Levaidag

Vi har verkligen maxat vår ledighet med må-bra-saker. Sista helgen före jobb

och vardag blev det dags att åka till Smögen för SPA, simning och skön

bara-vara-tid.

 

Vi gjorde inte så mycket annat än det man gör på SPA, får behandlingar, vilket

min man gjorde på lördagen och jag simmade och bubblade. Sedan blev det

relax i sköna liggstolar och läsning. Maken hann läsa en hel bok från pärm

till pärm och jag läste bok på ett nytt sätt och det var överraskande roligt.

 

Innan avfärd laddade jag ner en e-bok i min platta lite med skepsis. Jag måste ju testa

innan jag kan avfärda det som nonsens. Jag vill hålla i en bok, känna pappret och ha

ett fint bokmärke i, kunna se hur många sidor jag läst och hur mycket läsning jag har

kvar att se fram emot om boken är bra, eller lägga undan den om jag ledsnar.

 

Men jag måste säga att det är fantastiskt bra att kunna ladda ner flera böcker som inte

väger mer än plattan jag bär. Det går på 2 sekunder att ladda ner en bok och en stor

fördel är att man slipper läsglasögon för texten är lite större och ljuset ligger färdigt i

plattan, så man kan läsa på natten utan att behöva tända en lampa. Man behöver

inte ens hålla plattan som ligger i en ställning man kan vika upp.

Jag blev mycket positivt överraskad, men jag kommer att fortsätta läsa riktiga böcker

hemma. En bra kompromiss när man reser.

 

 

På söndagen kunde jag inte simma längre vilket var min avsikt, men eftersom jag upptäckte att

jag fått bältros på vänstra bakbenet så var det inte att tänka på. Så jag tog en promenad ner

till Makrillviken nedanför Havsbadet och jag kan konstatera att västkusten är lika vacker på

vintern som sommaren om än mer stilla och det är väl stillheten som gör det så oändligt

på något sätt.

 

Det var mulet och regn i luften men jag ville gå och på Smögen får man känna på backar och klippor,

nedför och uppför, ganska jobbigt för mina svaga ben, men skam den som ger sig, bara att

traska på vilket var skönt efter allt sittande och liggande i sköna stolar. Smögenbryggan är tom

från fritidsbåtar, bara någon enstaka fastboendes båtar här och var. Luckorna till bodarna är

igenbommade och några få människor syns promenerandes på brygga och klippor.

 

Båtarna sover i väntan på nya varma sommaräventyr med mammor, pappor och barn som

ska ut på andra små öar med lilla badbåten. Eller någon som ska ut och fiska en tidig morgon.

Allt vilar, allt är tyst, allt har sin tid....

 

Promenaden var skön och välbehövlig runt klippor och bryggor och jag inser att det är

dags att ta de dagliga promenaderna igen, för jag är så kass i mina ben!

 

Väl tillbaka satt min darling och läste en spännande bok och dagen blev eftermiddag

och vi skulle åka hemåt.....eller rättare sagt till sjukhuset...

 

RIIITSSCHSSSCHHZZZCHH...KSCHHH.....!!!

Och där tog idyllen slut....

 

Vi var tvungna att åka lite tidigare än beräknat för om man får bältros så

måste man få medicinering A:S:A:P! Särskilt om man går på cellgifter.

Det är inte helt ovanligt att man kan få bältros när man har cellgiftsbehandling,

och det är superviktigt att komma in inom 72 timmar, gärna så fort som man ser

att det börjar komma upp. Efter 72 h har medicinen ingen verkan.

 

Jag vet inte om jag blivit smittad utifrån då jag varit i närheten av folk som haft

både vattkoppor och bältros, men det ska väl inte vara luftburet.

Nåväl, spelar ingen roll var jag fått smittan från. Jag kom in på NÄL och fick

för en gångs skull snabb hjälp av en bra AT-läkare som var både noggrann

och snygg...hihi...det är väl en bra bonus. Han ringde JK för att kolla vad jag

ska göra med min behandling under tiden jag får Valaciclovir. Ska hålla upp

med cellgiftstabletterna under några dagar tills bältrosen lagt sig och Valaciclovir

ska jag äta i 7 dagar. I början gjorde det ont i såret som är stor som en 5 krona

men jag hade även nervsmärtor runt om som en handflata i storlek..

 

 

 

Tre timmar senare fick jag åka hem och den första dosen medicin fick jag redan

på sjukhuset. Nu ser det mycket bättre ut och jag kan sitta lite mer på benet igen

utan att det gör döont.

 

Det är egentligen en baggis och det går ingen nöd på mig! Jag mår bara bra!

Nu verkar medicinen och jag kan snart simma igen.

Shit happens, inte mer med det.

 

Idag tillbaka till verkligheten igen och det känns så skönt att starta morgonen med vardag igen.

Vi behöver rutiner, vardagen, det som rullar på, för att kunna längta igen. Ingen längtar efter

ständig ledighet eller fest. Det är ju en krydda som belöning för att man uträttat något.

En för starkt kryddad soppa är inte särskilt smakfull. Så i morse åt jag min frukost och njöt

av att helgerna är över.

 

Teet smakar ändå lyx i min fina engelska tekopp jag fått av väninnan Anita i julklapp.

Så njut av vardagen, det är ändå den vi lever mest.

 

Nu ska här uträttas en massa vardagssaker.