I mitt förra inlägg ville jag att ni skulle ställa frågor eller berätta om era egna
erfarenheter av ångest.
Jag fick flera långa innehållsrika och viktiga svar. Många har det tufft med olika
ångestsymtom eller oro. Vårt samhälle kanske bidrar till det, jag vet inte.
Tack för alla era svar, det gör att jag vill skriva mer och jag får inspiration att
vilja fortsätta blogga. Hösten är ju lite mer låg och lugn och då kan man borra
in sig i en bok eller skrivandet.
Anonym ställde en fråga till mig som jag tycker var så bra att jag skriver ett nytt
inlägg om just det.....
En fråga, vilka är dom största insikterna du har fått under din långa resa med dessa
svårigheter och vad skulle du vilja skicka med till andra om du fick välja?
Hur har du förändrats som människa , prioriterar du annorlunda idag jämfört med tidigare?
Det var några frågor som jag vill höra dina kloka tankar om!
Hur har du förändrats som människa , prioriterar du annorlunda idag jämfört med tidigare?
Det var några frågor som jag vill höra dina kloka tankar om!
Flera frågor som inte är helt enkelt att svara på men jag ska försöka.
Jag har fått många olika insikter och en av dom är att jag slutat tänka på
vad alla andra vill eller förväntar sig av mig. Jag går efter min magkänsla
och hjärtat får styra mig dit det är bäst för mig och mina kära.
Jag står upp för det jag tror på men har förståelse för att andra kan ha en
annan åsikt. Jag behöver inte göra mig till för någon annan.
Jag har lärt mig att det enklaste receptet för att vara lugn i sinnet och lycklig
i vardagen är naturen och enkelheten i att leva utan en massa prylar och saker
som tar mycket tid och energi. Stuglivet har gett mig lugnet och jag saknar inte
en enda sak som jag har inne i stan. Jag kan gå i underställ och skrutta omkring
på höst/vinter använda vatten ur dunkar som vi har med oss för vi har bara
sommarvatten. Brasan håller oss varma och det är hur mysigt och enkelt som helst.
Så det är året runt jag tankar energi till kroppen från naturens källa.
Det trodde jag inte för ett antal år sedan att jag skulle trivas så på landet.
Goda relationer är nyckeln till välbefinnande. Har du ett gammalt groll någonstans
så äter det upp dig fullständigt om du inte rensat en gammal ovänskap eller konflikt.
Man måste inte personligen förlåta/ be om förlåtelse eller prata igenom saken med den eller
de berörda för det kanske inte alltid går. Men man kan inom sig rensa bort och stänga
gamla dörrar som stått öppna alldeles för länge. Jag har stängt dörrar som tagit för
mycket energi och när jag gjort det har jag kunnat andas igen. Ja, det är tufft, men
ibland nödvändigt. Jag ansvarar för mitt liv och då måste jag även ta obehagliga beslut
ibland.
Idag umgås jag endast med människor som ger mig energi och där jag ger tillbaka
förhoppningsvis. Märkligt nog har jag inte fått färre vänner, utan fler och de är alla
så hjärtans goa var och en på sitt sätt. Jag har haft tur som har fått så mycket kärlek
i mitt liv, men det har inte alltid varit så.
Jag har förändrats oerhört mycket. Den Anne jag var för 5-10 år sedan är en helt
annan idag. Som natt och dag. Jag var tidigare en ganska oåtkomlig. Dålig självkänsla.
Signalerade kom inte för nära och jag var oerhört kontrollerad, välartad, proper
och noga med det mesta i min tillvaro. Alltid välmejkad och välklädd. Jag har alltid varit
social så det har inte varit något problem med den saken. Att ha kontroll på jobbet var viktigt,
kunna min sak och helst vara bäst. Prestationen var det viktigaste och jag jobbade alldeles
för mycket. Min identitet gömde jag i jobbet och fritiden blev alltför kort och vännerna
få eftersom jag aldrig var hemma. Jag ville ju ha det bra ekonomiskt.....
När Madde blev sjuk 2007 släppte jag allt. Direkt. Allt föll och hon blev det viktigaste.
Samvetet gnagde att jag varit hemma för lite trots att hon var 19 år. Hon frågade
ibland när jag skulle komma hem från Göteborg där jag jobbade....för...mycket!
Christine hade flyttat hemifrån när jag jobbade som mest.
När livet omkullkastas är inget annat viktigt längre än närheten till sina barn och
sin familj och vänner.
Så här med facit i hand hade jag hellre kommit hem i tid för att laga mat tillsammans
med min dotter och att höra hur hon haft det i skolan och med kompisar. Hon gick på
gymnasiet men ungdomar vill att man ska vara hemma ändå, trots att de nästan är vuxna
men när mina döttrar var små var jag hemma med dom och var en hel-ylle-bull-mamma,
så jag ska inte vara för hård mot mig själv.
Idag har jag en avslappnad attityd till ordning och kontroll. Måste inte ha kontroll på
allt och har tagit bort alla borden och måsten. Jag måste betala räkningar och göra det
som behövs för att fungera fullt ut såklart. Men livet är lite mer tillbakalutat idag.
Vänner går före städ och puts och en rolig aktivitet eller resa prioriteras.
Jag vill ha mysigt omkring mig och jag gillar att vara kreativ, inreda i stan och göra
god mat. Livskvalitet på ett sunt sätt. Jag har inte tiptop, det har ingen kreativ person,
lite projekt överallt med dammtussar i hörnen som påminner mig om städ ibland.
Jag är inte så ängslig längre. Om någon kommer hem till mig när det är stökigt,
tja so what....jag är numera avslappnad i det vilket jag inte alltid varit.
Jag är en gladare och öppnare person idag. Jag skrattar mycket och ofta fast det
har jag nog alltid gjort :-)
Konstigt nog så längtar jag inte längre efter alla de där resorna som jag aldrig gjort.
Ok, London skulle vara kul att besöka för jag är väl snart den enda i Sverige som inte
varit där. Och en stor dröm jag har är att få simma med delfiner någonstans i världen
där man kan ligga i vattnet och att delfinerna kommer till mig. Bröllopsresan kvar att
göra så vem vet....
Men en skön höstpromenad med bästa väninnan, eller en god hemlagad söndags
middag med vänner eller ett långprat med dotter i telefon, eller en måndagsbio med
maken, det är dom små vardags sakerna som gör livet gott att leva.
Jag har lärt mig att inte sukta efter det man inte har/haft utan gläds åt det jag har och åt
det jag fått uppleva hittills. Jag har ändå mål och drömmar kvar, de ska man inte sluta med.
Status och dyra prylar betyder inget för mig, jag kan göra mysigt och fint med små
medel och det är ju jag som ska vara nöjd, inte alla andra som har andra preferenser.
Ja, vad har jag lärt mig...massor, men det har nog mycket med ålder att göra, att man
blir lite klokare och snällare med åren mot sig själv. Att jante och duktiga flickan på
axeln har fått sparken, även om de sätter sig på axeln som en olydig tonåring ibland.
Jag vill inte vara duktig längre, vill bara ha roligt och leka hela dagarna. Göra det jag
aldrig hann göra alla de åren jag jobbade som mest och uppfostrade två barn som
ensamstående mor. Nu har jag tid för mig själv, det är min tid och jag bestämmer
över den. Jag vill göra något som jag lämnar efter mig, Några tavlor jag målat, lite
filtar jag virkat och annat smått o gott.
Det jag kan råda till är att se över dina försäkringar innan du blir sjuk, för en dag kan
du behöva skyddet.. Se till att du har efterlevandeskydd på ev pensionspengar, de
du bestämmer själv över. Gör ett vita arkivet, det underlättar så för efterlevande.
Skriv ett testamente, det kan du ändra hur många gånger du vill genom livet.
Där kom kontrollen in igen....hmmm...jo men på ett bra sätt.
Annars vill jag nog leva så vanligt som möjligt, inte alls resa till den där paradisön,
eller resa jorden runt. Åker på semester som förut och lever ett vardagsliv som alla
andra. Ser fram emot Istanbul dit vi ska åka om någon vecka. Så resa vill jag som förut.
Att leva ett så varierat liv som möjligt är nog allas mål och mening. Så även för mig,
men det allra, allra viktigaste är dotter, kärleken, vännerna och familjen. Att träffas
laga god mat, hitta på roligheter tillsammans, resa och leva ett fullgott liv.
Jag har inga stora bombastiska råd att komma med för vi alla är ju så olika, men
också så lika, men hoppas att det finns något i mina insikter som kan ge något.
Mer kan jag nog inte säga för har vi kärlek i våra liv med människor och djur omkring
oss, som får oss att må bra, vad mer kan man begära av det som kallas livet.
OJ Anne,vad jag känner igen mej i det du skriver.Som egenföretagare blev jag ett kontroll freak även hemma.Jobbade jättemycket.När barnen var små var dom med på jobbet,ammades och byttes blöja på medans jag gjorde order.Var även ensamstående några år med dom vuxna grabbarna.Fick lära mej ett och annat då jag fick stroke julen 1998.Simon var knappa 4 år....då gällde inte jobb,perfektion ochannan kontroll hysteri.Det enda som var bra var att jag med min envishet lärde mej att gå,läsa och skriva igen.Så här i efterhand då jag senare blev förtidspensionär uppskattar jag att jag var hemma så att Simon kom hem direkt efter skolan.Dom stora grabbarna har utbildat sig och klarat sig bra.Har alltid funnits trots allt och har även jobbat ihop med barnen på loven i firman.Det gäller att leva här och nu och fånga dagen.Har precis bakat kanelbullar som min pappas äldreboende ska få.4 okt är ju kanelbullens dag och dom boende älskar hembakat.Ha en fin helg och sköt om dej,kramar Kia
skriven