.

 

Julkorten är skrivna och klara att skickas idag, en fin tradition som betyder mycket, särskilt

i vår datoriserade tid då bläck och penna nästan glömts bort.

 

Vi tänker på dom som är långt borta och vi tänker på dom som inte finns med oss på

jorden längre.

 

Jag minns när min dotter Madeleine gick på musikgymnasiet på MÅG, när de hade Lucia

konserter för skolan och för föräldrar. Jag grät, så vackert det var. Jag gråter alltid till

vacker sång, men ett Luciatåg är något extra vackert så tårarna får rinna.

Du sjöng med din vackra rena sopranröst och mitt mammahjärta exploderade av kärlek.

 

med förväntansfulla ögon. Minnena finns alltid kvar.