Man kan leva sitt liv på så många olika vis, det vet vi bara genom att titta på
hur vi lever i våra egna familjer. Alla har olika liv, med olika förutsättningar att
göra, uppleva, tänka och handla.
Vår familj är inget undantag och vi lever totalt olika liv men det är lika viktigt
för oss alla med livskvalitet både i vardag och helg. Vad den livskvaliteten
innebär för oss är ju så intressant, för det är olika, men det som förenar oss
alla tror jag handlar om en enda enkel sak. Att få vara tillsammans, uppleva
tillsammans, upptäckta tillsammans, glädjas tillsammans. Dela glädje och sorg.
Påskhelgen har varit en gemenskapens tid för oss allra flesta. En sådan helg
vi haft med sol, värme, hopp, grönska, grillar som tänds och utemöbler som
ställs ut. Livet återvänder och även om jag har det tufft med andningen så har
jag också pausat från sjukdom och gått all in denna helg. Kortisonet har hjälpt
mig att andas och t om gjort mig manisk. Jag har vaknat 05,15 varje morgon
satt på en kopp kaffe, gomacka och suttit i köket då morgonsolen strålar in,
virkat och njutit av tystnaden.
Igår morse virkade jag en liten miniponcho till systerdotters leksaker att ha hos moster.
Det här är livskvalitet för mig, morgonstunden är guld. Är inte morgonmänniska i vanliga fall,
men jag hoppas att jag kommer att bli mer och mer. Det är fantastiskt!
Lördag 19 april
Det är märkligt livet, för när vi tar det för givet är ingenting riktigt, riktigt ultimat, vi jagar
helt fel saker på ett osunt sätt. Men när vi inte längre kan jaga utan får finna oss i acceptans
för en ny situation, då känns livet som störst och lyckligast. När man inte längre har något
att förlora föds sann glädje och kärlek till livet. Det som är just HÄR och NU!
Så hände något riktigt roligt! Min bror kom från Kalmar med sportplanet till Trollis för att
ta med mig, dotter och min man på en flygtur över nejderna.
OJ vad kul det vaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaar!!!!
Han har flugit i många herrans år och de flesta i familjen har åkt med honom utom jag,
visst har jag haft chansen men förr var jag flygrädd och ville absolut inte sätta mig i en
liten låda med min bror. Ja jättefjantigt nu så här efteråt med tanke på att han är en
fantastisk pilot.
En liten söt Cessna som rymmer fyra personer.
Detta, att få flyga, att sitta framme, hålla i spakarna, få uppleva tillsammans,
det är livet på hög nivå!
Vi flög över Sikhall där vi har vår stuga och så såg vi vår festplats nere till höger
vid bryggorna där vi hade vår bröllopsfest förra sommaren.
Sedan släppte vi av dotter och make och flög upp själva igen. Jag fick testa spakarna och det blev
lite rallykörning uppe i luften. Jättekul! Min bror ville visa lite olika landningar så vi landade först
med lite mera fart och det var så lätt att både lyfta och landa, som en liten fjäder bara.
Andra landningen gjorde han som nödlandningsträning och det var spännande. Han stängde av
motorn så att bara propellern var igång och så gled vi ner på landningsbanan, snyggt och fint
och väldigt mjukt. Alla piloter tränar på nödlandningar så det var intressant att få vara med om det.
Ett litet plan kan ju landa nästan var som helst där det är lite plan mark, gräs eller äng. En tränad
pilot är en säker pilot och jag har 100% tillit till in käre bror.
Och så landade vi mjukt och fint efter en fantastisk flygtur i makalöst väder. Efteråt fikade vi och
pratade om vår gemensamma upplevelse. Och så flög brollan tillbaka till Kalmar.
Tack käre storebror för en stor dag att minnas, den bär jag med mig i hjärtat!
Söndag 20 April
Efter en sådan maxad dag så kändes det bara bra att göra lite hemmanytta. Så maken och jag
delade upp oss. Han åkte till stugan för att röja ut och börja renovera och jag ville stanna i stan
för att göra vår på loftgång och balkonger. Dotter är ju hemma och är till stor hjälp då jag inte
orkar varken lyfta, bära eller städa. men skam den som ger sig.....
Jag ville känna mig kapabel så vi åkte och köpte blommor till loftgång och möbler till balkongerna.
Det blev dessa möbler där bord och två stolar hamnade på baksidan och
två stolar på lilla balkongen fram. Något otympliga att frakta i bil dock, så
jag ringde min lillebror Juha som kom som ett skott med lastbilen och körde
hem hela paketet. Dotter skruvade ihop bordet. Tur man har stor snäll familj!
Och en plastmatta i favoritfärgen grönblå under möblerna ramade in balkongen.
Allt köpt på Rusta och möblerna är rejäla.
Nu är det bara blomsteroasen som fattas och den får vi vänta på lite till men en liten grupp
med rosmarin, salvia och violer fick pryda loftgången tills vidare.
Men vad vi grejade och fejade. Jag har ju inte riktigt orkat ta tag i saker hemma och denna
helg har vi verkligen fått ordning hemma. Eftersom jag är lite manisk av kortisonet så
har jag passat på när anfallet varar. Jag tog ut alla textilier, vädrade, dammade, plockade
undan allt pryttel som ligger framme över allt, organiserade, var sak på sin plats.
Jag har börjat om helt enkelt, bort med gammalt, tömt, in med vårigt, så lite som möjligt
framme, rensa, rensa. Rensingen fortsätter och om jag orkar så ska jag stå på
gågatan i Trollhättan på lördag och sälja loppispryttlar som jag samlat ihop ett tag.
Jag har märkt att när man har kaos i hjärnan så behöver man yttre ordning. Och jag är
inte minimalistens drottning i vanliga fall, men nu när allt är åtskruvat i mitt liv behöver
jag total ordning för att känna mig lugnare. Man kanske kan förklara det psykologiskt.
Jag kan göra något åt yttre ting som saker som går att flytta på, slänga, rensa ut, men
det jag har i kroppen kan jag omöjligt flytta på med egen tankekraft eller fysisk styrka.
Jag har KONTROLL över NÅGONTING, så det kan vara en slags projicering och vad
gör det när jag får så mycket att hända hemma. Total vinst kan man säga.
Söndagen bjöd även på umgänge med väninnan Anita, hon bjöd på lunch och vi hade
kvalitetstid tillsammans, bästa väninnorna och dotter i hennes fina trädgård med
god mat och prat om livet, djupt, lättsamt, skratt, och allvar i en salig blandning.
Kvällen avslutades sedan i solnedgången på balkongen med virkning i stilla ro,
nöjd, tillfreds med att jag har förmågan att resa mig varje gång, att viljan finns,
att jag har förmågan att se det ljusa i tillvaron, att kraften är så stark att vilja
vara som alla andra och att ibland även klara det.
Dotter lagade en fantastisk soppa till kvällsmat och jag var så trött
så jag inte en orkade äta klart, somnade utmattad 20,30.
Vaknade dock kl. 22,30 av hunger och åt upp den goda soppan
och somnade gott igen.
Gårdagen blev samma procedur, vaknade 05,15 som vanligt
njöt av morgonen och när dotter vaknat åkte vi till stugan med
mat och fika till make och hans son som var där med lilla
barnbarnet 2,5 månad. Min mor och far blåste ut också så vi
fick några timmars gemensam fikastund allihop. Vi hade en
jättemysig dag i strålande sol, promenad till väninnan Ammie
som bor intill och prat i kvadrat som bara väninnor kan.
Idag är det vardag igen och jag har ringt strålningen i Borås
för att få ett snabbt omhändertagande. Remissen ligger nu i
Göteborg för bedömning. Det kan bli Gbg också, bara det händer
fort. Tiden är viktigare än var jag får strålningen. Så nu väntar
jag på samtal under dagen om tider och action.
Och medan jag väntar så passar jag på att utnyttja min kortisonmani.
Idag ska fönster putsas i vardagsrummet som är dagens mission.
Och så ska jag och dotter till stan för att köpa fina nya sneakers.
Och till slut vill jag sända alla kärleksfullaste tankar till min syster som häromdagen
förlorade sin hund Rassy, en tollare som blev 11 år gammal. Han har varit vår skatt i
familjen, en fin vän och han har haft ett fantastiskt bra liv. Han hade cancer i magen och
det gick väldigt fort, inget stort lidande, bara några dagar från besked tills han dog.
Han somnade in fint på Blå Stjärnan i Göteborg. Han finns för alltid i våra hjärtan.
Ta hand om varandra därute!
Tisdagskramar till er!
Fantastiska du....och här sitter i
jag och är/har varit ynklig hela helgen för jag hostar.... tack för att du delar med dig och tack kortisonet som gör att Anne hinner med så många saker som hon sen delar med oss ;-)