Alla ska dö en gång. Det är viktigt att förbereda sig genom att fundera på hur jag lever.
På Alla själars dag på söndag handlar det om närstående som lämnat jordelivet. Därför blir det viktigt för många att exempelvis besöka kyrkogårdar och tända ljus och gå på gudstjänst där de anhörigas namn läses upp. Men också de som känner att man inte har någon direkt relation till allhelgona kan använda helgen för reflektion.
Jag tänder ett ljus för min dotter Madeleine och sänder henne mycket kärlek till den plats hon befinner sig nu. Livet är för de levande sägs det och det stämmer, men jag kommer alltid, alltid ha min dotter närmast mitt hjärta och minnena levande, precis som jag håller min dotter Christine närmast hjärtat. Christine pratar jag med var dag och Madeleine pratar jag med i mitt hjärta. Det är vad vi kan göra för våra nära och kära som dött. Vi håller dom levande genom att minnas, genom att prata om dom och framför allt, att prata med dom.
Dom kommer aldrig mer att svara men ibland får vi ett svar genom subtila detaljer i vardagen. Vi känner i våra hjärtan att det var ett svar som vi väntat på. Fåglar viskar ofta, även fjärilar visar vägen ibland.
Det har jag fått uppleva flera gånger. Fåglar är budbärare och fjärilar ger i alla fall mig ett hopp och en känsla av att Madeleine har det bra och att hon har en fri själ. Jag tror att hon saknar oss också, men så länge vi håller minnena vid liv finns hon och alla andra som vi känner för djupt i våra hjärtan.
Så låt helgen bli fina och ljusa dagar i kärlekens tecken. Vi minns och är tacksamma för att just vi får vara kvar en liten stund till här på jorden.
Så för dig mitt älskade barn tänder jag ljus varje kväll.
Älskar dig Madeleine mest av allt i hela världen.
Å vad du skriver fint fina du. Tankvärt och ger mig sinnesro att läsa dina rader. Du vet ju att du fått mig att skriva brev till mina barn som de får den dagen jag inte finns längre. Den dagen jag gjorde det var jobbig, många tårar rann. Jag satt vid vårt köksbord och skrev på datorn vid 2 tillfällen med flera timmars mellanrum. Vid varje tillfälle som jag skrev så kom en talgoxe på fönsterblecket och satt och pickade och kikade på mig genom fönstret. Där fick jag känslan att någon av mina föräldrar som inte finns var närvarande och ville ge mig en känsla och trösta mig med det svåra jag höll på mig.. (Mamma dog när jag var 6 år och pappa dog för 13 år sedan) Så vill vi se tecken och är öppna för dem så finns de! Ha nu en underbar helg och självklart tänder vi ljus för våra kära. SOLiga hälsningar från norr/Ella
skriven