Önskar så att jag kunde baka en tårta, tända 25 ljus
att du fick blåsa och önska dig vad du vill.
Kanske att du önskade dig barn och familj
att få vara frisk, att få uppleva livet,
resa som du älskade, sjunga med dina vänner,
planera framtiden och vara i den bästa tiden.
Du hade nog redan bott i Spanien
som du var på väg till när du blev sjuk.
Spanien var ditt land, spanska ditt språk,
dit vi hade åkt för att fira din stora dag.
Jag firar dig ändå mitt hjärta,
lägger blommor på din grav och önskar,
att du har det bra i himlen och att du hör mig,
och även om du vill att jag ska vara glad och
lycklig så sörjer jag i mitt hjärta att du inte fick
uppleva det som är så självklart för alla friska
ungdomar, att få leva sig in i framtiden,
att få samla upplevelser och minnen,
att få gå igenom alla faser.
Christine är i Spanien idag och hon bär dig
med sig vart än hon går.
Hon äter födelsedagsmiddag med dig ikväll från det
land som du älskade så.
David saknar dig, dina vänner saknar dig,
alla som kände dig saknar dig.
Du fattas oss alla mitt älskade barn.
Älskar dig mest av allt i hela världen ♥
♥
Kära Anne <3
skrivenLivet är ju inte på något sätt rättvist och att förlora sitt barn den allra största sorgen.
Jag följde Maddes blogg då jag själv insjuknat i BC och trots att jag ej kände henne blev jag helt betagen i hennes sätt att hantera sjukdomen och hennes ord i bloggen. Hon är en helt enastående tjej som man aldrig glömmer, hon gjorde avtryck här på jorden.
Kramar i massor till dig idag. A