Om ni vill börja med ett roligare inlägg än detta så kan ni börja med ett resereportage
längre ner från Jordanien....
Vi klarade oss från magsjuka hela vår tid i Aqaba där vi var i två veckor. När vi landade på
Arlanda den 22 mars mådde jag ännu bra och på söndagen åt vi brunch på Mornington
hotell på Östermalm med vänner och syster. Jättegod brunch men kaffe och juice ingick
inte i brunchen och det tycker jag var dumsnålt av Mornington att ta extra för vanligt kaffe
och juice som man tappar från kran som ingår i vilken frulle som helst. Nåväl, jag mådde
bra hela vägen hem från Stockholm men på måndag morgon....då körde det igång rejält.
Kräksjukan kom när jag landat hemma, det kom från båda ändar och jag spydde så jag
hade värk i bröstet efteråt. Jag vet inte om det var söndagsbrunchen som var orsaken
eller en försenad reaktion från semestern. Skulle ju haft behandling när jag kom hem
OCH PET-CT men båda fick skjutas upp. Det tog mig ända till torsd-fredag att bli någorlunda
människa igen.
I mer än en månads tid har jag även haft en besvärande hosta som tyvärr inte blivit bättre,
snarare tvärtom. Under semestern tog jag Ventolin och vätskedrivande Furix för vi trodde
att det kunde vara vätska i lungorna. Jag var på röntgen före resan och fick till svar att det
skulle kunna vara vätska, men säkra var de inte. Jag orkade hjälpligt göra allt vi ändå
upplevde i Jordanien och det är jag så tacksam över.
Jag hostar av minsta lilla ansträngning, även när jag pratat en stund kommer hostattackerna.
Blir även andfådd av att gå några meter eller om jag gjort något hemma som att hänga tvätt.
Blogga och skriva på datorn går bra så länge jag sitter ner och är tyst. Att sitta och ligga har
jag blivit väldigt bra på. Skittråkigt rent ut sagt, och maken får göra det mesta hushållsgörat
hemma.
Måndagen efter kräkattacken fick jag en ny tid i Gbg för PET-CT. Det gick bra och jag hade
med mig min väninna Monica L. Efter sjukhusbesök behöver man belöna sig och vi åkte
till Haga för att äta och fika på Café Kringlan. Jag var fastande sedan tidig morgon och
kl 16 fick magen belöningen. God mat och mysfika i charmig miljö är alltid en bonus.
På onsdagen förra veckan, alltså 2 april kom så resultatet och jag, maken och min dotter
träffade min onkolog i Uddevalla. Resultatet från PET Ctn var inte upplyftande.
Jag ska vara rak, precis som min läkare var. Det positiva: Tumörerna i buken har minskat
i aktivitet och det är bra att medicinerna gett effekt där. För övrigt så har sjukdomen fått
en negativ utveckling. Det jag trodde var vätska i lungorna visade sig vara tumörer i nära
anslutning till luftrören och lungor. Därför har jag rethosta och andfåddhet. Utöver det så
har jag en ny liten spridning till skelettet i någon kota i nacken. Ett hårt slag för mig, då jag
ville tro något annat. Ett tungt besked och jag är oerhört ledsen och sänkt av detta.
Sist ska man klämma in något positivt och det är verkligen positivt.
Jag kommer att vara den andra i vårt område som får den nyaste OCH oerhört potenta
medicinen T-DM1. 10 april startar behandlingen.
Nu har vi hunnit landa i nya förutsättningar och jag har fått kavla upp ärmarna och spotta
i nävarna för att klara även detta. Orken har försämrats markant i och med att tumörerna
satt sig så olyckligt. Har fått reda på att T-DM1 har fått smeknamnet 'Magic bullet' en
dundermedicin som skjuter enbart på cancerceller och lämnar friska celler ifred.
Jag har TUR. Cancervård är ett lotteri och det är sjukt. Jag har TUR som har en onkolog
som forskat fram mediciner för just min typ av BC. Her-2 positiv. Och så är jag jävligt envis,
är påläst och ställer krav. Jag kommer att kämpa tills det kommer ett genombrott på bot,
var så säkra!
Vi får tro på Magic och att den ger verkan fort som attan.
Jag får göra det jag klarar av helt enkelt, resten lägger jag åt sidan, men visst är jag
ledsen över att jag fått en så tydlig försämring så att min vardag påverkas negativt.
Jag får kraft från vänner och familj och jag ska även försöka leva upp till mina egna ord
som ploppar ur min mun titt som tätt. I ett inlägg på FB sa jag ovanstående kommentar
och underbara Marléne som är flink med fingrarna på datorn hade bara några minuter
senare gjort denna fina citatbild av mina spontana ord. Det värmde gott i hjärteroten!
Jag ser hur frisk ut som helst men cancer är en lömsk djävul!
Min fina dotter Christine har varit hemma en vecka och vi hade så mysigt tillsammans och det var
extra viktigt att hon var med på läkarmötet för att få samma info som jag och maken.
Man klarar så mycket mer än man tror var möjligt och detta är bara en svacka som ska avhjälpas
med "Magic Bullet". Men tills dess får jag vara glad att jag kan virka och skriva.
Man får dra ner på önskemålen och de inre kraven när möjligheten att utföra dom är ur räckhåll,
och jag är så innerligt tacksam att jag inte visste detta under vår bröllopsresa. Alltid något.
Titta uppåt, knopparna brister...titta framåt, det blir bättre så jag får ha lite tålamod.
Tack och lov är jag inte deprimerad, men väldigt ledsen inombords.
Två dagar kvar till....."MAGIC BULLET"
.png)
Ja det var ju tuffa puckar. Ja herregud. Sisu gäller. Hoppfullt ändå med den nya medicinen. Även fast man inte känner dig så blir man lite down av det du skriver.Skickar dig en varm kram!
skriven