7:e cellgiftskuren blev avklarad igår förmiddag och jag hade min kärlek med mig.
Jag skulle få träffa läkaren för att avgöra om jag verkligen orkade ta emot en sista
kur för denna gång, för jag har varit dödstrött både fysiskt och mentalt.
Den lilla energi som jag hämtat i min mentala styrka har jag inte kvar och jag var
beredd på ett samtal med en annan onkolog än Klint som jag har i vanliga fall.
Vik. onkologen bedömde det utan att ha sett mig att jag inte skulle ha fler cellgifter.
Sköterskan sprang till läkaren för att rådfråga då han hade andra patienter, därför
kunde han inte träffa mig personligen, så sköterskan fick springa mellan....då hade
vi ändå fått en tid 08,45 hos läkaren men eftersom sköterskan var försenad pg a
försenat tåg, så fick läkaren andra patienter att ta hand om när hon väl kom.
Så det rådde ju inte sköterskan för denna gång....
Jag blev irriterad på att jag inte fick träffa lälkaren personligen i en sådan viktig fråga
och jag ville ändå ha en reducerad dos för att få någonting, bättre än ingenting.
Berättade att jag varit sämre än detta förra omgången 2010-2011 och då var det full
styrka, 100% dosering med ett batteri av olika cellgifter.
Nu har jag 75% dosering FEC av 100%......ja mycket siffror blir det.
Så vi "tjatade" till oss att jag skulle få 75% av 75% dosering.
Utan min man hade jag inte orkat vara påstridig denna gång för min mentala hälsa
sa mig att JAG ORKAR IMTE MER!...men jag vet att jag orkar lite till och lite till om
jag bara skruvar åt tumskruven och ger mig den på att fixa det.
Ångesten kom som ett brev på posten: tänk om jag blir jättedålig nu????
Men jag fick tröst av min älskling när han såg att jag började gråta då cellgifterna
gick in. Kropp och själ hör ihop och det går inte att vara stark hur mycket man än
försöker.
När lunch nalkades så firade vi på ett supermysigt ställe, Yerba som serverar suverän
mat i mysig miljö, så det blev svampsoppa och hembakt bröd och därefter
pannkakor med hemgjord drottningsylt och grädde. MUMS!
Darling åkte till jobbet och jag somnade i bilen i väntan på P4 Väst...Zzzzz
Yerba, ett supermysigt kulturboskcafé med fantastiskt goda teer och kaffe.
Maten lagas på plats som är jättegod, alltid!
Och här kommer inslaget från P4 Väst;
Direktlänk till intervjun;
Anne är trött på cancern som gästade Nobel och Myrbäck på torsdagen.
Foto: Susanne Nobel/Sveriges Radio Nobel & Myrbäck
Länk till intervjun;
Anne lever med bröstcancer:
"Nu är jag arg!"
Efter en lång och krävande cellgiftsbehandling har Anne Murberger tappat både orken och glädjen: ”Jag känner mig som ett gammalt kylskåp som ska slängas på tippen."
Trots sin svåra cancersjukdom har Anne haft en smittande glädje och energi. Men nu, efter en lång cellgiftsbehandling, känner hon sig helt slut.
– Kroppen har brutits ner, säger hon. Sedan jul har det gått fort och nu måste jag kämpa mig framåt.
Den trötthet Anne känner är av en märklig sort, berättar hon.
– Jag är trött fysiskt och mentalt och hela kroppen bryts ner inifrån. Cellerna är slut, även de friska cellerna. Jag orkar inte gå, orkar inte bada i badkaret för då kommer jag inte upp.
Förutom en stor trötthet känner sig Anne arg.
– Jag är förbannad på den här sjukdomen som inte har något slut, att jag inte får vara frisk. Och nu är jag så trött och arg att jag har lust att såga ner en hel skog med en motorsåg.
Trots att Anne känner sig trött, nere och arg finns det positiva saker. Håret, som hon rakade av i höstas eftersom det börja falla av, är på väg tillbaka. Och snart åker hon till Vidarkliniken i Järna, där hon ska få olika former av terapi, bland annat konstterapi.
Och efter det väntar ny undersökning för att man ska se om tumörerna i magen finns kvar eller är borta.
– Jag tänker inte oroa mig för den, nu ser jag fram emot vistelsen på Vidarkliniken.
Artikeln skriven av Susanne Nobel/Sveriges Radio Nobel & Myrbäck
Jag var hemma 17,30 och somnade helt utmattad i soffan efter maten som min
mor och far hade gjort, för att jag skulle slippa göra den i alla fall.
Tack för god mat och goda bullar och hembakt bröd!
Vaknade 04,15 imorse och steg upp, så jag kraschar nog när som helst.
Nu ska jag äta mat och sedan vila ett par timmar, för ikväll blir det fredagsmys i soffan
med älskling, det ser jag fram emot.
Ha en riktigt skön helg allihop och ta hand om varandra!
Om du är ensam så ring en vän du inte pratat med på länge, det kan göra gott.
Stor kram!
/Anne
Har följt dig ialla år Anne..och dett är första gången jag hör en annan klang i dina ord..den positiva tonen är trött..kämpa på..än har du mycket kvar att uträtta på vår moder jord=)
Kram från vackra norrland