Levaidag

Hej igen alla goingar,

 

Ska försöka uppdatera lite oftare nu när jag gjort ny design på min sida.

Det känns lite som en nystart att göra om sidan, så nu ska jag bli lite

mer aktiv än jag varit på väldigt länge.

 

Tänkte ge er ett tips på ett semainarium som äger rum både i Sthlm, Gbg och Malmö

som handlar om sorgbearbetning. Kanske det kan hjälpa någon att gå ett steg vidare

i sin sorgbearbetning om du förlorat någon nära familjemedlem, vän eller kanske

skilsmässa, katt  eller hund...för det är ju också en sorg.

 

 

 

Det finns många slags sorger vi behöver gå igenom, ingen kommer undan, det är

den krassa verkligheten. Hur vi hanterar våra förluster är lika många som vi är individer.

Jag har hanterat min sorg efter Madeleines död på flera olika sätt genom åren.

Den 15/9 är det 4 år sedan hon dog pga "canceridioten" och det gör ännu ont,

men jag har lärt mig att leva med det onda, kapsla in det i mjuka minnen,

och Maddes glada skratt och underbara sångröst som jag kan lyssna på när jag vill.

Vi är ganska lika jag och Madeleine; se "look-a-likebilder" här;

 

När jag själv blev sjuk i cancer så "hann" jag inte sörja hela tiden utan fick fullt upp med att

leva varje dag som om den vore den sista. Min blogg heter levaidag och det är verkligen

så sant som det är skrivet, jag lever varje dag precis som jag vill leva, i alla fall nästan.

OK...jag skulle vilja resa mer och se fantastiska platser på jorden, men nu är det inte så,

och då får man göra fantastiska saker hemma i Sverige istället....men att simma med

delfiner är fortfarande min högsta dröm!

 

 

Sorg kan hanteras på så många vis, men ännu ett sätt som jag fått ut sorgen på har varit

att skapa. Jag har målat, tecknat, skulpturerat, sytt, pysslat med allehanda ting,

planterat blommor, stickat, virkat, klippt och klistrat. Ingenting har varit omöjligt

och det häftiga är att jag alltid tänkt;

Ok...jag ljuger lite för handarbete har jag hållt på med sedan jag var liten,men att jag

skulle kunna teckna eller måla, det trodde jag aldrig om mig själv för några år sedan.

Jag vann t om en målartävling häromåret...och den målningen gjorde jag enbart av känsla

när jag låg på Vidarkliniken i Järna för att rehabilitera mig från min bröstcancer.

Se målningen här; http://levaidag.blogg.se/2011/april/slutspurt-pa-elskapstavlingen.html

 

 

Nu försöker jag hantera sorgen över min egen sjukdom, att cancern har spridit sig från

bröstcancer till metastaser i lymfsystemet, men jag hanterar även det genom att vara igång.

Varje dag gör jag något för att må bra och det kan vara allt ifrån att ta en promenad i naturen

till att pyssla med något. När alla andra jobbar gör jag "mina-ego-saker", den belöningen har

jag ändå fått, eller gåvan, att ha förmågan att skapa och gör mig själv och andra glada.

 

Jag har också gråtit floder av tårar länge och väl efter att Madde dog. Lyssnade på ballader

i timmar på Y-tube ofta på kvällar och nätter och grät, grät och åter grät!

Tänkte ofta att hon kanske ska visa sig, men det har hon aldrig gjort, inte fysiskt förståss.

Men jag har känt av henne någon enstaka gång mellan sömn och vakentillstånd.

Ett lugn har infunnit sig och jag har varit tacksam över de små tecken jag fått.

 

 

Numera orkar jag inte åka till kyrkogården så ofta som jag gjort tidigare och det är

kanske sunt. Man tittar framåt och går vidare, men i hjärtat bor sorgen kvar.

 

Varför gör jag "reklam" för ett seminarium då? Jo, för jag har själv tänkt att gå någon

kurs i sorgbearbetning och att seminariet var nära gjorde saken lättare. Det mesta

anordnas ju i Sthlm, så jag ville tipsa andra som funderat i samma banor.

 

Här är dagen mulen så nu ska jag passa på att städa och fixa lite för imorgon ska jag

ha bokklubbsträff hemma hos mig.....och på torsdag börjar äntligen cellgifterna igen.

Har väntat på riktiga grejjer hela sommaren, så nu blir det FEC tillsammans med Herceptin.