Valborg blev en mysig tillställning då vi begav oss till min
gamla uppväxtstad Vänersborg där jag bodde mellan 12-20 års ålder.
Himlen var dramatiskt blågrå medan orkestern spelade och elden
sprakade. Barnen sprang och lekte, alla åldrar och väldigt många hade
samlats för att lyssna på tal, manskör, eld och avslutningsvis ett
hejdundrande fyrverkeri. Välkommen sköna maj!
Nere vid Vänern finns en jättevacker park med gamla anor där det även
finns ett supermysigt cafe, Skräcklestugan som funnits sedan 1935.
Den hade grästak fram till för några år sedan men är nu renoverad.
Där tog maken och jag en fika innan vi gick ut till majelden och
gemenskapen.
Första maj ville vi göra en spontanutflykt bara vart som helst,
så vi ringde till Karin och Håkan på Tjörn och blåste ut för en
mysig dag tillsammans. Tjörn är fantastiskt vackert beläget
på västkusten ca 1 timma från oss.
Hemma hos Karin och Håkan hade vi en jättemysig kvalitetseftermiddag med
prat, fika, skratt och vackert väder. Deras lilla supersöta bastu med
tillhörande badtunna blev jag alldeles kär i.
Efter besöket åkte vi ner till Klädesholmen för att äta gott på en liten
restaurang som heter Kylen.
Här serverar de jordens godaste torskrygg!
Det är något speciellt med västkusten och det finns hur många underbara
pärlor som helst. Vi är lyckligt lottade som bor så nära till allt vackert.
Igår var vi i Göteborg där jag fick min andra strålningsdos. Själva strålningen
går på en kvart så vi passade på att gå på Haga efteråt, köpa lite
helgblommor och äta lite i Saluhallen.
Älskar pioner och då de finns nu så fick en bukett flytta med till stugan
där vi befinner oss nu.
Jag märker nu allt mer påtagligt att jag inte direkt är den mest alerta kvinna
med raska steg och full fart framåt längre.
Mina ben har gått sönder. De är så svaga att jag inte kan gå ordentligt.
I morse vek sig vänster ben och jag höll på att ramla när jag gick.
Det har gått så fort. Jag går som en 100 årig gammal tant. Måste ha
stöd nu på något sätt. Rollator är ju inte kul alls, men så är läget.
Ska testa en krycka först och se om det funkar. Har stavar här i
stugan som jag ska testa idag.
Jag är extremt trött och vilar en del under dagen då jag vaknar
ofrivilligt och obarmhärtigt tidigt kring fyra, fem varje dag.
Kortisonet gör både musklera svaga och kroppen falskt pigg.
Igår kväll fick jag ett riktigt genombrott av ledsenhet och gråt.
Kände för första gången av strålningen. Det brann i strupen
och trängde på. Jag var utmattad och knäckt. Min kropp faller
sönder. Min kropp kämpar mot tiden. Min kropp får inte allt på
en gång. Strålning mot de värsta cellerna medan andra celler
växer fritt i mage och buk. Klart jag är rädd. Ingen kan undgå
mitt tillstånd, allra minst jag själv. Sjukdomen har förvärrats
med alla de biverkningar som följer med som en illvillig parasit.
Jag är trött, väldigt, väldigt trött!
Men det innebär inte att jag inte tar mig upp. Jag får bara acceptera
att det är så här just nu, en stund, så det kan bli bättre sedan.
En plump i protokollet, som går att åtgärda.
Jag har haft svåra stunder förr under mina tidigare FEC behandlingar
och då var jag rätt ynklig men tog mig tillbaka. Det ska jag göra nu med,
bara det att det känns tungt mentalt att tackla en söndrig kropp.
Än värre för min stackars älskade make som står bredvid och känner
sig maktlös. Han har aldrig sett mig så här svag förut. Han var ju
inte med på min första bröstcancerresa 2010-2011. Då hade jag
också en period av svaga ben, men man glömmer fort tack och lov.
Min värld har krympt och jag har koncentrationsproblem. För
mycket ljud, information, tröttar ut så jag njuter av tystnaden
här på landet, radions P1 tidig morgon och det bästa av allt.
Kaffe, smörgås och virkning på morgontimmarna.
Virkningen är just nu det enda som känns som en helande,
meditativ flowkänsla. Då tänker jag inte på någonting alls,
bara på det jag gör, färg, form, vad det ska bli. Hur denna
skapelse ska bli så unik som möjligt.
Ja vi får se vad dessa 'african flowers' vill bli. Lutar åt en liten
sommarnecessär till mig sjäv. Köpte söta fodertyger på Panduro. Man
måste ha olika färger för då blir det säkert fler ideer som ploppar upp.
Älskar romantiska tyger. Detta är Tildatyger.
Det här är min värld. Inte mycket för andra kanske men tillräckligt
stort för mig.
Thats good enough for me.
Njut av helgen, familj, vänner och livet här och nu.
Man måste få bryta ihop för att orka vidare. På ngt sätt är tårar läkande - Du verkar ändå ha ett otroligt starkt kämparliv.
skrivenAtt gå med rollator är inte kul men ajg vill trösta och uppmuntra dig att använda den ändå. Jag har fått gå med rollator i många år och kan se dess positiva effekt ändå. Man behöver inte anstränga sig o bära ngt för det har man i korgen, man kan sitta ner o vila på plattan eller stödja sig emot den som jag får göra som inte kan i sitta. Man orkar lite längre än med kryckor. Att skapa är väldigt pos det ger en ny tanke och man kan glömma det svåra en stund. Jag arh som mål att försöka skapa en kvart om dagen,dvs börja på ett smycke men inte riktigt orkat det än, kanske idag eller oxå blir det lite sådd av frön. Tack för alla fina bilder. Kramar till dig