Idag fyller min blogg 3 år!

Tänk vad 3 år går fort, men ändå tre år som inneburit oerhört
mycket av sorg, tårar, kamp om livet både för mig och Madeleine.
Hon hade inte förmånen att få överleva, vilket jag hoppas få göra.


Madeleine efter 4:e eller 5:e cellgiftsbehandlingen 2008.
Foto: Jennie Smith

Det har varit sorg blandat med glädje förståss, kreativitet, sång,
umgänge, roliga upptåg, happenings och många funderingar och
mycket mer. Jag hade kanske aldrig börjat blogga om inte Madde
startade sin lite före mig som heter  http://jagefrisk.blogg.se och är idag
en minnessida som jag snart kan lägga ut hennes låtar på för nu vet
min käre far hur man gör för att lägga dom i Youtube...Tjohooooooooo!
Under olyckliga omständigheter blev allt detta till dock, men
jag hoppas att ni även sett glädje och hopp under årens lopp.


Min andra cellgiftsbehandling i april förra året.

Vad har bloggen inneburit för mig?
Jo, att jag fått fundera på vad jag gör och vad som är viktigt för mig just nu.
Har verkligen försökt "Leva idag". Bloggandet har även hjälpt mig i min
sorgeprocess tack vare er läsare, ert stöd och pepp, glada tillrop och
empatiska trösteord. Har fått läsa om oerhört många historier som ni delgett
mig också och det har gjort att jag vill fortsätta ännu ett tag till,
om ni vill, så vill jag!


Mitt mål är att ha tillbaka så här långt hår som jag hade strax innan cancernörden.

Tack för er support och stöd och jag hoppas att dessa tre år har givit mer än det tagit,
även för er som läst min blogg. Det känns inte som 3 år har gått medtanke på allt som
hänt. Det känns snarare som 10 år....eller snarare "icketid" för den går inte att mäta
i den situation jag och mina barn, familj och vänner haft.
Madeleine är ju en fri fågel i himlen idag och Kicki och jag tar varje dag som en gåva.


Madde passade både i mörkt och ljust hår (hon var blond i botten).
Hon hade fantastiskt vackert väldigt långt hår :-) bild från 2006.

Ännu en speciell betydelse är just denna dag för Madde och David.
Han lever med Hanna nu och livet ska gå vidare, det vet jag att Madde ville.
Hon kommer alltid att ha en speciell plats i hans hjärta, det vet vi alla.

Idag för 3 år sedan 2008-04-06 förlovade sig Madeleine & David <3


Kärlekspuss! Dom älskade verkligen varandra och fick känna lycka!


Min äldsta dotter Christine glad och lycklig idag.
Även hon förlovad med sin underbara blivande man, Jonas.

Vad har min blogg inneburit för just dig?


Kika gärna in vad jag skrev 2008+2009+2010 just den 6 april;

http://levaidag.blogg.se/2008/april/thailand-nov-dec-2006.html#comment

http://levaidag.blogg.se/2009/april/aint-no-mountain-high-enough.html#comment

http://levaidag.blogg.se/2010/april/cellgift-nr-2.html#comment

Kommentarer :

#1: Maria i Skellefteå

Gåshud. Skulle just stänga ner på jobbet. Fick ett infalll att kika in på Davids blogg. Tänker för mig själv " 3 år sedan Madde flög iväg..". Går in på din blogg och läser att du skriver samma sak i detta inlägg.FÖR MIG har din blogg betytt att jag har fått följa en persons -DU- smärta-glädje-värme-kreativitet-vissa dagar av uppgivenhet, sorg, förtvivlan men också hopp. Det är stort!! För mig har det betytt att jag kännt ett osynligt stöd från din blogg, då jag har upplevt händelser som har varit tunga, även om det ej inneburit att ngn dött. Jag har skrattat högt ibland då jag kännt en likhet mellan dig och mig. Jag har gråtit i kaffekoppen då du delat smärtan av att gå igenom helvetet när Madde var sjuk, för att sedan resa mig upp och gå till mina patienter. Jag ar blivit än mer rädd om min relation till min dotter-även om den i grunden varit bra. När Madde var sjuk bad jag på kvällarna för er....jag är ej djupt kristen men jag tror på en anann dimension. Tack Anne! Kram // Maria

skriven
#2: vonnaponna

Jag tycker så mycket om din blogg för den handlar om både sorg och glädje. Även jag har gått igenom en nästan outhärdlig sorg och jag tycker det är skönt att känna igen mig i vad du upplever och skriver om. Sen tycker jag det är roligt att läsa om ditt skapande eftersom jag själv är en skapande människa.

Stor kram till dig från mig - vonna

skriven
#3: Elisabet Roslund

Att dela med sig av sina tankar, förstå att man inte är ensam om sin sorg och förtvivlan, att man kan hantera den. Man kan leva vidare, fast på ett annat sätt. Det är fantastiskt att kunna lära känna en person enbart genom att "läsa".

Jag följde Maddes blogg innan jag började läsa din Anne, det gör att jag känner det som jag "vet" vem Madde är också. En Underbar tjej!

Christine har jag också så mycket tankar på och är glad för att hon kan leva i ett lyckligt liv i dag, trots sin saknad över Madde. Det är så jag känner för mina egna barn som lever vidare utan deras bror Mattias. Han finns med oss alla i allt vad vi gör. Saknaden är bara så stor så man måste Kämpa. Lära sig hantera sin sorg.

Att kunna gå in och läsa i den blogg har varit ett stort stöd för mig.

Din blogg betyder mycket!

Varm Kram och en önskan om ett fint långt liv för dig och Christine. En återföreningen med Madde kommer en dag.........men det får dröja.

skriven
#4: Linna

jag har läst och skrattat. din o maddes blogg, och jag bläddrar gärna i ert arkiv. madde har fått mig at ttänka annorluna!

skriven
#5: Maria S/Skellefteå

Hittade först Maddes blogg och sedan din. Madde hade då redan gått bort.



Att läsa hennes blogg var oerhört smärtsamt men det bestående är hennes insikter som hon delade med sig av, så ung och så klok.



En arbetskamrat till mig hade drabbats och gått bort lämnandes en liten son och en krossad make. Initialt allt detta om cancer, död, smärta men också om hopp styrka och tro.



När DU själv sedan också drabbades var det overkligt..och nästan övermäktigt fast man inte känner dig.



Balans i tillvaron, söka ljus och inte stirra in i mörkret är vad jag försöker lära av dig.



Ha en bra "födelsedag" med bloggen!



Hälsn, Maria



skriven
#6: En annan Maria från Skellefteå

Ler här. Ser att en annan Maria från Skeå skrivit. Loggar in på henens blogg och inser jag känner henne liiiite! Världlen är stor emn ändå så liten. Så finurligt hur våra vägar möts. Tror allt har en mening trots allt helv...



Kram

skriven
#7: Anne

Ja, det är först på senare tid jag fattat att ni är två Marior från Skellefteå. :-) Ibland har ni båda bara skrivit Maria från Skellefteå så jag har trott att ni är en och samma ..hehe... Grattis till hockeyvinsten igår och ha en skön helg däruppe i norr.

Här lyser solen, det är ganska varmt, men det blåser fortfarande en del. Igår var det storm.

Kram!

/Anne

skriven
#8: Eva T

Hej Anne !



Sluta aldrig skriva. Du delar med dig av allt det vi andra behöver höra och ibland tar för givet.

Din sorg, glädje tankar, kreativitet har fått mig att tänka lite annorlunda.

Kram

skriven
#9: Karro

För mig är din blogg en slags förlängning av Maddes blogg, fast de är helt olika. Men jag har aldrig följt några bloggar förutom Maddes och sen din och Christines lite grann. Christines verkar dock vara borta? Där kunde man gå in och få sig ett gott skratt och tankenötter.

Här har jag känt att våra tankegångar ibland varit likartade och jag har funnit stöd i dina kloka ord och insikter och fått många "aha-tankar". Nu är jag inte inne och läser ofta utan får läsa ikapp ibland för orkar inte vara inne på datorn så ofta.

Jag blir glad, ledsen, känner hopp, frustration, sympati och medkänsla när jag läser din blogg.



Du hjälper många tror jag. Och sen skriver du fantastiskt bra! Du borde kanske fundera på om du ska skriva en bok, det är väldigt sällan man läser något som kan beskriva känslor och tillstånd så bra som när man läser dina texter. Du kan verkligen förmedla en känsla, nästan lite poetisk med dina texter. Det är inte många som kan. Så fundera på det ;-)

Stor kram i vårsolen.

skriven

Kommentera inlägget här :