Ser löven lägga sig blöta på gräset
som ett täcke för sovande liv
det liv som vi inte ser
men som finns
Vi bonar om i hus och stugor
gör varmt och mysigt
sprakande brasor
mysiga ljus
i kaneldoft eller vanilj.
Regnet det blöta smattrande
mot fönsterrutor som nyss
blev skinande blanka
i vårstädets iver och längtan
nu grå och trista.
Det känns lite tomt i hjärtat
vad ska jag fylla det med nu?
Hur många nun har jag kvar?
Hur många nun kan man önska?
Livet är skört och det känns i denna tid
då livet slocknat för många vi känner,
en eftertankens tid när lugnet lägger sig
när höststormarna tar vid
och det man sist vill
att sockarna åker på.
Men ljusen får lysa för oss alla
både för våra änglar och för oss
i mörkret, i kylan och det blöta.
Värmen bor i våra hjärtan
den ger oss ork och vilja
att göra allt det vi sett fram emot
efter värme och glättig lycka
från sommarens sol
den lagras i oss ett tag till
Så nu ser vi framåt mot
mys och pyssel, bio
uppleva det som är nytt
en resa, musikal
eller restaurangbesök
Ja, livet har mycket kvar
men att stanna till ibland
i reflektion ger ny kraft
att möta hösten.
Så fint du skriver Anne. Känner som du lite vemod men tycker om att tända ljus och pyssla inomhus. Höstkramar till dej
skriven